Tisdag eftermiddag och italienskt kaffe

Sitter här på jobbet, mitt pass är slut sedan två timmar tillbaka, jag har ätit och sitter nu med en italiensk pajbit och det gudomliga italienska kaffet. Mmmm.... Det behövdes verkligen.

Det har varit en tung dag, eller egentligen inte tung alls men det känns som att allt gått emot mig. För det första regnar det. Och för det andra har jag jobbat med de personer jag minst gillar här; de är stressande och lite halvt otrevliga. Men egentligen är det nog bara jag som tar åt mig lätt, och de märkte väl att jag efter ett tag blev irriterad och då ändrade de sig helt och blev gulliga. Plus efter allt som har hänt senaste tiden är jag väl mentalt exhausted. Men iallafall. De få gånger jag stött på min ex-roomie har vi knappt tittat på varandra och just nu gör jag allt för att undvika honom. Men det går ju inte forever, ska ju hem nångång.

Nej, det enda som får mig på gott humör är detta kaffe och vetskapen att jag imorgon klockan 12.00 sätter mig på tåget ner till Messina för att hälsa på mina vänner över långhelgen!

KAOS

Bägaren har vält. Ord har talats och såren är vidöppna. Igår small det. Allt jag hade inom mig, alla känslor, alla tankar – allt kom ut! Problemen med D har inte precis blivit bättre senaste tiden och mrs. roomie (kvinnan a.k.a. ”mamman” i huset) tog mig åtsidan under morgonpasset och frågade hur det stod till mellan oss eftersom hon märkt att vi bråkat. Och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag berättade hur det var, hur han betedde sig trots att jag förklarat att det känns obehagligt. Hur han ber mig komma in till hans rum – få det att låta oskyldig men sen ändå försöka sig på (men han har thank god aldrig försökt fysiskt). Hur han köper mig saker och skickar meddelanden på nätterna. Hur kontrollerande och svartsjuk han är. Han klarar inte av det när jag är ute, han börjar tänka på vad jag gör och inte gör… att jag antagligen är med G, som han knappt klarar av att höra namnet av.

Och hon förstod allt. Detta har tydligen hänt tidigare och han har tydligen stora problem med detta, hur bete sig med tjejer och överhuvudtaget respektera andras åsikter. Hon sa att detta inte kan fortsätta, jag måste sätta ner min fot, visa att jag är en tjej with dignity som han måste respektera. Och att jag ska prata med de ansvariga och se till att jag får flytta till den andra lägenheten (dit jag egentligen skulle ha flyttat från början om inte hon som också bor där varit på semester just då) så att jag inte behöver känna mig orolig eller illa till mods av att bo med honom. Speciellt nu när hon åker bort på semester i 12 dagar och vi är ensamma.

Och det är det vi är nu. Och I-gårkväll small det. Han hade köpt en flaska vin till oss – vilket jag direkt avfärdade. Vi käkade lite medan vi såg på tv, och jag försökte hålla allt casual. Och han fortsatte att dricka (vilket han iofs alltid gör – han dricker och röker/röker på) och till sist kom frågorna (alltid på sms) om varför han inte skulle få drömma om mig och jag konfronterade honom. Det blev en lång diskussion – jag var pissirriterad, jag hade ju redan blivit uppvärmd innan när jag pratat med Mrs roomie och förstått hur det hela egentligen låg till, hur jag egentligen kände. Och till sist kom det fram att han verkligen inte förstått att jag inte gillade honom. Och jag fick rent ut sagt säga till honom ”du har ingen som helst chans eller möjlighet att få mig” – ”JAG ÄR INTE INTRESSERAD!”. Han hade tydligen fått för sig att bara för att jag klappat honom lite på ryggen nån dag (vilket jag gör med alla – vilket alla gör med alla) så trodde han att det kanske fanns nåt där. Åååååååh!

