bilder som berättar...

veckan som gått...

dags för paraplysäsongen!!

Regnet smattrar på fönsterrutorna. Paraplysäsongen har kommit till stan. Om det är något du definitivt behöver ha med dig när du går runt i Florens är ett bra och stabilt paraply. För under den här perioden vet du inte när det bryter ut..det kan vara sol på morgonen men låt dig inte luras för det! Nej, ett paraply är alltid nödvändigt! Och har du inte något ska du inte vara orolig - det räcker med 4 € och så får du ett av närmaste marocchino som from no-where ploppar upp med tjugotal paraplyer till salu! This is Florence in wintertime... fuktigt och kallt med regn. Bara att acceptera och ta sig ut i myllret av paraplyer!

-----

Det har öst ner hela dagen, och efter en lång arbetsdag och sena nätter hade jag ingen större lust att gå ut ikväll, så jag tog mig en paus och stannade hemma.
Avslutade nyss en "familjemiddag" med mina coinquilinis (lägenhetskompisar) och nu blir det varm mysig säng med bokläsning. Nåt jag nästan aldrig tar mig tid till...

Idag (eller rättare sagt igår) fick jag underbara nyheter; jag får ledigt över juldagarna!! Så jag får åka hem till jul och fira med min kära familj!! Och idag köptes det biljetter så nu finns det ingen återvändo! Wiiiiee!! Efter månader av tjat och frågetecken.. känns som om en sten lyfts bort från mitt bröst. I'm coming home for christmas...

Och med det avslutar jag och beger mig till sängs...

snö?

UPDATE FROM ITALY:

Det snöar tydligen i hela norra Italien...förutom i Florens då där det fortfarande regnar och är grått..

Nu bär det i allafall ut i regnet. För här ska det fixas med biljetter inför julen, förbi till jobbet för att tjafsa angående ledighet, fixa hårddisk till min computer, ta ut pengar för veckan, förbi vintagebutik och calzedonia för strumbyxor... och förhoppningsvis få lite kaffepauser med diverse kompisar som är in giro - i krokarna.

vad hände? en tanklös idiot berättar...

En ganska dyster vecka har passerat och slutade i katastrof. Missuppfatta mig inte nu, jag är inte alltid dyster - knappt alls. Men ni har nog alla haft perioder då ni inte riktigt kan vara glada, trots att ni har allt ni behöver; vänner som bryr sig, ett jobb du trivs på, en stad du känner dig hemma i. Men denna vecka var inte gjord för mig. Har en trötthet över mig som jag inte lyckas skaka av, hur mycket jag än vilar eller hur duktig jag än är med vitaminer som min mamma tjatar på att jag ska äta. Och ju tröttare man är desto mindre orkar man göra eller ta tag i, men sitter man bara hemma och vilar när alla andra går ut och har kul blir man samtidigt ännu deppigare för att man just sitter hemma och inte har kul. Så...det var så allt började.

På fredagskvällen bestämdes det hemma för att gå ut o dansa, det käkades tillsammans och tiden flög iväg och snabba puckar för att fixa outfit + smink. Nycklar, mobil, pengar - borde ta ut bara det nödvändigaste från plånboken, men äsch jag har inte tid nu - slänger ner hela röda stenen i väskan och så bär det ut.

Drinkar, skratt, ena stället till det andra för att tillslut hamna på ett stort diskotek fullt med folk och elektromusik. Det dansas och har kul. Väskorna sätts ner på golvet där bara vi står - jag tänker, utan att tänka, att om alla andra ändå lägger ner väskorna kan ju jag också göra det. När vi väl ska vidare upptäcker vi att min väska saknas...självklart.
Efter en timma av desperat letande och pratandes med vakterna - som vi även känner - hittade vi den slängd i ett hörn. Med allt utom plånbok och mobil.

Så, spärra hit och spärra dit. Plånbok med körkort, svenskt och italiensk bankkort, jobbpass och pengar...allt! Så dum man får vara. Allt man vet att man inte ska göra. Hur säkert det än känns. Idiot.
Mobilen blev ju stulen även förra året när jag precis kommit hit. Fick en ny likadan och nu försvann den igen. Det verkar som den inte ska befinna sig här i Florens och framför allt inte i mina händer. Som tur är har jag skrivit alla nummer i en bok..så det blev iallafall inte förlorat!

Så. Det var det som hände i fredags. Sov 3 timmar för att sen dagen efter gå till jobbet - helt slut och nervös. Men har iallafall fått hjälp av alla. Min lägenhetskompis gav mig direkt en summa för att klara de första dagarna och nu är det bara att vänta på att alla kort ska komma tillbaka.

Livet går vidare som vanligt. Förhoppnigs lite klokare än tidigare.

tillbaka till verkligheten..?

Det är som att vakna upp från en dröm. Dagarna flyger iväg och ändå känns det som jag alltid står kvar på samma ruta.

Inget har egentligen förändrats under dessa dagar, eller rättare sagt veckor som jag varit borta från bloggen. Jag jobbar fortfarande på Diesel, bor fortfarande i mitt stora fina rum (som jag ännu inte helt fått ordning på...) umgås med mina vänner + nya vänner, varit på konserter, fester, middagar - har firat Diesels födelsedag och framför allt ett år i Florens (den 10 okt). Och egentligen har jag inte någon riktig bra ursäkt varför jag inte bloggat på så länge. Jag har väl helt enkelt inte haft lust, tiden har gått till annat. För jag har nog haft saker att berätta, men tid och ork att ägna till bloggen har på nåt sätt kommit undan. Men vi ska kanske få igång det igen. Efter att jag vaknat upp ur denna dimma som jag haft - speciellt senaste veckan då allt som inte fick hända hände...