tiden går fort när man har roligt

jaha.
då har redan en månad passerat här i Sverige. och jag som trodde att jag skulle fortsätta blogga trots att jag var hemma - men nehej, det hade jag varken tid eller lust med. men, så blir det ju när man kommer hem till familj och vänner. man ska vara överallt direkt och vara tillgänglig hela tiden. och det första som händer när man landat är att dra igång med det stora jobbuppdraget som låg framför mig den första veckan --> Nobel-fredsprisgalan i Oslo slash big-big-conference-for-very-important-buisnesspeople. och myself som flowergirl/värdinna. orkar inte förklara - ni som vet ni vet. grymt kul var det iallafall. mötte Al Gore i trappen i Oslo - så det var ju nåt iaf.

hur som helst.
tiden har gått fort och har spenderats med kompisar och med familj. julen i Finland med moster och kusin, och nu nyår [imorn!] med alla kära vänner hemma hos Jennifer. för en gångs skull känns det som att nyår kommer bli bra - vi vet åtminstone vart vi ska vara och är någorlunda planerade!

sen den 12 januari bär det av igen. då återvänder jag till kära Florens och det känns bra. självklart kommer jag sakna alla här men nu har jag ju fått min tid med er - och vi är ju alla busy ändå - så det är nog time for me to go back!

får se om jag fortsätter skriva nu under dessa två sista veckor i Sverige eller om det kommer igång först på plats i Italien. non si sà!

gott nytt år på er alla iallafall! får se vad 2008 har att komma med....

Home - Sweet Home

Jag är hemma! Sitter i vårt julpyntade vardagsrum med en kopp te i handen och bara myser. Äntligen får jag den där riktiga julkänslan som jag saknat i Florens. Visst, julsånger hade börjat spelas i affärerna, gatorna hade sakta men säkert börat pyntas - men jag kände fortfarande ingenting. Kanske för att det inte var tillräckligt kallt, kanske för att höstlöven fortfarande låg på marken - kanske för att jag inte var i Sverige. Hemma.

De sista dagarna i Florens gick ut på att packa, städa och ta farväl till alla. Söndag eftermiddag tog jag mig in mot il centro för att möta upp sardinerna som precis slutat jobba. Vi tog en liten runda på stan för att sen sluta upp hemma hos dem för att laga hemmagjord (!) pizza, och jag kom underfund med att det var första pizzan i Italien sedan jag kommit hit under dessa två månaderna! Italien och ingen pizza....?!

På måndagen hade jag min sista arbetsdag och alla begged and blead att jag skulle komma tillbaka så snart som möjligt. Mycket för att de behöver min hjälp men även för att de kommer att sakna mig...eller det hoppas jag iaf! :P

Sedan skulle det fixas lite ärenden på stan för att senare på kvällen ta sig till F för att [som vi sa] inte säga farväl utan bara arrivederci....

Jag kommer att sakna dem alla men är så glad att vara hemma. Jag bara njöt när vi började närma oss stockholm city med flygbussen och såg essingeöarna och resten av staden. Nu gäller det bara att ta kontakt med alla. Men jag har en månad på mig. Här i Sverige!

fajitas, ribs och en grek's födelsedag

Min amerikanska tjejkompis Judy hade igårkväll [lördag] bjudit hem mig på middag tillsammans med hennes andra vänner. De går alla en kurs i matlagning la cuscina italiana och går alla i masterklassen, så de är väldigt duktiga. Denna kväll stod det fajitas och ribs på menyn och vid 20.30 satt vi alla runt bordet och smaskade. Mmmm....

De var alla amerikaner och ibland kändes det som jag befann mig i Amerika och inte Italien. När vi sen gick av och an ut till Irish Pub för att ta oss en specialare [som jag inte minns vad namnet på] som bestod av en Guinnes, med lite Jack Daniels och en shot Baileys [allt skulle tas tillsammans] så kom jag på mig själv med att prata engelska med bartendern istället för italienska - bara för att jag var mitt uppe i mitt numera amerikanska liv.

Kvällen fortsatte och vi hade mycket trevligt. En utav deras kompisar - greken [som jag träffade förra helgen] fyllde tydligen år så snart bar det väg hem till honom. Han hade en jättefinlägenhet - stor, ungdomlig, studentig och modern! Och nu fylld med massa ungdomar som pratade, skojade och drack.

Kvällen blev mycket lyckad. Jag träffade många nya människor och vi skrattade mycket åt allas konstiga fyllesnack....hehe! Synd bara att jag inte kommer att få träffa några utav dem längre. Jag åker ju på tisdag och några utav dem slutar sin kurs nu till jul och åker sedan hem till sig. Men jag har ju åtminstone Judy kvar, det är ju trots allt henne jag känner...

03.00 satte jag min fot in till mig och somnade mycket gott efter en lyckad kväll med mina amerikanare.

uppdatering av min tråkiga fredagskväll...

Vaknade för en halvtimma sen. Var så trött efter den här dagen [och veckan] att jag behövde ta en liten powernap - som bestod av 2 timmar...

Fick precis ett meddelande av Judy som frågade vad jag har för planer för kvällen. Och det tar verkligen emot att svara att I'm stuck here all alone with my tv and computer. Blääää...

Jaja, jag är väl ändå för trött för att hitta på nåt ändå så det är väl lika bra...sen finns ju msn fullt med trevliga människor att tjattra med. Om inte de också dissar datorn för en trevlig fredagskväll bland riktiga personer...

Nu ska jag gå och laga mig en fin sallad att knapra på inför mitt CSI Miami/NY maraton på tv...

Strejk - tur eller otur?

Det är fredag. Sista fredagen i Florens och jag kan inte göra nåt. Varför?

Jo, eftersom kära italiens bussar bestämt att idag ska vi strejka - tjohooo! Vilket innebär att alla bussar står stilla från 15.30 till midnatt. Och detta innebär att jag inte kommer att kunna ta mig in till city mao. träffa mina kompisar och "fira" att det är helg... Stupido sciopero!

Visst det går några bussar lite då och då, men det är ytterst sällan och man har ingen aning om när. Så, ikväll blir det väl att stanna hemma...ska se om det finns nåt kul på tv, eller om det blir att ta fram Sex and the city-boxen.

Kanske ha en liten recoverynight och ta hand om mig själv...med tanke på att jag [än en gång] fått en slags allergisk chock i mitt ansikte. Vaknade imorse och var helt rödflammig, och jag börjar gissa på att det den här gången [mer än vattnet] beror på min make-up remover. Jag har alltid använt ACO's från apoteket, men när den tog slut var jag tvungen att köpa nåt här och det visade sig att min hy och LOreal's make-up remover inte går så bra ihop.

Allt känns så hopplöst. Jag har kämpat för att få bort dessa röda irritationerna i ansiktet och när det äntligen börjar försvinna ploppar de plötsligt upp igen! Och alla säger att jag ska tvätta mig med mineralvatten - sånt man köper och dricker - och när jag testade blev det faktiskt lite bättre..men för det första var det väldigt krångligt och obekvämt, och för det andra kommer det bli ganska dyrt om jag ska börja köpa vatten för att tvätta ansiktet! What shall I do??

Så denna scipoero kanske kom ganska lägligt ändå...jag behöver ju åtminstone inte visa mig bland folk.

det enda jag ville ha var lite vatten

Jag kommer hem efter en liten promenad. Går till kylskåpet för att ta mig en vattenflaska för att sen sätta mig framför tv:n. Och vad upptäcker jag när jag öppnar kylskåpet? Jo, att min kära BRAVO juice-flaska inte varit så himla bravo! Den hade tydligen inte stängts ordentligt så en tredjedel av allt som var kvar i flaskan [vilket var en del] ligger längst ner på botten av kylskåpet...och har legat där ett tag så allt är kladdigt och geggigt!! Eeeewwwww....

Så, det blev bara att ta fram trasan och städa. Skura och torka. Fram och tillbaka från diskbänken och kylskåpet nr 2 [vi har två kylskåp och just detta befinner sig i skrubben, där det är trångt och obekvämt].

Allt detta bara för att jag skulle hämta lite vatten...

Sushinight in Italy!