Hur som helst, han blev helt knäckt och när jag tillsist gick och la mig hörde jag hur han öppnade kylskåpet, tog nån flaska (säkert både vinet och limoncellon) och gick ut. Han kom hem kanske en halvtimma senare – stupfull – och vinglade runt i lägenheten och sjöng. Klockan var 01.00 på en måndag. Och jag som inte hade lyckats somna överhuvudtaget, gick upp och började packa mina grejer. Det finns ingen chans att jag stannar i den här lägenheten. Det går inte. När han sen runt 01.30 däckade lyckades jag äntligen somna.

Men kaoset slutade inte där. 02.30 ringer G och frågar vad jag gör(!) – på en måndag mitt i natten! Han var ute med hans killkompis (som jag träffat en gång tidigare) och ville se om även jag var ute (?????) och att de ville träffa mig och sa att det kunde komma och hämta mig med en taxi….än en gång – vaaaa????? Detta var iofs lite komiskt och blev på ett bisarrt sätt ett ”bra” sätt att sluta kaoset med. Fick mig ett litet skratt efter denna hysteriska kväll.

Iaf, så snart det finns möjlighet ska jag flytta till andra lägenheten och få min frihet!

Lite bilder från Florens...

Ponte Vecchio by night..

Il duomo (storkyrkan)

En plats jag upptäckte när jag gick på promenad där jag bor..

Floden Arno och en utav de många broarna

Allahelgona helgen....???

Allahelgona helgen börjar närma sig och jag är ledig från torsdag till söndag och det börjar nu bli lite svårt att veta vart jag ska ta vägen.

Jag har flera alternativ:

* åka ner till Messina (Sicilien) och hälsa på alla mina vänner. Det är mycket lockande, men det enda problemet är den långa resan, som jag förlorar tid på.

* åka runt och turista i storstäderna Rom, Milano och Venedig. Det enda är bara att dit kan jag åka vilken helg som helst eftersom det är så pass nära, och kostar inte så mycket. Och gör jag allt på en helg blir det ganska omtumlande och dyrt.

* åka till Piemonte (Turin) till min coinquilino - rumskompis - hem tillsammans med hans tre vänner, som jag inte känner. Det är här det blir komplicerat. Jag skulle jättegärna följa med dem - se en ny stad, träffa nya människor - om det inte var för hans fortsatta jobbiga närgångna beteende. Han säger att han bara beter sig som en vanlig rumskompis, men innebär det att man skickar små "romantiska" hälsningar innan han går och lägger sig? att man ger små presenter lite då och då; som en ros, en chokladbit bacio och närmar sig ovanligt nära? Nej, jag vill inte åka med dem. Hur gullig han än är annars kommer det nog bara bli värre om jag följer med. Det är lika bra att börja ta avstånd på riktigt för just nu vill jag inte veta av honom. Han får skylla sig själv. Han vet att jag tycker det är jobbigt, men blir bara sur på mig och säger att han inte gör nåt fel, han försöker bara lära känna mig. Vafanculo!

* eller, så stannar jag bara här, ensam i lägenheten eftersom de andra två är bortresta, och utforskar Florens lite bättre, och umgås med de andra jag lärt känna. Men samtidigt har jag ju de här hela tiden, och jag vet att det nog ändå inte kommer att bli av att ta mig runt.

Så, jag gissar på att det tippar mest mot Messina. Men först måste jag informera mig lite bättre.

Lördagskvällen

Jag var ju som sagt hos Giangi (Gigi), Silvia (hans kusin) och Gianlu (S pojkvän) igårkväll, tillsammans med Giangis flickvän Giusy. Vi gjorde egentligen inget speciellt, bara satt och snackade - eller rättare sagt, Gianlu satt och snackade. Jag har aldrig träffat en människa som snackar så mycket nonstop och har så mycket att berätta och förklara! Det är bara att säga ett ord så kan han förklara vad det betyder och var det kommer ifrån - han kan typ allt! Men har ser inte precis ut att vara sån och han har inte ens tagit studenten om jag förstod rätt (eller så har han bara inte fortsatt studierna, minns inte). Men han är grymt smart och hur kul som helst. Det räcker med att låta han prata så har man kul.

