uppdatering av min tråkiga fredagskväll...

Vaknade för en halvtimma sen. Var så trött efter den här dagen [och veckan] att jag behövde ta en liten powernap - som bestod av 2 timmar...

Fick precis ett meddelande av Judy som frågade vad jag har för planer för kvällen. Och det tar verkligen emot att svara att I'm stuck here all alone with my tv and computer. Blääää...

Jaja, jag är väl ändå för trött för att hitta på nåt ändå så det är väl lika bra...sen finns ju msn fullt med trevliga människor att tjattra med. Om inte de också dissar datorn för en trevlig fredagskväll bland riktiga personer...

Nu ska jag gå och laga mig en fin sallad att knapra på inför mitt CSI Miami/NY maraton på tv...

Strejk - tur eller otur?

Det är fredag. Sista fredagen i Florens och jag kan inte göra nåt. Varför?

Jo, eftersom kära italiens bussar bestämt att idag ska vi strejka - tjohooo! Vilket innebär att alla bussar står stilla från 15.30 till midnatt. Och detta innebär att jag inte kommer att kunna ta mig in till city mao. träffa mina kompisar och "fira" att det är helg... Stupido sciopero!

Visst det går några bussar lite då och då, men det är ytterst sällan och man har ingen aning om när. Så, ikväll blir det väl att stanna hemma...ska se om det finns nåt kul på tv, eller om det blir att ta fram Sex and the city-boxen.

Kanske ha en liten recoverynight och ta hand om mig själv...med tanke på att jag [än en gång] fått en slags allergisk chock i mitt ansikte. Vaknade imorse och var helt rödflammig, och jag börjar gissa på att det den här gången [mer än vattnet] beror på min make-up remover. Jag har alltid använt ACO's från apoteket, men när den tog slut var jag tvungen att köpa nåt här och det visade sig att min hy och LOreal's make-up remover inte går så bra ihop.

Allt känns så hopplöst. Jag har kämpat för att få bort dessa röda irritationerna i ansiktet och när det äntligen börjar försvinna ploppar de plötsligt upp igen! Och alla säger att jag ska tvätta mig med mineralvatten - sånt man köper och dricker - och när jag testade blev det faktiskt lite bättre..men för det första var det väldigt krångligt och obekvämt, och för det andra kommer det bli ganska dyrt om jag ska börja köpa vatten för att tvätta ansiktet! What shall I do??

Så denna scipoero kanske kom ganska lägligt ändå...jag behöver ju åtminstone inte visa mig bland folk.

det enda jag ville ha var lite vatten

Jag kommer hem efter en liten promenad. Går till kylskåpet för att ta mig en vattenflaska för att sen sätta mig framför tv:n. Och vad upptäcker jag när jag öppnar kylskåpet? Jo, att min kära BRAVO juice-flaska inte varit så himla bravo! Den hade tydligen inte stängts ordentligt så en tredjedel av allt som var kvar i flaskan [vilket var en del] ligger längst ner på botten av kylskåpet...och har legat där ett tag så allt är kladdigt och geggigt!! Eeeewwwww....

Så, det blev bara att ta fram trasan och städa. Skura och torka. Fram och tillbaka från diskbänken och kylskåpet nr 2 [vi har två kylskåp och just detta befinner sig i skrubben, där det är trångt och obekvämt].

Allt detta bara för att jag skulle hämta lite vatten...

Sushinight in Italy!

Onsdag kväll och jag hade möte med Judy kvart i nio vid duomo. Självklart krånglar bussarna så jag kommer lite sent, men som sagt detta händer alltid så ingen tar illa upp. Vi tog en promenad över Ponte Vecchio med färdriktning sushibar! Det är hela två månader sen jag åt sushi sist så det bara vattnades i munnen ju närmare vi kom. Och jag har dessutom aldrig ätit det i Italien, så det kändes lite spännande. Hela idén med att äta sushi i Italien känns lite skum. Men vi är ju trots allt utlänningar som behöver lite annan mat än endast den traditionella italienska varianten.

Vi hade det jättetrevligt, restaurangen var mysig, sushin god, och jag och Judy hade mycket att prata om. Vi känner båda Gigi på samma sätt, och skrattade ofta åt hans små dumma beteenden. Men pratade även om mycket annat, bl.a. om Amerika och livet där jämfört med Europa. Känns kul att ha träffat en ny tjejkompis och framför allt att få prata engelska! Jag har längtat efter att få använda språket på riktigt! Vi bestämde oss för att höras inför helgen för att hitta på något innan jag åker.