Onsdag kväll och jag hade möte med Judy kvart i nio vid duomo. Självklart krånglar bussarna så jag kommer lite sent, men som sagt detta händer alltid så ingen tar illa upp. Vi tog en promenad över Ponte Vecchio med färdriktning sushibar! Det är hela två månader sen jag åt sushi sist så det bara vattnades i munnen ju närmare vi kom. Och jag har dessutom aldrig ätit det i Italien, så det kändes lite spännande. Hela idén med att äta sushi i Italien känns lite skum. Men vi är ju trots allt utlänningar som behöver lite annan mat än endast den traditionella italienska varianten.

Vi hade det jättetrevligt, restaurangen var mysig, sushin god, och jag och Judy hade mycket att prata om. Vi känner båda Gigi på samma sätt, och skrattade ofta åt hans små dumma beteenden. Men pratade även om mycket annat, bl.a. om Amerika och livet där jämfört med Europa. Känns kul att ha träffat en ny tjejkompis och framför allt att få prata engelska! Jag har längtat efter att få använda språket på riktigt! Vi bestämde oss för att höras inför helgen för att hitta på något innan jag åker.

Vid 22.30 bar det av hem till Francesco...vi hade lite att reda ut men allt löste sig. Det var sist och slutligen bara en bagatell, men inte visste jag att även killar kunde vara så komplicerade (!) hehe...

Så.

Slutet gott. Allting gott!

baraförattskrivanågot

eller......

??

Meningslöst skrivande. Har inte precis haft nåt att säga de senaste dagarna och har inte så mycket mer nu heller. Men jag kände ändå att jag ville kladda lite strunt här bara för att skriva något.

Jag har precis kommit underfund (med en viss ångest) att det nu är mindre än en vecka kvar tills jag lämnar det här numera underbara kära Florens. Det har gått lite för fort nu de här senaste veckorna och ska jag vara ärlig känner jag mig inte riktigt redo att komma tillbaka till det jag lämnat och lämna det jag hittat här...

Men vi ska ju trots allt inte glömma att jag kommer tillbaka, och antagligen kommer att skriva ett liknande inlägg dagarna innan jag lämnar kära Sveadala...

Och trots att jag klagat en del på vädret här, så är jag ändå inte riktigt redo att komma till ett minusgradigt-land med snöstorm. När jag fortfarande känner höstkänslan här...som, trots "kylan", är ganska mysig!

Men.
Jag ska passa på att förgylla mina sista dagar här i Florens krokar och kvällen till ära ska spenderas antingen på en sushibar (?!) eller någon annan restaurang tillsammans med mina nyfunna amerikanska vänner! Och mina små italienska pojkar G & F om de orkar haka på.

La mia stanza...en söndagseftermiddag

Det här, kära vänner, är mitt rum. Det är långt ifrån klart, ska sätta upp lite foton på väggarna, köpa lite växter och kanske nån billig matta... men det är inte så farligt, just nu. Det var värre i andra lägenheten, så med lite pazienza och fantasia ska jag nog få det lite myspys och hemtrevligt. Enjoy...(?!)

Köket

Hallen

Name analyzer...?

På Facebook finns en (utav MÅNGA) olika requests och funktioner och en utav dem är name analyzer; en sån där "lek" man gjorde när man var liten och skrev om sig själv genom sitt namn. Här gör datorn det åt en i tron om att den känner en. Så, vad tycker ni? Stämmer datorns uppfattning om mig..?

G - glamorous
R - reasonable
A - artistic
Z - zealous
I - impressive
E - evil
L - liberal
L - loyal
A - adorable

Jag vet inte själv...kanske stämmer det en smula...!

quel posto che non c'e'

myspys låt...

My American night out

Det var lördag kväll och jag ville hitta på något kul. Frågade om sardinerna hade lust att gå ut, men av tre ville bara Gigi gå ut. Så, utan något riktigt mål strosade vi runt i stan, försökte få tag på folk som ville hänga med ut och fick till sist tag på en utav hans amerikanska tjejkompis Judy.

Vi gick alla till Moyo, ett uteställe där många studenter hänger, det var fullpackat och vi började snacka med några utav hennes klasskompisar. Det hela blev ganska komiskt, för där var vi ett gäng; en riktig italienare (gigi) som försökte - mycket entusiastiskt - prata engelska med 4-5 amerikanare/grek som i sin tur försökte prata och göra sig förstådd på italienska. Och sedan jag däremellan som pratade båda språken och tillsist inte förstod vilket språk jag skulle använda! Och den ena diskussionen hoppade till den andra eftersom det ständigt blev missförstånd och jag och Judy kunde inte sluta skratta åt dessa pojkar och deras hysteriska samtal.

Efter ett tag drog vi vidare till ett pub-diskotek, twice, som var helt ok, fullpackat med folk och röj på dansgolvet, men varken jag eller Judy var så pigga på att dansa så vi tog en drink och satte oss och pratade. Hon var jättetrevlig och vi "klickade" direkt. Det var kul att få prata engelska igen, och trots att det hackade lite i början så pratade jag ovanligt bra när vi väl kom igång! Blev nästan överraskad över mig själv. Och stackars Gigi blev ju lite utanför när vi väl kom igång med våra diskussioner, men han klarade sig nog...vi försökte få med honom men det var inte alltid så lätt.

Vid 02-tiden bestämde vi oss för att gå, men vi ville inte riktigt gå hem än..men vi visste inte riktigt vart vi kunde ta vägen eftersom det mesta antagligen var stängt vid den här tiden. Det regnade och hade blivit lite kyligare, men Gigi envisades med att vi skulle hitta något. Så, vi promenerade, och promenerade...klockan hann bli upp emot 03....och vi hade blivit genomblöta.

Vi följde Judy hem, lämnade henne och började gå mot Gigis lägenhet där jag skulle ta en taxi. Och här tog det stop. De här j**la taxibolagen lurar en bara på pengar.

Man ringer, får vänta, får till sist beställa taxi för att sen vänta ytterligare...det passerar 5 minuter tills de återkommer med "tyvärr vi kan inte hitta någon taxi just nu, du får återkomma!" och så lägger de på utan att man har någon som helst chans att säga något.

Jag försöker igen med ett annat taxibolag; samma sak händer! Usch, vad förbannad jag blir. Här spenderar man pengar för ingenting. Och blir lämnad på gatan mitt i natten i Florens.
Hos Gigi kunde jag inte sova så det blev att ringa till Judy och fråga om det fanns möjlighet för mig att sova hos henne. Det kändes fult, med tanke på att jag just lärt känna henne, men här är det ganska vanligt sånt här så jag blev direkt välkommen till henne.

Så, där slutade min lördagskväll. Och jag vaknade imorse av min telefon som squillade - klockan va 12.30!!!!! Så, det var bara att ta sig hemmåt. Halvt nyvaken, på gatorna i Florens fulla med människor som springer maraton. Suck...orka!

När jag kom hem hade min kära coinquilina redan fixat lite med maten och sparat lite hemlagad köttfärssås som hon insisterade att jag skulle äta. Mmmmmm....spaghetti med köttfärssås - det satt fint!

Och nu har klockan redan blivit 16.00 och jag har inte gjort ett sk*t. Men det är ju trots allt söndag. Giorno di riposo..

- Cade La Pioggia -

Plötsligt blixtrar det till och därefter ett stort, stort dunder. Det regnar.

Och jag hade inte märkt något alls. Jag var helt uppe i min städning att jag rent utsagt blev förvånad över det plötsliga ösregnet! Och självklart kommer det precis innan jag ska ta mig över till andra sidan för att äta min gratis-volontär-lunch. Hmm...känns inte så lockande. Men äta bör man.

Cade la pioggia...e io vò a mangià!

Lördags morgon...

Har precis kommit hem....gårdagskvällen spenderades hemma hos F med ett gäng kompisar och några från södra italien som var på besök. Mycket trevligt och mycket skrattande....och tiden flög iväg så det blev att sova över. Istället för att spendera onödiga pengar på taxi.

Men det var en lyckad kväll. Och nu hemma för att städa rummet och lägenheten... Känns som att det är min tur att göra lite. Min coinquilina hinner alltid före med städningen och låter mig inte hjälpa till..hehe! Men nu är hon på jobbet så jag får ta tillfället i akt ;)

Äntligen helg!