Vi åt rätt så sent och grabbarna började baka en äppeltårta vid midnatt så det ledde till att jag missade min sista buss och var tvungen att ta taxi - som sen aldrig kom! Så Giusy som från början hade erbjudit sig att skjutsa mig med sin motorino - trots att hon bor åt andra hållet - var nu tvungen att skjutsa mig ändå - stackarn! Det roliga är ju att eftersom jag fortfarande är ganska ny i stan vet jag ju inte riktigt var jag bor (!) Jag vet hur jag tar mig dit med buss, och vad min adress är, men hur man tar sig bil/moppe väg har jag ingen aning om, och vad området heter är inte heller så klart. Så, vi fick kolla upp karta på internet och memorisera allt - haha!

Men jag kom hem och jag hoppas att även hon hittade tillbaka!

Lòrdag, hemma hos kompisar

Sitter i nàgra kompisars làgenhet med deras hund bitandes pà mina stòvlar, har aldrig tràffat en sà galen hund!

Igàr kvàll var jag ute med nàgra tjejer fràn jobbet och dansade pà ett najs stàlle med bàde dansuppvisningar och diskotek. Jag hade kul men det àr fortfarande inte riktigt som att gà ut med ens riktiga kompisar som verkligen kan dansa och freaka - som vi gòr!

Ikvàll vet jag àrligt talat inte vad vi ska hitta pà, de har lite pengaproblem - de sitter just nu och diskuterar ute i kòket hur de ska gòra. Men vi hittar vàl pà nàt som inte kràver pengar. Studentlivet ni vet...

Ännu en arbetsvecka har passerat och jag måste säga att jag är så otroligt glad att den är över! Hela veckan fullt med jobb, och sen med tanke på att min mobil blivit stulen har eftermiddagarna gått till att åka in till stan, blocka numret, göra polisanmälan, öppna nytt konto för att kunna öppna abbonemang (eftersom kontankort är svindyrt!) och det ena problemet följer det andra. Har inte jag glömt nåt viktigt dokument, fungerar inte deras system eller dator, eller så har de inte öppet och bla bla bla. Ett kaos helt enkelt.

Och sen har jag börjat bli sjuk också... Det går nåt virus här på la casa di riposo och jag gör allt för att inte hamna i denna sörja. Men nu är det helg, och ikväll ska jag ut och dansa med några tjejer på jobbet!

men....

....det betyder inte att det bara är happy hour i Grazzi's lilla värld. Det har hänt en fruktansvärd sak.... JAG HAR BLIVIT BESTULEN PÅ MIN NYA-FINA-3VECKOR GAMLA-MOBIL.

suck.

och det finns inte så mycket att göra. har blockat numret men mer kan vi inte göra. polisen gör inte ett skit. och nu orkar jag inte skriva mer om det. förklarar mer när jag har tid.

ciao ciao!

INTERNET!!

JAG HAR INTERNET! JAG HAR INTERNET!!

eller rättare sagt - jobbet har trådlöst internet så jag behöver bara släpa min bärbara dator över gatan och börja surfa! GRATIS!!!

WIIIIIIEEEE

Just nu ònskar jag...

* ...att jag hade internet hemma, och slapp gà till alla dessa internetcaféer och betala massa jàvla pengar fòr att fà umgàs lite med denna underbara webbvàrld :P men det finns inget att gòra, jag kan ju inte precis kràva att de ska installera internet i vàr làgenhet som inte ens àr vàr. Sà be patient, kunde jag skulle jag uppdatera denna blogg och skriva massa mejl mycket oftare! Fòr det finns heller inte sà mycket att gòra hàr just nu. Eller, okej, det betyder inte att jag har det tràkigt. Hittar alltid nàt att gòra, nu har jag ju àven skaffat mig en italiensk bok av min italienska kompis Gigi, sà nu àr det dags att làsa pà italienska... ska bli intressant. Men àr man var med internet och àr (vad jag nu insett) en datanòrd, sà blir man ganska rastlòs och uttràkad nàr inte internet finns i nàrheten

