"Är du lycklig??"

En snabb öl med kollega blev till en lång öl med långa djupa diskussioner om allt mellan himmel och jord. Men det mesta handlade väl om mig och mitt liv just nu, alla mina problem som egentligen inte är några problem utan helt vanliga förvirrade tankar - men som på senaste tiden börjar göra mig lite smått nojig och stressad. Men idag fick jag mig lite av en smäll på käften av min kära väninna och kollega, och fick mig att öppna ögonen.

Jag vet inte om det finns någon speciell orsak varför dessa tankar och nervositet flugit över mig så plötsligt dessa dagar - egentligen har de alltid funnits i bakhuvudet men har nu än en gång krypit fram och gett mig denna stress. Det är mycket på gång på jobbet, mycket press, många saker jag i denna stund irriterar mig på - men som i slutändan inte är nåt att bry sig om, men som ändå takes part of my mood. Mitt i denna period då många även frågar mig vad jag gör här, vad jag vill göra, var och när och hur....och det bara kastas frågetecken över mig som jag inte ens själv kan svara på. Räcker det inte med mina egna frågor som cirkulerar i mitt huvud?? Jag behöver inte höra dem av alla andra också. Mina egna stör mig redan tillräckligt!

Idag hade jag ännu en skitdag, men jag kunde ändå inte klaga. Det är så lätt att tycka synd om sig själv. Om små skitsaker, små jobbiga tankar som ploppar upp när man har för mycket tid att tänka (som nu när jag är själv på väskavdelningen), som sen blir onödigt stora och resulterar i panik och formuleras i "what the hell am I doing here??" "what's the meaning of this??" Men så uppstår något eller någon som får mig att komma ihåg att there's actually a meaning. Och idag gick det plötsligt upp för mig hur lyckligt lottad jag är, hur mycket kärlek jag har runtomkring mig, varje dag, både på jobbet och utanför som jag inte ens tänker på. Så många som bryr sig om en. Som man inser när man börjar öppna ögonen. Fick frågan;

"Är du lycklig?"

Ja, Nja eller Nej.

Frågan är som en smäll på käften. Den får mig att stanna upp och verkligen tänka efter. Alternativet Nej, är redan struket. Det står mellan Ja och Nja... Men ett nja, vad är det isåfall som skulle göra mig olycklig? Några små så kallade i-landsproblem kanske - men då får jag ju verkligen slå mig själv på käften och skicka mig själv in quel paese! Skäms!
Så, vad har jag att vara olycklig för? Att jag lever? Att jag har kompisar i jag-vet-inte-hur-många ställen i världen? Att jag bor helt själv och har klarat mig själv i ett land långt borta från mina nära och kära och tryggheten? Att jag själv hittat ett jobb och försörjer mig på egen hand?

Nej, mitt svar på frågan är JA, jag är lycklig. Och gud vad skönt att få säga det.

Grazie...

i want to go back to my little island....

....in the middle of no-where, and just BE!

Aaaaaaaahhhhhhh!!!!

...that's how I feel today!!

Vill ha...

...en riktigt bra och proffessionell digitalkamera så jag kan börja fotografera på riktigt. Jag har ju min lilla digitalkamera, men den lyder mig aldrig och får aldrig till bilderna som jag vill. Hur jag än ändrar inställningarna, med flash, ljus och allt vad man kan göra... nej, här behövs riktiga grejer. Och jag blir så inspirerad av alla mina vänner och deras fotokunskaper, alla foton jag ser runt om och alla underbara bilder mia lägger upp på sin blogg... nej, blir väl dags att spara ihop pengar på riktigt då..!

blir lika tagen varje gång...

buongiorno everybody

Så var det dags att vaka upp denna härliga måndag. Med täppt näsa. Och massor att göra. Suck.