Fredagsturen är över... är nu hemma och vilar mig. De senaste dagarna har varit ganska intensiva. Har jobbat och gått ut nästan varje kväll, och någon riktig djup sömn har jag inte haft heller om nätterna så nu är jag ganska trött.

Igår var jag hemma hos sardinerna - och jag höll mitt löfte, jag tog lite bilder! Kvällen var ganska lugn, vi snackade, skojade, experimenterade lite med middagen som bestod av melanzane - som vi testade att laga i ugnen med vitlök och peperoncino. Det blev faktiskt ganska lyckat...men inte perfekt.

Giordi och Silvia

Gigi

Vi ska höras ikväll, så vi får se vad jag hittar på...det är heller inte bestämt om jag verkligen åker till Rom. Åker jag skulle jag åka bara över en dag och jag vet inte om det är värt pengarna...hellre då att åka en hel weekend för samma summa och bo hos min kompis, som inte kunde just den här helgen. Men, sen är ju Issa i Rom....så, vi får se. Annars ser jag ju henne i Stockholm snart ändå men det skulle vara kul att träffas här när vi nu ändå är i samma land. Boh!

Oavsett vad hittar jag nog på något kul.

ps.

idag är det min namnsdag - Cecilia!

Angående bilder

Många har bett om bilder.

Och ja - jag har några bilder som jag fortfarande inte lyckats ladda upp. Men sen har jag (konstigt nog) inte tagit så många fler bilder än bilder på själva Florens. Jag som vanligtvis är gängets paparazzi som fotograferar hela tiden och har kameran med mig vart jag än går - har nu knappt tagit några bilder alls.

Men jag får helt enkelt ta mig i kragen och flasha med kameran i några dagar så blir vi alla glada!

Nu ska jag över till Sardinerna och chilla...och förhoppningsvis ta kort ;)

pussa på er alla!

När allt kommer upp till ytan...

Sitter och pratar med en utav sardinerna har precis fått veta lite saker... som jag redan förstått från innan, men som jag nu fått bekräftat. Vilken skit! (...alltså den personen vi pratar om). Men, what can you do! Jag har iaf 75% på min sida! Och jag är glad att jag har dem...de ärliga och omtänksamma personer som verkligen bryr sig.

Mer går det inte att säga...här.

Tv och flumdag...

Dagen har varit ganska trist, mest på grund av vädret som är ruggigt och grått. Nästan alla på jobbet är förkylda och vi går alla runt och gäspar. Samtidigt som våra kära gamlingar är hur pigga och glada som helst, så denna trötthet förvandlas istället till flum och hela dagen har vi gått runt och drivit och skojat med dem. Och de är inte så dåliga heller, de ger igen! Helt stört vad jag har skrattat idag. Helt bisarra situationer som inte går att förklara här. Men som sagt det mesta beror ju på trötthet. Och ett hem av gamlingar av olika slag som blandas. Allt kan hända!

Sendan kom vår kära mekaniker fram till mig och sa att han hittat en TV (!) som ingen använder! Så han hjälpte mig att få den över till mig och nu plötsligt fungerar antennet! Så nu har jag även en helt fungerande tv - gratis!

Hihi...

Nu ska jag gå och handla mat för veckan...har ingen lust att gå ut i kylan, men nångång måste det ju göras!

ciao ciao

- En dag på stan -

Det var dags för intervju, så direkt efter jobbet gjorde jag mig iordning för att sedan bege mig in mot stan. Var lite tidig för att inte riskera att komma för sent, och när jag nu hade tid över tog jag tillfället i akt att gå runt lite vid Ponte Vecchio och ta lite bilder. Det har varit en underbar dag med solsken och en ganska skön hösttemperatur.

Eftersom det har varit en ganska stor klimatskillnad för mig mellan Sverige och Italien; luft, temperatur, vattnet, så har min hy, sedan jag kom, reagerat ganska kraftigt. Den blir lätt torr och jag får röda jobbiga märken i ansiktet - vilket INTE är så roligt! Och hur mycket jag än försökt att ta hand om den har jag inte lyckats, och vi har nu kommit fram till att det måste vara det över kalkade vattnet och skillnaden av luften här som gjort att jag fått en sån reaktion. Så när jag såg ett apotek, tittade jag in för att fråga om råd. Och de hjälpte mig direkt, sa att detta var vanligt med tanke på att jag är van vid den lite torrare luften i Sveadala... så jag fick lite produkter att prova på. Så vi får väl hoppas att ni får se en fräsch italiana när jag kommer hem!

Så, till jobbintervjun! Hmm, ja, de verkade väldigt intresserade, men ville göra det klart för sig att detta handlade om en förfrågan efter någon som var redo att jobba i minst ett år, gärna upp till tre. Att han var inte intresserad för någon som endast var här för några månader, ett år.

Så det var kört.

Skulle jag ha ljugit och sagt att jag skulle stanna här i Italien för gott? Och sen komma med att jag bara kunde jobba halvtid, OCH att jag nu åker bort den 4:e för att vara tillgänglig först i januari... Jag vet inte. Kanske är jag en dålig "förhandlare", kanske skulle jag ha kämpat lite mer för jobbet. Men samtidigt, detta var första mötet, jag har många chanser än...no hurry! En bra erfarenhet. Så, inget jobb. But we still have happytime!

När jag ändå var i stan gjorde jag lite ärenden på posten, köpte en nödvändig polotröja för dessa kalla italienska vindar, och tog sedan en sväng förbi piazza san Lorenzo för att säga hej till my homies. Det visade sig att truppen av säljare har blivit större - nu jobbar även kusinen där så det blev många kramar (läs pussar - det är ju så man hälsar här, hehe) hit och dit. De sa att jag skulle komma förbi på torsdag, så nu har jag fullt schema för denna vecka.

Nu ska jag titta förbi min ex-coinquilino, som det by the way är lugnt med...vi har pratat ut, och jag ska käka middag där ikväll (...eller NU). Jag har blivit hans private problem-lösare. Killen har många problem och han har fattat att han behöver min hjälp. Och trust me, jag vet vad jag gör. Det är annorlunda nu.

Imorgon blir det utgång med F, sen torsdag hos Sardinerna (de kommer från Sardinien) och sen är det tänkt att jag ska spendera helgen i Rom (!) och träffa Issa(!) som är på besök!

Så, veckan ser bra ut!

A dopo..

då var även det gjort...

det som är bra med att vara lite halvt illamående är att man ändå klarar av att göra lite småsaker. Man är liksom inte helt sängliggande och halvdöendes. Så, nu har jag fått iväg lite förfrågningar om jobb, skickat CV:n och svarat på viktiga mejl. 10-poäng till Grazzi!

Nu ska jag återgå till att vila mig...för att sen se om jag kan ta tag i min tvättning som aldrig lyckas ta slut...

...men som sagt

...först sova!

- Nausia -

När väckarklockan ringde 06.30 imorse träffades jag av ett obehagligt illamående. Jag steg trots allt upp med förhoppningen om att det säkert snart skulle försvinna bara jag fick vakna upp lite. Men nej. Illamåendet bara växte och när klockan började närma sig 07.00 förstod jag att jag inte kunde gå till jobbet.

Som tur är har jag min lilla coinquilina, som även är sjuksköterska, som direkt kom och pysslade om mig. Hon gjorde iordning en kopp kamomille-te, och för bara en halvtimme sen fick jag ett litet telefonsamtal där hon frågade hur jag mådde och om hon skulle skicka över något för magen.

Nu har det trots allt gått några timmar, jag har fått sova ut och vila så jag känner mig lite bättre. Men inte helt. Vi får väl se. Hoppas att det bara är tillfälligt.

- Niente Paura -

A parte che gli anni passano per non ripassare più,

e il cielo promette di tutto ma resta nascosto li dietro il suo blu,

e anche le donne passano,

qualcuna anche per di qua,

qualcuna ci ha messo un minuto,

qualcuna è partita ma non se ne va..

Niente paura, niente paura, niente paura

ci pensa la vita mi hanno detto così

Niente paura, niente paura, niente paura

si vede la luna perfino da qui..