* ...att min himla fòrkylning kunde fòrsvinna! Det har endast gàtt en vecka och jag àr redan fòrkyld. Och det hàr vàdret gòr det inte precis bàttre. Nàr vàrmen gàr upp och ner beroende om man àr i solen eller inte, och nàr centralvàrmen inte fungerar fòrràn i november àr det ganska svàrt att veta hur man ska skòta om sig. Och att skòta om gamlingar med en rinnande nàsa àr ju inte nàt att rekommendera heller. Jàvla Italien och dess centralvàrme.

* ...att jag hade mer pengar! Sà fort jag gàr runt i stan hittar jag bara fler och fler hàrliga affàrer med underbara klàder! Ska nu skriva en CV sà jag kan bòrja sòka ett extra jobb...har varit och fràgat pà Replay och de verkade ganska intresserade...vi fàr se. Màste bara fixa CV:t pà italienska...kràngligt.

* ...att min làgenhetskompis Denzil, som annars àr hur snàll och underbar som helst, kunde sluta flirta med mig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, ibland beter han sig som en vanlig mànniska och kompis, och dà har vi jàttekul, men sà fort han bòrjar prata om hur mycket han tycker om mig och bla bla bla - aaahhh! Jag blir fòrbannad! Han fattar inte att jag tycker att det àr jobbigt, hur mycket jag àn fòrsòkt fòrklara fòr honom - och sen kommer ett himla meddelande sent pà kvàllen dàr det stàr "fòrlàt". Men sà bòrjas det om dagen efter iallafall. Vad ska jag gòra? Fan, vi ska ju bo tillsammans i minst 6 mànader! Och han àr ju jàvligt skòn annars, som kompis. Helvete, att ha en kille som làgenhetskompis àr inte alltid nàn bra idé.

* ...att nàn hàrlig liten sjàl fràn Sverige vill komma och hàlsa pà mig, fòr jag saknar mina vànner!! Eller òverhuvudtaget hòra av sig...kom igen ni som làser den hàr bloggen - SKRIV!

Efter en intensiv jobbvecka med gamlingar, òversvàmning, elavbrott och brandutrymmningsòvning àr det iallafall helg, och ikvàll ska jag tràffa Gigi och hans kompis fòr att hitta pà nàt, precis som fòrra helgen. Som i sig var ganska intressant...speciellt lòrdagen dà vi hamnade pà en fest lite utanfòr stan, fullt med bohemer/artister som ròkte pà och utfòrde olika typer av performance art med en naken kille (?!) som blev sparkad och nerdrànkt i ròtt vin (del av sjàlva konstverket). Helt stòrt. Jag gick runt och garvade fòr mig sjàlv, fòr jag kunde inte fatta att jag befann mig dàr. Det kàndes som om jag var utanfòr min egen kropp och tittade ner pà mig sjàlv strosa runt dàr med tvà italienska killar som jag egentligen inte kànde sàrkilt bra, nànstans i Florens, efter bara 4 dagar dàr.

Men vi fick oss trots allt ett gott skratt den kvàllen och jag hade jàttetrevligt med dem. De àr bra killar, iallafall Gigi som jag kànner lite mer. Sà ikvàll àr det tànkt att vi ska ses igen, sprang faktiskt pà honom just precis.

Imorgon kvàll dàremot har jag lovat Denzil att gà ut och àta middag med honom, hur nu det ska gà...men stackarn, han verkar vara ganska ensam hàr. Hans kompisar (som àven de jobbade pà hemmet) har flyttat bort och nu àr han kvar ensam hàr. Jag àr den enda han har just nu. Attans.

Efter en vecka pà jobbet

En vecka har gàtt och jag bòrjar kànna mig hemma. Mycket har hànt och jag vet knappt vart jag ska bòrja. Jag har bòrjat komma in i arbetet men kànner mig fortfarande ganska fòrvirrad. Men det kommer med tiden. Alla àr iaf jàttegulliga, gamlingarna àr smàtt galna men roliga. De flesta àr "vid medvetande" och tycker att det àr jàttekul att jag àr dàr.. Har redan fàtt nàgra frierier av gubbarna haha!