Vid 22.30 bar det av hem till Francesco...vi hade lite att reda ut men allt löste sig. Det var sist och slutligen bara en bagatell, men inte visste jag att även killar kunde vara så komplicerade (!) hehe...

Så.

Slutet gott. Allting gott!

baraförattskrivanågot

eller......

??

Meningslöst skrivande. Har inte precis haft nåt att säga de senaste dagarna och har inte så mycket mer nu heller. Men jag kände ändå att jag ville kladda lite strunt här bara för att skriva något.

Jag har precis kommit underfund (med en viss ångest) att det nu är mindre än en vecka kvar tills jag lämnar det här numera underbara kära Florens. Det har gått lite för fort nu de här senaste veckorna och ska jag vara ärlig känner jag mig inte riktigt redo att komma tillbaka till det jag lämnat och lämna det jag hittat här...

Men vi ska ju trots allt inte glömma att jag kommer tillbaka, och antagligen kommer att skriva ett liknande inlägg dagarna innan jag lämnar kära Sveadala...

Och trots att jag klagat en del på vädret här, så är jag ändå inte riktigt redo att komma till ett minusgradigt-land med snöstorm. När jag fortfarande känner höstkänslan här...som, trots "kylan", är ganska mysig!

Men.
Jag ska passa på att förgylla mina sista dagar här i Florens krokar och kvällen till ära ska spenderas antingen på en sushibar (?!) eller någon annan restaurang tillsammans med mina nyfunna amerikanska vänner! Och mina små italienska pojkar G & F om de orkar haka på.

La mia stanza...en söndagseftermiddag

Det här, kära vänner, är mitt rum. Det är långt ifrån klart, ska sätta upp lite foton på väggarna, köpa lite växter och kanske nån billig matta... men det är inte så farligt, just nu. Det var värre i andra lägenheten, så med lite pazienza och fantasia ska jag nog få det lite myspys och hemtrevligt. Enjoy...(?!)

Köket

Hallen

Name analyzer...?

På Facebook finns en (utav MÅNGA) olika requests och funktioner och en utav dem är name analyzer; en sån där "lek" man gjorde när man var liten och skrev om sig själv genom sitt namn. Här gör datorn det åt en i tron om att den känner en. Så, vad tycker ni? Stämmer datorns uppfattning om mig..?

G - glamorous
R - reasonable
A - artistic
Z - zealous
I - impressive
E - evil
L - liberal
L - loyal
A - adorable

Jag vet inte själv...kanske stämmer det en smula...!

quel posto che non c'e'

myspys låt...

My American night out

Det var lördag kväll och jag ville hitta på något kul. Frågade om sardinerna hade lust att gå ut, men av tre ville bara Gigi gå ut. Så, utan något riktigt mål strosade vi runt i stan, försökte få tag på folk som ville hänga med ut och fick till sist tag på en utav hans amerikanska tjejkompis Judy.

Vi gick alla till Moyo, ett uteställe där många studenter hänger, det var fullpackat och vi började snacka med några utav hennes klasskompisar. Det hela blev ganska komiskt, för där var vi ett gäng; en riktig italienare (gigi) som försökte - mycket entusiastiskt - prata engelska med 4-5 amerikanare/grek som i sin tur försökte prata och göra sig förstådd på italienska. Och sedan jag däremellan som pratade båda språken och tillsist inte förstod vilket språk jag skulle använda! Och den ena diskussionen hoppade till den andra eftersom det ständigt blev missförstånd och jag och Judy kunde inte sluta skratta åt dessa pojkar och deras hysteriska samtal.

Efter ett tag drog vi vidare till ett pub-diskotek, twice, som var helt ok, fullpackat med folk och röj på dansgolvet, men varken jag eller Judy var så pigga på att dansa så vi tog en drink och satte oss och pratade. Hon var jättetrevlig och vi "klickade" direkt. Det var kul att få prata engelska igen, och trots att det hackade lite i början så pratade jag ovanligt bra när vi väl kom igång! Blev nästan överraskad över mig själv. Och stackars Gigi blev ju lite utanför när vi väl kom igång med våra diskussioner, men han klarade sig nog...vi försökte få med honom men det var inte alltid så lätt.