A parte che ancora vomito

per quello che riescono a dire,

non so se sono peggio le balle

oppure le faccie che riecono a fare

A parte che i sogni passano se uno li fa passare

alcuni li hai sempre difesi

altri hai dovuto vederli finire..

Niente paura, niente paura, niente paura

ci pensa la vita mi hanno detto così

Niente paura, niente paura, niente paura

si vede la luna perfino da qui..

Tira sempre un vento che non cambia niente

mentre cambia tutto sembra aria di tempesta,

senti un po’ che vento forse cambia niente

certo cambia tutto sembra aria bella fresca..

A parte che i tempi stringono e tu li vorresti allargare

e intanto si allarga la nebbia e avresti potuto vivere al mare

ed anche le stelle cadono

alcune sia fuori che dentro

e un desiderio che esprimite

ne rimangono fuori altri cento..

Niente paura, niente paura, niente paura

ci pensa la vita mi hanno detto così

Niente paura, niente paura, niente paura

si vede la luna perfino da qui

Niente Paura, niente paura

(Ligabue)

- Söndag -

Ledig. Otroligt skönt. Men sova hur länge som helst fick jag dock inte idag. Var bjuden på lunch hos en arbetskompis klockan ett så det var bara att stiga upp och göra sig iordning. Och sedan ut i solen (!) och kylan.

Det var verkligen jättetrevligt, hon bjöd mig på typisk peruiansk mat - hon är från Peru och har bott här i nu 14 år. Hon är 34 men väldigt ungdomlig av sig, har sin son och man här och är verkligen en person med stort hjärta. Hon är en utav dem som jag känner mig mest trygg med och verkligen kan prata. Så jag blev glad när hon bjöd hem mig. Och maten var otroligt god!

Efter lite för många timmar pratandes begav jag mig hemmåt, och här är jag nu. Rummet behövs städas. Tvätten behövs tvättas. Usch jag orkar inte, men det måste bli gjort.

Nu.

jag insåg just..

...att om bara två veckor åker jag tillbaka till Sverige. Hmm...redan? när mamma nämnde per telefon imorse blev jag lite smått nedstämd. Inte för att jag inte vill tillbaka, längtar tills jag får träffa alla, men samtidigt känns det lite synd eftersom jag precis verkligen börjat känna mig hemma, komma igång med allt; jobb, kompisar, boende - och framför allt språket. Men jag komme trots allt tillbaka sen de första dagarna i januari så jag ska väl inte missa så mycket. Hoppas jag. Och det ska bli otroligt kul att träffa alla där hemma! Det gick bara så fort...

Jobbintervju - redan!

Det var fredag kväll, jag var precis färdig för att bege mig ut när ett okänt nummer ringer...jag svarar och för höra en mansröst börja presentera sig som ägare för en juvelaffär, som läst mitt CV (som jag skickat på måfå) och nu var mycket intresserad att träffa mig på en intervju (!). Tänka sig, jag fixade CV och allt i måndags, och redan efter fem dagar får jag napp...

Detta är en mycket fin smyckesaffär på självaste Ponte Vecchio, och efter vad jag hört av mina vänner är det ett ställe som säkert kommer att betala mig bra... så, håll tummarna för mig på tisdag klockan 16.00. För då ska jag fixa mig ett jobb!

- INTERNET -

Äntligen är allt fixat! Jag har internet hemma! Nu är allt klart....piuhhhh!

Så nu sitter jag hemma i min säng med den italienska radion på för att lyssna på matchen som pågår mellan Skottland - Italien (just nu 0-1) medan jag kollar läget på webben ;)

Fredagskvällen var väldigt mysig...det var kallt och blåsigt ute så vi stannade inne, käkade middag och myste framför tv:n....hihi!

- Pà jobbet -

Ar pà jobbet och har en lite làngre paus eftersom vi blev klara tidigare àn vanligt. Det àr ovanligt lugnt och det finns inget att gòra... Pissvàder ute; det blàser och àr kallt.

Kvàllens planer àr inte mer planerade àn att jag ska tràffa kompisar, sen om vi gàr ut eller stannar inne och ser en film fàr vi se...àr ledig imorgon sà jag har all tid i vàrlden!

Sà...inget mer att sàga fòr tillfàllet...

Hoppas bara att solen tittar fram!

- Det går bra nu -

Efter lite upp- och nedgångar här i Florens, både humör- och händelsemässigt, känns det som att saker och ting börjar fixa sig. Jag har äntligen hittat ett sätt att få internet genom mobilen på ett mycket smidigt och billigt sätt! Så imorgon ska det förhoppningsvis fungera så att jag slipper sitta här och störa/bli störd.

Jag får fler och fler kompisar, börjar få bra riktigt bra kontakt med mina kollegor och det har även kommit några unga praktikanter nu som jag börjat tjattra med. Min nya coinquilina är hur härlig som helst, väldigt ungdomlig av sig och lätt att umgås med. Vi har våra privatliv och bor i våra respektive rum, men det händer att vi äter tillsammans och infatti, ikväll blir det Grey's Anatomy chillkväll!

Sen har jag hittat en mysig och preppy liten jacka som jag såg på en tjej på tåget till Messina, och jag har äntligen hittat den! Och nu är den min ;)

Så...det går bra nu...på alla möjliga sätt....och allt går inte att skriva här! ;)

Vintern har kommit...

Jag vet, jag vet - i Sverige har ni minusgrader....men det betyder inte att det kan vara kallt även här!! Vi har fortfarande plusgrader (thank god!) men det är en iiiiisande köld som tränger ända in i skelettet! Imorse var det till och med frost på bilfönstren(!). Och med italiens centralvärme blir det inte så mycket bättre inomhus. Men jag överlever, man vänjer sig.

uuuiiiiii......

ITALIENSKA LANDSLAGET!!

Idag när jag skulle till bussen såg jag dem...det italienska landslaget! De tränar precis brevdvid mig och när jag såg en flock människor längs stängselna förstod jag direkt att de var där!

Så nu har jag sett åtminstone Gattuso och Cannavaro, hade inte mina linser på mig så jag såg inte så bra, plus att planen skymdes av lite växter och träd...såklart!

Men

wiiiiieeee

jag har sett mina älsklingar! Mitt underbara landslag.....

kan det vara så svårt...?!

sitter och försöker förstå alla olika promozioni för att fixa ett trådlöst internet genom mobilen... och jag blir bara förvirrad! kan det vara så svårt att förklara TYDLIGT hur det fungerar och vad allt innebär. tänk på de stackars människorna - som jag - som inte förstår allt vad datorer och internetfunktioner innebär.

trots att jag är en datanörd...

Söndag - riposo!

Sen jag flyttat har jag fått fixa och dona för att göra det hemtrevligt i mitt rum. Det är vissa saker som saknas, som gardinstänger, men med lite fantasi har jag lyckats sätta upp gardiner på mitt eget sätt - här gäller det att vara finurlig och pysslig! Nu ska jag bara köpa in lite växter så är allt gjort...

Det enda som är synd är att jag inte har någon tv. Och innan jag hann tänka tanken att fråga om att få låna en från hemmet, tog jag pappas idé om tv på datorn och gick och köpte en "usb-tv" - som inte funkade!! Eller jo, den funkar men får inte in alla kanaler och efter att ha testat med min coinquilina's antenn, upptäckte vi att felet inte låg hos "manicken" utan på mitt väggantenn.... Så, oavsett vanlig tv eller data-tv så kommer jag inte kunna se ordentligt bra.

som om det inte var nog med att min mobil blev stulen, att min ex coinquilino blev galen och jag blev tvungen att flytta....!

Men, vi ska lösa det på något sätt. Tv är bra eftersom jag då ständigt är i kontakt med det italienska språket och kan följa nyheterna på italienska. Sen mer än det känner jag inte att jag har behov av tv:n....för jag kan inte precis påstå att det italienska utbudet av program är särskilt bra... ni som sett italiensk tv - ni förstår!

Helst av allt vill jag ha internet hemma, för det börjar bli riktigt obekvämt att ständigt ta sig till jobbet för att gå in på internet....som om jag inte är här tillräckligt! Jag känner mig ivägen och samtidigt störd. Försöker hitta nåt bra ekonomiskt trådlöst-portabelt internetpaket. Som passar för en 6månaders vistelse.... nån som vet?