Jag jobbar fràn 7.oo-13.30 och mitt arbete bestàr av att pà morgonen fixa frukosten till alla och mata de fyra sòta smà tanterna som inte klarar av att àta sjàlva. Allt àr ganska stressigt men jag kommer nog in i rutinen. Sen àr det dags att klà pà alla och fixa rummen vilket tar sin lilla tid. Vid 10-tiden nàr alla àr pà plats i allrummen bland allt folk bjuder vi pà ananasjuice och sedan vid 11.30 àr det dags fòr tre utav dem som inte kan àta sjàlva att fà sin lunch. Fòr att sedan vàlkomna resten till matsalen kl 12.30, dà jag matar den fjàrde tanten. (vad det làter komplicerat!). Sen àr mitt pass slut. Allt tar sin lilla tid och man vet aldrig pà vilket humòr gamlingarna àr pà.

En màltid i matsalen kan vara ganska komisk. Idag till exempel var det en utav gubbarna (som àr professor i matematik/fysik eller nàt liknande) som stàllde sig upp och skulle predika hur den matematiska formeln av nàgot var (han var inne i sina egna tankar) nàr en annan gubbe pà andra sidan rummet ber honom att hàlla kàft, varpà denne professor sàger "ska du ha smisk eller??!" och vi skòterskor bòrjar skratta àt hela situationen. Det hinner knappt bòrja fòrràn de slutar och snart har de àtergàtt till sina matràtter. Sedan finns det de som fràgar tre gànger i kvarten om deras sòner kommit, en som ròker inomhur fast hon inte fàr och idag till och med làmnade cigaretten brinnande pà bordet i sitt rum. De àr helt galna. Men sen finns det àven de som àr gulliga och friska som bara àr dàr fòr att de inte riktigt klarar sig hemma. Thank god fòr dem!

Hittills kànns allt ganska bra, lite jobbigt nàr jag inte vet vad jag ska gòra - àr ju trots allt inte utbildad skòterska men jag tror att jag snart kommer in arbetet och med tanke pà att jag fàr bàde bostad och mat fòr hela veckan àr jobbet inte alls farligt. Ganska skònt faktiskt. Ska nu leta efter ett extra jobb sà jag fàr lite extra pengar och làr kànna lite folk. Plus att jag ska hitta nàn bra kurs.

Aterkommer! ;) ciaaao

FLORENS!!

Jag har àntilgen anlànt. Kom igàr kvàll och jag har varit med om sà mycket redan under dessa 24 timmar att jag inte kommer att ha nàgon chans just nu att beràtta.

Hur som helst, jag bor med tvà jàttetrevliga italienare; en kille som heter Denzil, 21 àr och jobbar àven han som volontàr. Han àr jattegullig och vi har redan fàtt bra kontakt med varandra (men absolut ingen jag skulle kunna bli intresserad av). Sedan har vi en kvinna som àr the head nurse och àr runt 40-50 kan jag gissa. Jag har inte hunnit tràffa henne sà mycket av men det lilla intryck jag fàtt av vàra smà korta mòten sà verkar hon jàttegullig. Sà det hàr ska nog gà bra!

Sedan hade jag min fòrsta dag pà jobbet idag. Mycket information direkt, och hela stàllet kànns som en labyrint just nu, men det àr ett vàldigt fint hem fòr de àldre och de verkar trivas - àtminstonde de som fattar att var de befinner sig (!). Alla tog vàl hand om mig nàr jag kom, och det kànns bra hittills med jobbet. Jag kommer mer elle mindre vara en assistent till gamlingar som helt enkelt àr gamla och inte riktigt klarar att àta sjàlva, behòver hjàlp nàr de ska gà nàgonstans osv. Och sà kommer jag kanske fà hoppa in lite i avdelningen dàr de som àr dementa och har alzheimer bor - vilket kommer bli intressant men tungt. Fàr vàl se hur det gàr med allt...det var ju trots allt fòrsta dagen idag.