Vid 02-tiden bestämde vi oss för att gå, men vi ville inte riktigt gå hem än..men vi visste inte riktigt vart vi kunde ta vägen eftersom det mesta antagligen var stängt vid den här tiden. Det regnade och hade blivit lite kyligare, men Gigi envisades med att vi skulle hitta något. Så, vi promenerade, och promenerade...klockan hann bli upp emot 03....och vi hade blivit genomblöta.

Vi följde Judy hem, lämnade henne och började gå mot Gigis lägenhet där jag skulle ta en taxi. Och här tog det stop. De här j**la taxibolagen lurar en bara på pengar.

Man ringer, får vänta, får till sist beställa taxi för att sen vänta ytterligare...det passerar 5 minuter tills de återkommer med "tyvärr vi kan inte hitta någon taxi just nu, du får återkomma!" och så lägger de på utan att man har någon som helst chans att säga något.

Jag försöker igen med ett annat taxibolag; samma sak händer! Usch, vad förbannad jag blir. Här spenderar man pengar för ingenting. Och blir lämnad på gatan mitt i natten i Florens.
Hos Gigi kunde jag inte sova så det blev att ringa till Judy och fråga om det fanns möjlighet för mig att sova hos henne. Det kändes fult, med tanke på att jag just lärt känna henne, men här är det ganska vanligt sånt här så jag blev direkt välkommen till henne.

Så, där slutade min lördagskväll. Och jag vaknade imorse av min telefon som squillade - klockan va 12.30!!!!! Så, det var bara att ta sig hemmåt. Halvt nyvaken, på gatorna i Florens fulla med människor som springer maraton. Suck...orka!

När jag kom hem hade min kära coinquilina redan fixat lite med maten och sparat lite hemlagad köttfärssås som hon insisterade att jag skulle äta. Mmmmmm....spaghetti med köttfärssås - det satt fint!

Och nu har klockan redan blivit 16.00 och jag har inte gjort ett sk*t. Men det är ju trots allt söndag. Giorno di riposo..

- Cade La Pioggia -

Plötsligt blixtrar det till och därefter ett stort, stort dunder. Det regnar.

Och jag hade inte märkt något alls. Jag var helt uppe i min städning att jag rent utsagt blev förvånad över det plötsliga ösregnet! Och självklart kommer det precis innan jag ska ta mig över till andra sidan för att äta min gratis-volontär-lunch. Hmm...känns inte så lockande. Men äta bör man.

Cade la pioggia...e io vò a mangià!

Lördags morgon...

Har precis kommit hem....gårdagskvällen spenderades hemma hos F med ett gäng kompisar och några från södra italien som var på besök. Mycket trevligt och mycket skrattande....och tiden flög iväg så det blev att sova över. Istället för att spendera onödiga pengar på taxi.

Men det var en lyckad kväll. Och nu hemma för att städa rummet och lägenheten... Känns som att det är min tur att göra lite. Min coinquilina hinner alltid före med städningen och låter mig inte hjälpa till..hehe! Men nu är hon på jobbet så jag får ta tillfället i akt ;)

Äntligen helg!

Fredagsturen är över... är nu hemma och vilar mig. De senaste dagarna har varit ganska intensiva. Har jobbat och gått ut nästan varje kväll, och någon riktig djup sömn har jag inte haft heller om nätterna så nu är jag ganska trött.

Igår var jag hemma hos sardinerna - och jag höll mitt löfte, jag tog lite bilder! Kvällen var ganska lugn, vi snackade, skojade, experimenterade lite med middagen som bestod av melanzane - som vi testade att laga i ugnen med vitlök och peperoncino. Det blev faktiskt ganska lyckat...men inte perfekt.

Giordi och Silvia

Gigi

Vi ska höras ikväll, så vi får se vad jag hittar på...det är heller inte bestämt om jag verkligen åker till Rom. Åker jag skulle jag åka bara över en dag och jag vet inte om det är värt pengarna...hellre då att åka en hel weekend för samma summa och bo hos min kompis, som inte kunde just den här helgen. Men, sen är ju Issa i Rom....så, vi får se. Annars ser jag ju henne i Stockholm snart ändå men det skulle vara kul att träffas här när vi nu ändå är i samma land. Boh!