Negramaro - L'immenso

Everytime you come around...

Det finns personer som alltid kommer att finnas kvar inom oss. Oavsett om vi vill eller inte. Personer som aldrig riktigt försvinner från näthinnan. Trots att du lyckats glömma eller undvika, hittar de alltid på något sätt tillbaka till en. Eller så hittar du själv det där fotot eller meddelandet som du inte borde ha hittat. Och så börjar tankarna cirkulera och du är tillbaka på ruta ett. Och inser att det aldrig kommer att gå över. Du kommer aldrig att kunna radera en person från ditt liv, det enda du kan göra är att se till att personen endast kommer att tillhöra ditt förflutna. Men det är svårt, speciellt när personen i fråga söker dig.

Du hoppas att personen kanske har förändrats, men vet att det inte är så troligt. Du vet vad som döljer sig bakom den hårda ytan och vet att den personen du en gång kände faktiskt finns där, men att för många saker har hänt för att denna ska kunna öppna sig. Och du kan inte göra nåt, det är inte längre upp till dig. Personen är för rädd. Vill, men vågar inte. Går alltid halvvägs. Och sen stop. Och för dig finns det till sist inte så mycket kvar att göra. Mer än att försöka lägga allt bakom dig, för din egen skull. Men det är svårt. När det med jämna mellanrum knackar på dörren….

Ny lägenhet och en resa söderut

En resa var verkligen det jag behövde efter de kaotiska dagarna jag haft senaste veckorna. Det räckte inte med att mobilen skulle bli stulen här i Florens, jag skulle även börja bråka så pass mycket med min roomie att jag skulle få flytta till en annan lägenhet.

Flytten är nu klar och jag trivs bättre än någonsin. Den är en aning mindre, men mycket hemtrevligare och istället för ett större kök har jag ett större rum och vem skulle klaga på det?! Min nya roomie är runt 30 (högst!) och är hur gullig och pratglad som helst.

Men trots att bytet skett har inte relationen eller bråken mellan mig och Mr. ex-roomie blivit bättre. Eller, muntligt slutade det igårkväll, då han bestämde sig för att aldrig mer prata med mig, men det visar ju bara att det inte är över. Det värsta är bara att han får det att låta som om allt är mitt fel, som om jag är the bad guy som flyttar. Han verkar verkligen inte förstå vad han gjort, hur han betett sig. Hur jag som tjej känner att bo med honom. Visst, han förstod sista dagen att jag på riktigt inte var intresserad, och hans beteende kunde kanske ändras så småningom, men av tidigare erfarenhet vet jag han antagligen inte kommer att ändras eller så kommer vi ha en otrolig spänd relation där vi undviker varandra men ändå kontrollerar varandra (läs han). Och så vill jag inte bo. Jag flyttar för min skull. Jag litar inte på honom. Och ska jag flytta så ska jag flytta nu. Jag ska ju trots allt bo här i Florens ett bra tag. Och jag bryr mig inte ett skit att han är arg på mig. Det ska egentligen vara tvärt om men han är ju en omogen snorunge som inte fattat ett skit. Det är han som ska be om förlåtelse – inte jag!

Så, resan var en nödvändig paus från allt. Efter 10 timmars tågresa ner till Messina blev jag upplockad av F. som körde hem mig för att lämna mina grejer för att sen fortsätta ut i staden där resten väntade! Jag var dödstrött men hade hur kul som helst. Och jag var så lycklig att vara där. Trots att själva staden inte är så speciell i sig så har den minnen, det är en plats som betyder mycket för mig och som gör mig glad bara att vara där.

Jag hade fyra underbara dagar. Varje dag med kompisar, några mer än andra. Som V, som jag inte träffat eller umgåtts mycket med alls de senaste åren men som jag, de få gånger vi setts, trivs jättebra med. Så vi passade på att träffas nu, och det gjorde vi tre dagar i rad sen jag kom. Och hade så himla kul. Det är skönt att kunna umgås med en kille som man verkligen kan snacka och ha kul med utan att det skulle betyda något mer. Vi kom underfund med att vi har mycket gemensamt och tänker på samma sätt. Vi har båda mognat och ändrats mycket sen vi träffades första gången 2001 men lite sitter trots allt kvar. Vi pratade minnen, och lite grejer avslöjades. Är så glad att vi hann ha den här tiden tillsammans, för nu vet man inte längre vilka man kommer att hinna eller kunna träffa i framtiden. Många har flyttat, kommer att flytta eller åker bort när jag kommer nästa sommar, och han är en utav dem. Men efter dessa tre dagar vet jag att jag åtminstone inte kommer att förlora honom. Eller det hoppas jag.

Fyra dagar gick fort, men jag hann trots allt vara med kompisar, ha kuddkrig, plocka kastanjer uppe i bergen (där man såg ut över hela Sicilien – går inte att beskriva hur vackert det var!), gå på bio och se en konstig siciliansk film, få tillbaka kontakten med en killkompis jag inte hört av på tre år(!), dricka vin och laga spaghetti klockan tre på natten med kompisar, och upptäcka Messina by night in höst/vintertid.

För att sen åka tillbaka upp till Florens med tåg i 10 timmar, komma hem klockan 06.00 på morgonen för att sedan börja jobba kl 07.00. Men det var det värt.

Tisdag eftermiddag och italienskt kaffe

Sitter här på jobbet, mitt pass är slut sedan två timmar tillbaka, jag har ätit och sitter nu med en italiensk pajbit och det gudomliga italienska kaffet. Mmmm.... Det behövdes verkligen.

Det har varit en tung dag, eller egentligen inte tung alls men det känns som att allt gått emot mig. För det första regnar det. Och för det andra har jag jobbat med de personer jag minst gillar här; de är stressande och lite halvt otrevliga. Men egentligen är det nog bara jag som tar åt mig lätt, och de märkte väl att jag efter ett tag blev irriterad och då ändrade de sig helt och blev gulliga. Plus efter allt som har hänt senaste tiden är jag väl mentalt exhausted. Men iallafall. De få gånger jag stött på min ex-roomie har vi knappt tittat på varandra och just nu gör jag allt för att undvika honom. Men det går ju inte forever, ska ju hem nångång.

Nej, det enda som får mig på gott humör är detta kaffe och vetskapen att jag imorgon klockan 12.00 sätter mig på tåget ner till Messina för att hälsa på mina vänner över långhelgen!

KAOS

Bägaren har vält. Ord har talats och såren är vidöppna. Igår small det. Allt jag hade inom mig, alla känslor, alla tankar – allt kom ut! Problemen med D har inte precis blivit bättre senaste tiden och mrs. roomie (kvinnan a.k.a. ”mamman” i huset) tog mig åtsidan under morgonpasset och frågade hur det stod till mellan oss eftersom hon märkt att vi bråkat. Och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag berättade hur det var, hur han betedde sig trots att jag förklarat att det känns obehagligt. Hur han ber mig komma in till hans rum – få det att låta oskyldig men sen ändå försöka sig på (men han har thank god aldrig försökt fysiskt). Hur han köper mig saker och skickar meddelanden på nätterna. Hur kontrollerande och svartsjuk han är. Han klarar inte av det när jag är ute, han börjar tänka på vad jag gör och inte gör… att jag antagligen är med G, som han knappt klarar av att höra namnet av.

Och hon förstod allt. Detta har tydligen hänt tidigare och han har tydligen stora problem med detta, hur bete sig med tjejer och överhuvudtaget respektera andras åsikter. Hon sa att detta inte kan fortsätta, jag måste sätta ner min fot, visa att jag är en tjej with dignity som han måste respektera. Och att jag ska prata med de ansvariga och se till att jag får flytta till den andra lägenheten (dit jag egentligen skulle ha flyttat från början om inte hon som också bor där varit på semester just då) så att jag inte behöver känna mig orolig eller illa till mods av att bo med honom. Speciellt nu när hon åker bort på semester i 12 dagar och vi är ensamma.