Florens i sig àr helt otroligt vackert! Nàr jag satt pà tàget fràn Rom till Florens blev jag helt fòràlskad...! Jag har trots allt inte hunnit gà runt i stan sà mycket, men jag kommer ha tid...jobbar just nu fràn 07.00 till 14.00 och àr ledig resten av tiden. Och bara nu efter en kvart i stan blev jag bekant med en kille pà bussen, och nàgra minuter efter vàrt lilla samtal och kaffepaus, blev jag stoppad av en annan som var sàljare och lyckades sàlja bòcker till mig fòr ett mycket bra pris (och jag behòver làsa italienska bòcker sà det vara bara bra) och han hade tydligen en finsk tjejkompis som kunde svenska, och àven vi bestàmde att vi skulle ta och tràffas nàgon dag. Sà inom en kvart i stan fick jag redan tvà kontakter. Helt stòrt.

Men, jag kan ju inte undgà att nàmna att jag trots allt saknar er alla dàr hemma i Sverige. Ni som làser - kom ihàg att kommentera/hàlsa/eller òverhuvudtaget skriva nàt!

à presto!

The "last" supper...

I fredags var det dags för min avskedsfest/middag. Jag hade knappt hunnit tänka på att planera den förrän vi alla satt på plats runt det runda bordet för att äta middag tillsammans. Det skålades och skrattades, och när maten var avklarad började fler och fler strömma in till lägenheten (som snälla caro lånat ut)för att "fira" med mig. Det var tänkt att vi skulle gå ut, men på grund av att vi alltid väntade på att någon skulle komma och att vi alla kanske inte riktigt var i stånd att bege oss ut på gatorna bland annat folk, slutade det med att vi alla stannade inne. Folk började droppa av efter några timmar och några däckade men jag kände mig inte riktigt redo för att bara sluta kvällen då...så jag och några till satt kvar uppe och fortsatte kvällen (eller ska man säga natten) men på ett lugnare vis. Jag tror att sista gången jag tittade på klockan var den 5.30 och då hade vi hållt på sen 20... så, fråga mig inte hur jag kände mig dagen efter (idag).

Hur som helst var det en underbar kväll/natt där jag fick umgås med alla mina härliga kompisar; ha kul, dansa, skoja...ha "böghögar" på sovande människor (!). Och jag insåg där mitt i allt hur mycket jag verkligen kommer att sakna alla. Visst, jag kommer tillbaka till jul men redan att inte träffa alla dagligen här hemma är jobbigt, så att vara i ett helt annat land kommer vara ännu tuffare. Men, det är något man får vänja sig vid. Det är saker som tillhör ens liv. Att flytta utomlands är inte bara happytime.

Nej, nu blev det lite för djupt. Jag hade en underbar "sista" kväll tack vare alla er underbara freaks! Tack, tack, tack!

Chasing Cars (Grey's Anatomy Version)

Lite mer info...

Har precis fått lite svar från Florens och har nu fått reda på att jag kommer att jobba som "handledare" eller s.k. assistent till de äldre. Vara lite alltiallo och hjälpa dem, ta ut dem på promenader, hjälpa dem med kläder, ätande, ja, vara till hands helt enkelt. Det kommer nog bli ganska tufft men lärorikt och en bra merit i framtiden.

Har även fått reda på att jag kommer att bo i samma lägenhet som en utav deras sjuksköterskor som jobbar på hemmet. Hoppas bara att hon är relativt ung och lätt att bo med. Orkar inte med en vuxen, kontrollerande person.. Det är ju det jag vill bort från.

Jag kommer inte att ha någon telefon i lägenheten vilket trots allt är ganska rimligt med tanke på att det är deras lägenhet som vi bor i och skulle vi ha en telefon så skulle det väl bli otroliga kostnader...men vi får använda deras telefon på kontoret. Så det känns skönt. Sen tror jag att jag kommer spendera mer tid på internetcafèer och hålla kontakten mer per mejl och msn än per telefon. Så så farligt är det ju inte. Har ju mobil också.