Oavsett vad hittar jag nog på något kul.

ps.

idag är det min namnsdag - Cecilia!

Angående bilder

Många har bett om bilder.

Och ja - jag har några bilder som jag fortfarande inte lyckats ladda upp. Men sen har jag (konstigt nog) inte tagit så många fler bilder än bilder på själva Florens. Jag som vanligtvis är gängets paparazzi som fotograferar hela tiden och har kameran med mig vart jag än går - har nu knappt tagit några bilder alls.

Men jag får helt enkelt ta mig i kragen och flasha med kameran i några dagar så blir vi alla glada!

Nu ska jag över till Sardinerna och chilla...och förhoppningsvis ta kort ;)

pussa på er alla!

När allt kommer upp till ytan...

Sitter och pratar med en utav sardinerna har precis fått veta lite saker... som jag redan förstått från innan, men som jag nu fått bekräftat. Vilken skit! (...alltså den personen vi pratar om). Men, what can you do! Jag har iaf 75% på min sida! Och jag är glad att jag har dem...de ärliga och omtänksamma personer som verkligen bryr sig.

Mer går det inte att säga...här.

Tv och flumdag...

Dagen har varit ganska trist, mest på grund av vädret som är ruggigt och grått. Nästan alla på jobbet är förkylda och vi går alla runt och gäspar. Samtidigt som våra kära gamlingar är hur pigga och glada som helst, så denna trötthet förvandlas istället till flum och hela dagen har vi gått runt och drivit och skojat med dem. Och de är inte så dåliga heller, de ger igen! Helt stört vad jag har skrattat idag. Helt bisarra situationer som inte går att förklara här. Men som sagt det mesta beror ju på trötthet. Och ett hem av gamlingar av olika slag som blandas. Allt kan hända!

Sendan kom vår kära mekaniker fram till mig och sa att han hittat en TV (!) som ingen använder! Så han hjälpte mig att få den över till mig och nu plötsligt fungerar antennet! Så nu har jag även en helt fungerande tv - gratis!

Hihi...

Nu ska jag gå och handla mat för veckan...har ingen lust att gå ut i kylan, men nångång måste det ju göras!

ciao ciao

- En dag på stan -

Det var dags för intervju, så direkt efter jobbet gjorde jag mig iordning för att sedan bege mig in mot stan. Var lite tidig för att inte riskera att komma för sent, och när jag nu hade tid över tog jag tillfället i akt att gå runt lite vid Ponte Vecchio och ta lite bilder. Det har varit en underbar dag med solsken och en ganska skön hösttemperatur.

Eftersom det har varit en ganska stor klimatskillnad för mig mellan Sverige och Italien; luft, temperatur, vattnet, så har min hy, sedan jag kom, reagerat ganska kraftigt. Den blir lätt torr och jag får röda jobbiga märken i ansiktet - vilket INTE är så roligt! Och hur mycket jag än försökt att ta hand om den har jag inte lyckats, och vi har nu kommit fram till att det måste vara det över kalkade vattnet och skillnaden av luften här som gjort att jag fått en sån reaktion. Så när jag såg ett apotek, tittade jag in för att fråga om råd. Och de hjälpte mig direkt, sa att detta var vanligt med tanke på att jag är van vid den lite torrare luften i Sveadala... så jag fick lite produkter att prova på. Så vi får väl hoppas att ni får se en fräsch italiana när jag kommer hem!

Så, till jobbintervjun! Hmm, ja, de verkade väldigt intresserade, men ville göra det klart för sig att detta handlade om en förfrågan efter någon som var redo att jobba i minst ett år, gärna upp till tre. Att han var inte intresserad för någon som endast var här för några månader, ett år.

Så det var kört.

Skulle jag ha ljugit och sagt att jag skulle stanna här i Italien för gott? Och sen komma med att jag bara kunde jobba halvtid, OCH att jag nu åker bort den 4:e för att vara tillgänglig först i januari... Jag vet inte. Kanske är jag en dålig "förhandlare", kanske skulle jag ha kämpat lite mer för jobbet. Men samtidigt, detta var första mötet, jag har många chanser än...no hurry! En bra erfarenhet. Så, inget jobb. But we still have happytime!