Och det är det vi är nu. Och I-gårkväll small det. Han hade köpt en flaska vin till oss – vilket jag direkt avfärdade. Vi käkade lite medan vi såg på tv, och jag försökte hålla allt casual. Och han fortsatte att dricka (vilket han iofs alltid gör – han dricker och röker/röker på) och till sist kom frågorna (alltid på sms) om varför han inte skulle få drömma om mig och jag konfronterade honom. Det blev en lång diskussion – jag var pissirriterad, jag hade ju redan blivit uppvärmd innan när jag pratat med Mrs roomie och förstått hur det hela egentligen låg till, hur jag egentligen kände. Och till sist kom det fram att han verkligen inte förstått att jag inte gillade honom. Och jag fick rent ut sagt säga till honom ”du har ingen som helst chans eller möjlighet att få mig” – ”JAG ÄR INTE INTRESSERAD!”. Han hade tydligen fått för sig att bara för att jag klappat honom lite på ryggen nån dag (vilket jag gör med alla – vilket alla gör med alla) så trodde han att det kanske fanns nåt där. Åååååååh!

Hur som helst, han blev helt knäckt och när jag tillsist gick och la mig hörde jag hur han öppnade kylskåpet, tog nån flaska (säkert både vinet och limoncellon) och gick ut. Han kom hem kanske en halvtimma senare – stupfull – och vinglade runt i lägenheten och sjöng. Klockan var 01.00 på en måndag. Och jag som inte hade lyckats somna överhuvudtaget, gick upp och började packa mina grejer. Det finns ingen chans att jag stannar i den här lägenheten. Det går inte. När han sen runt 01.30 däckade lyckades jag äntligen somna.

Men kaoset slutade inte där. 02.30 ringer G och frågar vad jag gör(!) – på en måndag mitt i natten! Han var ute med hans killkompis (som jag träffat en gång tidigare) och ville se om även jag var ute (?????) och att de ville träffa mig och sa att det kunde komma och hämta mig med en taxi….än en gång – vaaaa????? Detta var iofs lite komiskt och blev på ett bisarrt sätt ett ”bra” sätt att sluta kaoset med. Fick mig ett litet skratt efter denna hysteriska kväll.

Iaf, så snart det finns möjlighet ska jag flytta till andra lägenheten och få min frihet!

Lite bilder från Florens...

Ponte Vecchio by night..

Il duomo (storkyrkan)

En plats jag upptäckte när jag gick på promenad där jag bor..

Floden Arno och en utav de många broarna

Allahelgona helgen....???

Allahelgona helgen börjar närma sig och jag är ledig från torsdag till söndag och det börjar nu bli lite svårt att veta vart jag ska ta vägen.

Jag har flera alternativ:

* åka ner till Messina (Sicilien) och hälsa på alla mina vänner. Det är mycket lockande, men det enda problemet är den långa resan, som jag förlorar tid på.

* åka runt och turista i storstäderna Rom, Milano och Venedig. Det enda är bara att dit kan jag åka vilken helg som helst eftersom det är så pass nära, och kostar inte så mycket. Och gör jag allt på en helg blir det ganska omtumlande och dyrt.

* åka till Piemonte (Turin) till min coinquilino - rumskompis - hem tillsammans med hans tre vänner, som jag inte känner. Det är här det blir komplicerat. Jag skulle jättegärna följa med dem - se en ny stad, träffa nya människor - om det inte var för hans fortsatta jobbiga närgångna beteende. Han säger att han bara beter sig som en vanlig rumskompis, men innebär det att man skickar små "romantiska" hälsningar innan han går och lägger sig? att man ger små presenter lite då och då; som en ros, en chokladbit bacio och närmar sig ovanligt nära? Nej, jag vill inte åka med dem. Hur gullig han än är annars kommer det nog bara bli värre om jag följer med. Det är lika bra att börja ta avstånd på riktigt för just nu vill jag inte veta av honom. Han får skylla sig själv. Han vet att jag tycker det är jobbigt, men blir bara sur på mig och säger att han inte gör nåt fel, han försöker bara lära känna mig. Vafanculo!

* eller, så stannar jag bara här, ensam i lägenheten eftersom de andra två är bortresta, och utforskar Florens lite bättre, och umgås med de andra jag lärt känna. Men samtidigt har jag ju de här hela tiden, och jag vet att det nog ändå inte kommer att bli av att ta mig runt.

Så, jag gissar på att det tippar mest mot Messina. Men först måste jag informera mig lite bättre.

Lördagskvällen

Jag var ju som sagt hos Giangi (Gigi), Silvia (hans kusin) och Gianlu (S pojkvän) igårkväll, tillsammans med Giangis flickvän Giusy. Vi gjorde egentligen inget speciellt, bara satt och snackade - eller rättare sagt, Gianlu satt och snackade. Jag har aldrig träffat en människa som snackar så mycket nonstop och har så mycket att berätta och förklara! Det är bara att säga ett ord så kan han förklara vad det betyder och var det kommer ifrån - han kan typ allt! Men har ser inte precis ut att vara sån och han har inte ens tagit studenten om jag förstod rätt (eller så har han bara inte fortsatt studierna, minns inte). Men han är grymt smart och hur kul som helst. Det räcker med att låta han prata så har man kul.

Vi åt rätt så sent och grabbarna började baka en äppeltårta vid midnatt så det ledde till att jag missade min sista buss och var tvungen att ta taxi - som sen aldrig kom! Så Giusy som från början hade erbjudit sig att skjutsa mig med sin motorino - trots att hon bor åt andra hållet - var nu tvungen att skjutsa mig ändå - stackarn! Det roliga är ju att eftersom jag fortfarande är ganska ny i stan vet jag ju inte riktigt var jag bor (!) Jag vet hur jag tar mig dit med buss, och vad min adress är, men hur man tar sig bil/moppe väg har jag ingen aning om, och vad området heter är inte heller så klart. Så, vi fick kolla upp karta på internet och memorisera allt - haha!

Men jag kom hem och jag hoppas att även hon hittade tillbaka!

Lòrdag, hemma hos kompisar

Sitter i nàgra kompisars làgenhet med deras hund bitandes pà mina stòvlar, har aldrig tràffat en sà galen hund!

Igàr kvàll var jag ute med nàgra tjejer fràn jobbet och dansade pà ett najs stàlle med bàde dansuppvisningar och diskotek. Jag hade kul men det àr fortfarande inte riktigt som att gà ut med ens riktiga kompisar som verkligen kan dansa och freaka - som vi gòr!

Ikvàll vet jag àrligt talat inte vad vi ska hitta pà, de har lite pengaproblem - de sitter just nu och diskuterar ute i kòket hur de ska gòra. Men vi hittar vàl pà nàt som inte kràver pengar. Studentlivet ni vet...

Ännu en arbetsvecka har passerat och jag måste säga att jag är så otroligt glad att den är över! Hela veckan fullt med jobb, och sen med tanke på att min mobil blivit stulen har eftermiddagarna gått till att åka in till stan, blocka numret, göra polisanmälan, öppna nytt konto för att kunna öppna abbonemang (eftersom kontankort är svindyrt!) och det ena problemet följer det andra. Har inte jag glömt nåt viktigt dokument, fungerar inte deras system eller dator, eller så har de inte öppet och bla bla bla. Ett kaos helt enkelt.

Och sen har jag börjat bli sjuk också... Det går nåt virus här på la casa di riposo och jag gör allt för att inte hamna i denna sörja. Men nu är det helg, och ikväll ska jag ut och dansa med några tjejer på jobbet!

men....

....det betyder inte att det bara är happy hour i Grazzi's lilla värld. Det har hänt en fruktansvärd sak.... JAG HAR BLIVIT BESTULEN PÅ MIN NYA-FINA-3VECKOR GAMLA-MOBIL.

suck.

och det finns inte så mycket att göra. har blockat numret men mer kan vi inte göra. polisen gör inte ett skit. och nu orkar jag inte skriva mer om det. förklarar mer när jag har tid.

ciao ciao!

INTERNET!!

JAG HAR INTERNET! JAG HAR INTERNET!!

eller rättare sagt - jobbet har trådlöst internet så jag behöver bara släpa min bärbara dator över gatan och börja surfa! GRATIS!!!

WIIIIIIEEEE

Just nu ònskar jag...