Men men, that's the new news...och mer får jag nog inte veta förrän jag är där.

Nästa steg inför resan...tåg!

Hur svårt kan det vara egentligen att hitta tåg i Italien? Sitter och försöker luska ut hur jag på smartaste sätt ska boka min tågresa från Rom till Florens utan att behöva gå till det irriterande långsamma SL-center. Men jag har åtminstone kommit en bit på vägen. Har hittat några tåg som matchar min ankomsttid. Nu gäller det bara att försöka boka dem. För jag vill gärna inte köpa dem på plats. Jag har ju trots allt folk från volonariatet som ska hämta upp mig och de måste veta vilken tid jag kommer.

Suck. Det är så mycket som måste fixas, så lite tid och en så förvirrad liten Grazzi...

Listan

Jag fick lite trevligt besök idag på hotellet där jag jobbar lite då och då, tre kompisar som kom förbi för att ta ett glas vin och hälsa på. Man får ta varje sista stund tillsammans nu innan jag åker. Dagarna bara flyger iväg och mycket är redan inprogrammerat så det känns som jag har lite för lite tid på mig innan jag åker. Borde inte ha bokat upp mig på jobbet de där sista dagarna...men pengar är pengar! And I need it badly...

Idag var ja dessutom ute och körde själv första gången!! Tog körkort i måndags! Det är en helt sjukt konstig känsla, men det kändes faktiskt ganska naturligt att sätta sig själv i bilen och köra. Det gick till och med bättre än vad det gjort de senaste gångerna (när man iofs kände mer och mer press när uppkörningsdatumet började närma sig). Vuxenpoäng till mig - tack!

Kvar på listan är lite mindre avancerade grejer. Jag ska:
>> fixa och uppdatera ett CV som kan användas i Italien
>> mejla volontariatet och checka av lite saker
>> börja packa (ångest!)
>> inhandla det sista innan resan

Men det jobbigaste kommer vara att säga hejdå till alla...

One week to go. Det börjar bli dags. Efter fem år av prat ska jag äntligen upfylla min dröm - Flytta till Italien. Närmare bestämt Florens.

Det är trots allt inget nytt land för mig. Med en pappa från Italien, rättare sagt Sicilien (ja, jag vet - mafioso - men nej, långt ifrån alla har nåt med maffian att göra, mycket är bara snack) har jag varje sommar spenderat mina lov nere i medelhavet med min farmor och fått under årens lopp alltfler kompisar. Och varje år jag åker, eller ska jag säga lämnar Italien kommer känslan att det är här jag hör hemma. Just därför har jag sedan åtminstone fem år tillbaka sagt att jag efter gymnasiet ska flytta ner för att plugga italienska och överhuvudtaget vara där. Visst var det lättare sagt än gjort, jag har haft många hinder, tjafs och ångest. Men jag gav mig inte. För jag visste att det var hit jag ville och jag skulle inte ge mig så lätt. Så, nu är jag snart på väg. Den 10:e oktober kl. 07:00 åker flyget.

Vad ska jag göra i Italien nu då? Det var väldigt svårt att bestämma mig. Jag ville från början bara hitta ett jobb och bostad, och bara va'. Men det var inte så lätt när man befinner sig i Sverige mitt uppe i studentperioden. så jag fick ta och se mig om för andra förslag, som aupair eller volontär. Och till sist blev det det sistnämnda. Jag ska jobba som volontär på ett äldreboende i Florens, och de ger mig både mat och boende vilket är perfekt som start. Sedan får vi se hur jag trivs, jag är inte bunden till nåt och kan om jag vill byta till nåt annat. Allt blir ju lättare när man är på plats.

Läskigt är det, men otroligt spännande...

Jag har tagit tag i mitt liv och är på väg. Själv - on my own.