När jag ändå var i stan gjorde jag lite ärenden på posten, köpte en nödvändig polotröja för dessa kalla italienska vindar, och tog sedan en sväng förbi piazza san Lorenzo för att säga hej till my homies. Det visade sig att truppen av säljare har blivit större - nu jobbar även kusinen där så det blev många kramar (läs pussar - det är ju så man hälsar här, hehe) hit och dit. De sa att jag skulle komma förbi på torsdag, så nu har jag fullt schema för denna vecka.

Nu ska jag titta förbi min ex-coinquilino, som det by the way är lugnt med...vi har pratat ut, och jag ska käka middag där ikväll (...eller NU). Jag har blivit hans private problem-lösare. Killen har många problem och han har fattat att han behöver min hjälp. Och trust me, jag vet vad jag gör. Det är annorlunda nu.

Imorgon blir det utgång med F, sen torsdag hos Sardinerna (de kommer från Sardinien) och sen är det tänkt att jag ska spendera helgen i Rom (!) och träffa Issa(!) som är på besök!

Så, veckan ser bra ut!

A dopo..

då var även det gjort...

det som är bra med att vara lite halvt illamående är att man ändå klarar av att göra lite småsaker. Man är liksom inte helt sängliggande och halvdöendes. Så, nu har jag fått iväg lite förfrågningar om jobb, skickat CV:n och svarat på viktiga mejl. 10-poäng till Grazzi!

Nu ska jag återgå till att vila mig...för att sen se om jag kan ta tag i min tvättning som aldrig lyckas ta slut...

...men som sagt

...först sova!

- Nausia -

När väckarklockan ringde 06.30 imorse träffades jag av ett obehagligt illamående. Jag steg trots allt upp med förhoppningen om att det säkert snart skulle försvinna bara jag fick vakna upp lite. Men nej. Illamåendet bara växte och när klockan började närma sig 07.00 förstod jag att jag inte kunde gå till jobbet.

Som tur är har jag min lilla coinquilina, som även är sjuksköterska, som direkt kom och pysslade om mig. Hon gjorde iordning en kopp kamomille-te, och för bara en halvtimme sen fick jag ett litet telefonsamtal där hon frågade hur jag mådde och om hon skulle skicka över något för magen.

Nu har det trots allt gått några timmar, jag har fått sova ut och vila så jag känner mig lite bättre. Men inte helt. Vi får väl se. Hoppas att det bara är tillfälligt.

- Niente Paura -

A parte che gli anni passano per non ripassare più,

e il cielo promette di tutto ma resta nascosto li dietro il suo blu,

e anche le donne passano,

qualcuna anche per di qua,

qualcuna ci ha messo un minuto,

qualcuna è partita ma non se ne va..

Niente paura, niente paura, niente paura

ci pensa la vita mi hanno detto così

Niente paura, niente paura, niente paura

si vede la luna perfino da qui..

A parte che ancora vomito

per quello che riescono a dire,

non so se sono peggio le balle

oppure le faccie che riecono a fare

A parte che i sogni passano se uno li fa passare

alcuni li hai sempre difesi

altri hai dovuto vederli finire..

Niente paura, niente paura, niente paura

ci pensa la vita mi hanno detto così

Niente paura, niente paura, niente paura

si vede la luna perfino da qui..

Tira sempre un vento che non cambia niente

mentre cambia tutto sembra aria di tempesta,

senti un po’ che vento forse cambia niente

certo cambia tutto sembra aria bella fresca..

A parte che i tempi stringono e tu li vorresti allargare

e intanto si allarga la nebbia e avresti potuto vivere al mare

ed anche le stelle cadono

alcune sia fuori che dentro

e un desiderio che esprimite

ne rimangono fuori altri cento..

Niente paura, niente paura, niente paura

ci pensa la vita mi hanno detto così

Niente paura, niente paura, niente paura

si vede la luna perfino da qui

Niente Paura, niente paura

(Ligabue)

- Söndag -

Ledig. Otroligt skönt. Men sova hur länge som helst fick jag dock inte idag. Var bjuden på lunch hos en arbetskompis klockan ett så det var bara att stiga upp och göra sig iordning. Och sedan ut i solen (!) och kylan.

Det var verkligen jättetrevligt, hon bjöd mig på typisk peruiansk mat - hon är från Peru och har bott här i nu 14 år. Hon är 34 men väldigt ungdomlig av sig, har sin son och man här och är verkligen en person med stort hjärta. Hon är en utav dem som jag känner mig mest trygg med och verkligen kan prata. Så jag blev glad när hon bjöd hem mig. Och maten var otroligt god!