Fick en mysig morgonhälsning från en vän på msn, som livade upp stämningen lite en morgon som denna...men sen försvann han i vimmlet... Jaha, då var det bara att slänga sig i duschen då. För nu ska det bära av till min estetista och sen handlas mat för att sen gå förbi doktorn och få mitt sjukcertifikat som ska skickas till jobbet och INPS...krångligt ska det vara när man jobbar och är sjuk här i Italien. Certifikat här och intyg där. Jaja, vi får väl se hur min läkare tycker att ja mår. Om det blir ännu en dag hemma eller icke.. Ja känner mig lite bättre, men jag har ju trots allt fortfarande inte tagit mig ur sängen så mer kan jag inte säga...

A presto!

ny stilikon...

I want those gloves!!

från videon "Reach Out" - Hillary Duff

dags för febrig bloggning

Så, det tog en febrig och snuvig Grazzi för att sätta sig igen framför datorn och denna blogg som aldrig lyckas komma någonvart!

Ja, än en gång har den italienska kylan slagit hål på oss och här sitter jag nu med feber och näsdukar. Lite är det nog mitt eget fel, jag kände att det var på väg i fredags, men det stoppade mig inte att gå ut och dansa på kvällen - och se gott folk hur bra det slutade. Vaknade lördag mogon med feber och täppt näsa. yeessss!!

Veckorna har rullat på, vi har haft rea, rean har hunnit ta slut, nya kollektionen har dragit igång och det hålls på att göra nya outfits, alla hjärtans blä-dag har varit (och den blev faktiskt bättre än vad jag trott!), jag har börjat på gym där de även har pilates (yes!), carnevalen i italien har börjat och tagit slut, kylan har slagit till och det har till och med snöat (självjkart stannade det inte på marken, men ändååå) och den årliga Sanremo (Italiens svar på melodifestivalen) är igång och lämnar oss inte ifred!

Jag får be om ursäkt om jag skriver lite konstigt men det är väl mitt bombade huvud som inte fungerar, aaah vad jobbigt med förkylningar. Det verkar som mitt immunförsvar inte funkar som det borde... och ändå har jag börjat med vitaminer och även med träning för att hålla igång kroppen. Men nej, det var inte tillräckligt då? Jaja, det betyder ju också att jag inte kan gå och träna imorgon, min enda lediga dag då jag faktiskt kan ägna mig åt träningen och ta pilates och fatburning som verkligen gör nåt åt en! Men, kanske är det bättre att vila och verkligen bli bra.

Alla hjärtans dag kom och gick. (för er som inte visste det var det även min namnsdag - Valentina - vilket jag alltid hellre velat heta...men! åtminstone andranamn) Och varje 14 februari kommer jag alltid på mig själv för att vara singel... men det är väl inte så pjåkigt heller. Och jag kan ju inte säga att jag inte var utan några gulliga sms och hälsningar...nej då...men nej nej, nu var det inte killar vi skulle prata om. Kvällen spenderades med härlig utgång med kompisar - och jag tror nästan vi hade en mycket roligare kväll än många par där ute!

På jobbet går allt som vanligt, de har ofta satt mig i sko/väsk-avdelningen som är i affären brevid, vilket innebär att jag har en hel butik för mig själv. Vilket innebär ANSVAR... visst, jag har en hel vägg av fönster till de andra på klädavdelningen men jag är ändå själv med kassa och allt. Tills min kollega kommer på eftermiddagen såklart men det är ändå 4,5 tim tills dess. Men ingen nöd, jag klarar mig fin fint och är ändå glad att de ger mig det ansvar och tillit till mig.

Sedan har jag och några kollegor även anmält oss till en gratis språkkurs i japanska!! Skitkul! Om det nu blir av... vi måste vara 10 för att kursen ska bli av... men 80 timmars gratis japanska-kurs tackar man inte nej till... när man väl får möjligheten! Kommunen ger nämligen denna möjlighet till alla som jobbar med turister, i affärer osv; engelska, spanska eller japanska! Så, why not! vet redan några ord

Kawaii = snyggt
Arigato = tack

hihi..

Så, det var väl allt för mig nu... har mycket going on in my head just nu så därför blir detta inlägg lite långt och osammanhängande. but that will do!

ciaooo