* ...att jag hade internet hemma, och slapp gà till alla dessa internetcaféer och betala massa jàvla pengar fòr att fà umgàs lite med denna underbara webbvàrld :P men det finns inget att gòra, jag kan ju inte precis kràva att de ska installera internet i vàr làgenhet som inte ens àr vàr. Sà be patient, kunde jag skulle jag uppdatera denna blogg och skriva massa mejl mycket oftare! Fòr det finns heller inte sà mycket att gòra hàr just nu. Eller, okej, det betyder inte att jag har det tràkigt. Hittar alltid nàt att gòra, nu har jag ju àven skaffat mig en italiensk bok av min italienska kompis Gigi, sà nu àr det dags att làsa pà italienska... ska bli intressant. Men àr man var med internet och àr (vad jag nu insett) en datanòrd, sà blir man ganska rastlòs och uttràkad nàr inte internet finns i nàrheten

* ...att min himla fòrkylning kunde fòrsvinna! Det har endast gàtt en vecka och jag àr redan fòrkyld. Och det hàr vàdret gòr det inte precis bàttre. Nàr vàrmen gàr upp och ner beroende om man àr i solen eller inte, och nàr centralvàrmen inte fungerar fòrràn i november àr det ganska svàrt att veta hur man ska skòta om sig. Och att skòta om gamlingar med en rinnande nàsa àr ju inte nàt att rekommendera heller. Jàvla Italien och dess centralvàrme.

* ...att jag hade mer pengar! Sà fort jag gàr runt i stan hittar jag bara fler och fler hàrliga affàrer med underbara klàder! Ska nu skriva en CV sà jag kan bòrja sòka ett extra jobb...har varit och fràgat pà Replay och de verkade ganska intresserade...vi fàr se. Màste bara fixa CV:t pà italienska...kràngligt.

* ...att min làgenhetskompis Denzil, som annars àr hur snàll och underbar som helst, kunde sluta flirta med mig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, ibland beter han sig som en vanlig mànniska och kompis, och dà har vi jàttekul, men sà fort han bòrjar prata om hur mycket han tycker om mig och bla bla bla - aaahhh! Jag blir fòrbannad! Han fattar inte att jag tycker att det àr jobbigt, hur mycket jag àn fòrsòkt fòrklara fòr honom - och sen kommer ett himla meddelande sent pà kvàllen dàr det stàr "fòrlàt". Men sà bòrjas det om dagen efter iallafall. Vad ska jag gòra? Fan, vi ska ju bo tillsammans i minst 6 mànader! Och han àr ju jàvligt skòn annars, som kompis. Helvete, att ha en kille som làgenhetskompis àr inte alltid nàn bra idé.

* ...att nàn hàrlig liten sjàl fràn Sverige vill komma och hàlsa pà mig, fòr jag saknar mina vànner!! Eller òverhuvudtaget hòra av sig...kom igen ni som làser den hàr bloggen - SKRIV!

Efter en intensiv jobbvecka med gamlingar, òversvàmning, elavbrott och brandutrymmningsòvning àr det iallafall helg, och ikvàll ska jag tràffa Gigi och hans kompis fòr att hitta pà nàt, precis som fòrra helgen. Som i sig var ganska intressant...speciellt lòrdagen dà vi hamnade pà en fest lite utanfòr stan, fullt med bohemer/artister som ròkte pà och utfòrde olika typer av performance art med en naken kille (?!) som blev sparkad och nerdrànkt i ròtt vin (del av sjàlva konstverket). Helt stòrt. Jag gick runt och garvade fòr mig sjàlv, fòr jag kunde inte fatta att jag befann mig dàr. Det kàndes som om jag var utanfòr min egen kropp och tittade ner pà mig sjàlv strosa runt dàr med tvà italienska killar som jag egentligen inte kànde sàrkilt bra, nànstans i Florens, efter bara 4 dagar dàr.

Men vi fick oss trots allt ett gott skratt den kvàllen och jag hade jàttetrevligt med dem. De àr bra killar, iallafall Gigi som jag kànner lite mer. Sà ikvàll àr det tànkt att vi ska ses igen, sprang faktiskt pà honom just precis.

Imorgon kvàll dàremot har jag lovat Denzil att gà ut och àta middag med honom, hur nu det ska gà...men stackarn, han verkar vara ganska ensam hàr. Hans kompisar (som àven de jobbade pà hemmet) har flyttat bort och nu àr han kvar ensam hàr. Jag àr den enda han har just nu. Attans.

Efter en vecka pà jobbet

En vecka har gàtt och jag bòrjar kànna mig hemma. Mycket har hànt och jag vet knappt vart jag ska bòrja. Jag har bòrjat komma in i arbetet men kànner mig fortfarande ganska fòrvirrad. Men det kommer med tiden. Alla àr iaf jàttegulliga, gamlingarna àr smàtt galna men roliga. De flesta àr "vid medvetande" och tycker att det àr jàttekul att jag àr dàr.. Har redan fàtt nàgra frierier av gubbarna haha!

Jag jobbar fràn 7.oo-13.30 och mitt arbete bestàr av att pà morgonen fixa frukosten till alla och mata de fyra sòta smà tanterna som inte klarar av att àta sjàlva. Allt àr ganska stressigt men jag kommer nog in i rutinen. Sen àr det dags att klà pà alla och fixa rummen vilket tar sin lilla tid. Vid 10-tiden nàr alla àr pà plats i allrummen bland allt folk bjuder vi pà ananasjuice och sedan vid 11.30 àr det dags fòr tre utav dem som inte kan àta sjàlva att fà sin lunch. Fòr att sedan vàlkomna resten till matsalen kl 12.30, dà jag matar den fjàrde tanten. (vad det làter komplicerat!). Sen àr mitt pass slut. Allt tar sin lilla tid och man vet aldrig pà vilket humòr gamlingarna àr pà.

En màltid i matsalen kan vara ganska komisk. Idag till exempel var det en utav gubbarna (som àr professor i matematik/fysik eller nàt liknande) som stàllde sig upp och skulle predika hur den matematiska formeln av nàgot var (han var inne i sina egna tankar) nàr en annan gubbe pà andra sidan rummet ber honom att hàlla kàft, varpà denne professor sàger "ska du ha smisk eller??!" och vi skòterskor bòrjar skratta àt hela situationen. Det hinner knappt bòrja fòrràn de slutar och snart har de àtergàtt till sina matràtter. Sedan finns det de som fràgar tre gànger i kvarten om deras sòner kommit, en som ròker inomhur fast hon inte fàr och idag till och med làmnade cigaretten brinnande pà bordet i sitt rum. De àr helt galna. Men sen finns det àven de som àr gulliga och friska som bara àr dàr fòr att de inte riktigt klarar sig hemma. Thank god fòr dem!

Hittills kànns allt ganska bra, lite jobbigt nàr jag inte vet vad jag ska gòra - àr ju trots allt inte utbildad skòterska men jag tror att jag snart kommer in arbetet och med tanke pà att jag fàr bàde bostad och mat fòr hela veckan àr jobbet inte alls farligt. Ganska skònt faktiskt. Ska nu leta efter ett extra jobb sà jag fàr lite extra pengar och làr kànna lite folk. Plus att jag ska hitta nàn bra kurs.

Aterkommer! ;) ciaaao

FLORENS!!

Jag har àntilgen anlànt. Kom igàr kvàll och jag har varit med om sà mycket redan under dessa 24 timmar att jag inte kommer att ha nàgon chans just nu att beràtta.

Hur som helst, jag bor med tvà jàttetrevliga italienare; en kille som heter Denzil, 21 àr och jobbar àven han som volontàr. Han àr jattegullig och vi har redan fàtt bra kontakt med varandra (men absolut ingen jag skulle kunna bli intresserad av). Sedan har vi en kvinna som àr the head nurse och àr runt 40-50 kan jag gissa. Jag har inte hunnit tràffa henne sà mycket av men det lilla intryck jag fàtt av vàra smà korta mòten sà verkar hon jàttegullig. Sà det hàr ska nog gà bra!