Efter lite för många timmar pratandes begav jag mig hemmåt, och här är jag nu. Rummet behövs städas. Tvätten behövs tvättas. Usch jag orkar inte, men det måste bli gjort.

Nu.

jag insåg just..

...att om bara två veckor åker jag tillbaka till Sverige. Hmm...redan? när mamma nämnde per telefon imorse blev jag lite smått nedstämd. Inte för att jag inte vill tillbaka, längtar tills jag får träffa alla, men samtidigt känns det lite synd eftersom jag precis verkligen börjat känna mig hemma, komma igång med allt; jobb, kompisar, boende - och framför allt språket. Men jag komme trots allt tillbaka sen de första dagarna i januari så jag ska väl inte missa så mycket. Hoppas jag. Och det ska bli otroligt kul att träffa alla där hemma! Det gick bara så fort...

Jobbintervju - redan!

Det var fredag kväll, jag var precis färdig för att bege mig ut när ett okänt nummer ringer...jag svarar och för höra en mansröst börja presentera sig som ägare för en juvelaffär, som läst mitt CV (som jag skickat på måfå) och nu var mycket intresserad att träffa mig på en intervju (!). Tänka sig, jag fixade CV och allt i måndags, och redan efter fem dagar får jag napp...

Detta är en mycket fin smyckesaffär på självaste Ponte Vecchio, och efter vad jag hört av mina vänner är det ett ställe som säkert kommer att betala mig bra... så, håll tummarna för mig på tisdag klockan 16.00. För då ska jag fixa mig ett jobb!

- INTERNET -

Äntligen är allt fixat! Jag har internet hemma! Nu är allt klart....piuhhhh!

Så nu sitter jag hemma i min säng med den italienska radion på för att lyssna på matchen som pågår mellan Skottland - Italien (just nu 0-1) medan jag kollar läget på webben ;)

Fredagskvällen var väldigt mysig...det var kallt och blåsigt ute så vi stannade inne, käkade middag och myste framför tv:n....hihi!

- Pà jobbet -

Ar pà jobbet och har en lite làngre paus eftersom vi blev klara tidigare àn vanligt. Det àr ovanligt lugnt och det finns inget att gòra... Pissvàder ute; det blàser och àr kallt.

Kvàllens planer àr inte mer planerade àn att jag ska tràffa kompisar, sen om vi gàr ut eller stannar inne och ser en film fàr vi se...àr ledig imorgon sà jag har all tid i vàrlden!

Sà...inget mer att sàga fòr tillfàllet...

Hoppas bara att solen tittar fram!

- Det går bra nu -

Efter lite upp- och nedgångar här i Florens, både humör- och händelsemässigt, känns det som att saker och ting börjar fixa sig. Jag har äntligen hittat ett sätt att få internet genom mobilen på ett mycket smidigt och billigt sätt! Så imorgon ska det förhoppningsvis fungera så att jag slipper sitta här och störa/bli störd.

Jag får fler och fler kompisar, börjar få bra riktigt bra kontakt med mina kollegor och det har även kommit några unga praktikanter nu som jag börjat tjattra med. Min nya coinquilina är hur härlig som helst, väldigt ungdomlig av sig och lätt att umgås med. Vi har våra privatliv och bor i våra respektive rum, men det händer att vi äter tillsammans och infatti, ikväll blir det Grey's Anatomy chillkväll!

Sen har jag hittat en mysig och preppy liten jacka som jag såg på en tjej på tåget till Messina, och jag har äntligen hittat den! Och nu är den min ;)

Så...det går bra nu...på alla möjliga sätt....och allt går inte att skriva här! ;)

Vintern har kommit...

Jag vet, jag vet - i Sverige har ni minusgrader....men det betyder inte att det kan vara kallt även här!! Vi har fortfarande plusgrader (thank god!) men det är en iiiiisande köld som tränger ända in i skelettet! Imorse var det till och med frost på bilfönstren(!). Och med italiens centralvärme blir det inte så mycket bättre inomhus. Men jag överlever, man vänjer sig.

uuuiiiiii......

ITALIENSKA LANDSLAGET!!