Sedan hade jag min fòrsta dag pà jobbet idag. Mycket information direkt, och hela stàllet kànns som en labyrint just nu, men det àr ett vàldigt fint hem fòr de àldre och de verkar trivas - àtminstonde de som fattar att var de befinner sig (!). Alla tog vàl hand om mig nàr jag kom, och det kànns bra hittills med jobbet. Jag kommer mer elle mindre vara en assistent till gamlingar som helt enkelt àr gamla och inte riktigt klarar att àta sjàlva, behòver hjàlp nàr de ska gà nàgonstans osv. Och sà kommer jag kanske fà hoppa in lite i avdelningen dàr de som àr dementa och har alzheimer bor - vilket kommer bli intressant men tungt. Fàr vàl se hur det gàr med allt...det var ju trots allt fòrsta dagen idag.

Florens i sig àr helt otroligt vackert! Nàr jag satt pà tàget fràn Rom till Florens blev jag helt fòràlskad...! Jag har trots allt inte hunnit gà runt i stan sà mycket, men jag kommer ha tid...jobbar just nu fràn 07.00 till 14.00 och àr ledig resten av tiden. Och bara nu efter en kvart i stan blev jag bekant med en kille pà bussen, och nàgra minuter efter vàrt lilla samtal och kaffepaus, blev jag stoppad av en annan som var sàljare och lyckades sàlja bòcker till mig fòr ett mycket bra pris (och jag behòver làsa italienska bòcker sà det vara bara bra) och han hade tydligen en finsk tjejkompis som kunde svenska, och àven vi bestàmde att vi skulle ta och tràffas nàgon dag. Sà inom en kvart i stan fick jag redan tvà kontakter. Helt stòrt.

Men, jag kan ju inte undgà att nàmna att jag trots allt saknar er alla dàr hemma i Sverige. Ni som làser - kom ihàg att kommentera/hàlsa/eller òverhuvudtaget skriva nàt!

à presto!

The "last" supper...

I fredags var det dags för min avskedsfest/middag. Jag hade knappt hunnit tänka på att planera den förrän vi alla satt på plats runt det runda bordet för att äta middag tillsammans. Det skålades och skrattades, och när maten var avklarad började fler och fler strömma in till lägenheten (som snälla caro lånat ut)för att "fira" med mig. Det var tänkt att vi skulle gå ut, men på grund av att vi alltid väntade på att någon skulle komma och att vi alla kanske inte riktigt var i stånd att bege oss ut på gatorna bland annat folk, slutade det med att vi alla stannade inne. Folk började droppa av efter några timmar och några däckade men jag kände mig inte riktigt redo för att bara sluta kvällen då...så jag och några till satt kvar uppe och fortsatte kvällen (eller ska man säga natten) men på ett lugnare vis. Jag tror att sista gången jag tittade på klockan var den 5.30 och då hade vi hållt på sen 20... så, fråga mig inte hur jag kände mig dagen efter (idag).

Hur som helst var det en underbar kväll/natt där jag fick umgås med alla mina härliga kompisar; ha kul, dansa, skoja...ha "böghögar" på sovande människor (!). Och jag insåg där mitt i allt hur mycket jag verkligen kommer att sakna alla. Visst, jag kommer tillbaka till jul men redan att inte träffa alla dagligen här hemma är jobbigt, så att vara i ett helt annat land kommer vara ännu tuffare. Men, det är något man får vänja sig vid. Det är saker som tillhör ens liv. Att flytta utomlands är inte bara happytime.

Nej, nu blev det lite för djupt. Jag hade en underbar "sista" kväll tack vare alla er underbara freaks! Tack, tack, tack!

Chasing Cars (Grey's Anatomy Version)

Lite mer info...

Har precis fått lite svar från Florens och har nu fått reda på att jag kommer att jobba som "handledare" eller s.k. assistent till de äldre. Vara lite alltiallo och hjälpa dem, ta ut dem på promenader, hjälpa dem med kläder, ätande, ja, vara till hands helt enkelt. Det kommer nog bli ganska tufft men lärorikt och en bra merit i framtiden.

Har även fått reda på att jag kommer att bo i samma lägenhet som en utav deras sjuksköterskor som jobbar på hemmet. Hoppas bara att hon är relativt ung och lätt att bo med. Orkar inte med en vuxen, kontrollerande person.. Det är ju det jag vill bort från.

Jag kommer inte att ha någon telefon i lägenheten vilket trots allt är ganska rimligt med tanke på att det är deras lägenhet som vi bor i och skulle vi ha en telefon så skulle det väl bli otroliga kostnader...men vi får använda deras telefon på kontoret. Så det känns skönt. Sen tror jag att jag kommer spendera mer tid på internetcafèer och hålla kontakten mer per mejl och msn än per telefon. Så så farligt är det ju inte. Har ju mobil också.

Men men, that's the new news...och mer får jag nog inte veta förrän jag är där.

Nästa steg inför resan...tåg!

Hur svårt kan det vara egentligen att hitta tåg i Italien? Sitter och försöker luska ut hur jag på smartaste sätt ska boka min tågresa från Rom till Florens utan att behöva gå till det irriterande långsamma SL-center. Men jag har åtminstone kommit en bit på vägen. Har hittat några tåg som matchar min ankomsttid. Nu gäller det bara att försöka boka dem. För jag vill gärna inte köpa dem på plats. Jag har ju trots allt folk från volonariatet som ska hämta upp mig och de måste veta vilken tid jag kommer.

Suck. Det är så mycket som måste fixas, så lite tid och en så förvirrad liten Grazzi...

Listan

Jag fick lite trevligt besök idag på hotellet där jag jobbar lite då och då, tre kompisar som kom förbi för att ta ett glas vin och hälsa på. Man får ta varje sista stund tillsammans nu innan jag åker. Dagarna bara flyger iväg och mycket är redan inprogrammerat så det känns som jag har lite för lite tid på mig innan jag åker. Borde inte ha bokat upp mig på jobbet de där sista dagarna...men pengar är pengar! And I need it badly...

Idag var ja dessutom ute och körde själv första gången!! Tog körkort i måndags! Det är en helt sjukt konstig känsla, men det kändes faktiskt ganska naturligt att sätta sig själv i bilen och köra. Det gick till och med bättre än vad det gjort de senaste gångerna (när man iofs kände mer och mer press när uppkörningsdatumet började närma sig). Vuxenpoäng till mig - tack!

Kvar på listan är lite mindre avancerade grejer. Jag ska:
>> fixa och uppdatera ett CV som kan användas i Italien
>> mejla volontariatet och checka av lite saker
>> börja packa (ångest!)
>> inhandla det sista innan resan

Men det jobbigaste kommer vara att säga hejdå till alla...

One week to go. Det börjar bli dags. Efter fem år av prat ska jag äntligen upfylla min dröm - Flytta till Italien. Närmare bestämt Florens.

Det är trots allt inget nytt land för mig. Med en pappa från Italien, rättare sagt Sicilien (ja, jag vet - mafioso - men nej, långt ifrån alla har nåt med maffian att göra, mycket är bara snack) har jag varje sommar spenderat mina lov nere i medelhavet med min farmor och fått under årens lopp alltfler kompisar. Och varje år jag åker, eller ska jag säga lämnar Italien kommer känslan att det är här jag hör hemma. Just därför har jag sedan åtminstone fem år tillbaka sagt att jag efter gymnasiet ska flytta ner för att plugga italienska och överhuvudtaget vara där. Visst var det lättare sagt än gjort, jag har haft många hinder, tjafs och ångest. Men jag gav mig inte. För jag visste att det var hit jag ville och jag skulle inte ge mig så lätt. Så, nu är jag snart på väg. Den 10:e oktober kl. 07:00 åker flyget.

Vad ska jag göra i Italien nu då? Det var väldigt svårt att bestämma mig. Jag ville från början bara hitta ett jobb och bostad, och bara va'. Men det var inte så lätt när man befinner sig i Sverige mitt uppe i studentperioden. så jag fick ta och se mig om för andra förslag, som aupair eller volontär. Och till sist blev det det sistnämnda. Jag ska jobba som volontär på ett äldreboende i Florens, och de ger mig både mat och boende vilket är perfekt som start. Sedan får vi se hur jag trivs, jag är inte bunden till nåt och kan om jag vill byta till nåt annat. Allt blir ju lättare när man är på plats.

Läskigt är det, men otroligt spännande...

Jag har tagit tag i mitt liv och är på väg. Själv - on my own.