Idag när jag skulle till bussen såg jag dem...det italienska landslaget! De tränar precis brevdvid mig och när jag såg en flock människor längs stängselna förstod jag direkt att de var där!

Så nu har jag sett åtminstone Gattuso och Cannavaro, hade inte mina linser på mig så jag såg inte så bra, plus att planen skymdes av lite växter och träd...såklart!

Men

wiiiiieeee

jag har sett mina älsklingar! Mitt underbara landslag.....

kan det vara så svårt...?!

sitter och försöker förstå alla olika promozioni för att fixa ett trådlöst internet genom mobilen... och jag blir bara förvirrad! kan det vara så svårt att förklara TYDLIGT hur det fungerar och vad allt innebär. tänk på de stackars människorna - som jag - som inte förstår allt vad datorer och internetfunktioner innebär.

trots att jag är en datanörd...

Söndag - riposo!

Sen jag flyttat har jag fått fixa och dona för att göra det hemtrevligt i mitt rum. Det är vissa saker som saknas, som gardinstänger, men med lite fantasi har jag lyckats sätta upp gardiner på mitt eget sätt - här gäller det att vara finurlig och pysslig! Nu ska jag bara köpa in lite växter så är allt gjort...

Det enda som är synd är att jag inte har någon tv. Och innan jag hann tänka tanken att fråga om att få låna en från hemmet, tog jag pappas idé om tv på datorn och gick och köpte en "usb-tv" - som inte funkade!! Eller jo, den funkar men får inte in alla kanaler och efter att ha testat med min coinquilina's antenn, upptäckte vi att felet inte låg hos "manicken" utan på mitt väggantenn.... Så, oavsett vanlig tv eller data-tv så kommer jag inte kunna se ordentligt bra.

som om det inte var nog med att min mobil blev stulen, att min ex coinquilino blev galen och jag blev tvungen att flytta....!

Men, vi ska lösa det på något sätt. Tv är bra eftersom jag då ständigt är i kontakt med det italienska språket och kan följa nyheterna på italienska. Sen mer än det känner jag inte att jag har behov av tv:n....för jag kan inte precis påstå att det italienska utbudet av program är särskilt bra... ni som sett italiensk tv - ni förstår!

Helst av allt vill jag ha internet hemma, för det börjar bli riktigt obekvämt att ständigt ta sig till jobbet för att gå in på internet....som om jag inte är här tillräckligt! Jag känner mig ivägen och samtidigt störd. Försöker hitta nåt bra ekonomiskt trådlöst-portabelt internetpaket. Som passar för en 6månaders vistelse.... nån som vet?

Negramaro - L'immenso

Everytime you come around...

Det finns personer som alltid kommer att finnas kvar inom oss. Oavsett om vi vill eller inte. Personer som aldrig riktigt försvinner från näthinnan. Trots att du lyckats glömma eller undvika, hittar de alltid på något sätt tillbaka till en. Eller så hittar du själv det där fotot eller meddelandet som du inte borde ha hittat. Och så börjar tankarna cirkulera och du är tillbaka på ruta ett. Och inser att det aldrig kommer att gå över. Du kommer aldrig att kunna radera en person från ditt liv, det enda du kan göra är att se till att personen endast kommer att tillhöra ditt förflutna. Men det är svårt, speciellt när personen i fråga söker dig.

Du hoppas att personen kanske har förändrats, men vet att det inte är så troligt. Du vet vad som döljer sig bakom den hårda ytan och vet att den personen du en gång kände faktiskt finns där, men att för många saker har hänt för att denna ska kunna öppna sig. Och du kan inte göra nåt, det är inte längre upp till dig. Personen är för rädd. Vill, men vågar inte. Går alltid halvvägs. Och sen stop. Och för dig finns det till sist inte så mycket kvar att göra. Mer än att försöka lägga allt bakom dig, för din egen skull. Men det är svårt. När det med jämna mellanrum knackar på dörren….

Ny lägenhet och en resa söderut

En resa var verkligen det jag behövde efter de kaotiska dagarna jag haft senaste veckorna. Det räckte inte med att mobilen skulle bli stulen här i Florens, jag skulle även börja bråka så pass mycket med min roomie att jag skulle få flytta till en annan lägenhet.

Flytten är nu klar och jag trivs bättre än någonsin. Den är en aning mindre, men mycket hemtrevligare och istället för ett större kök har jag ett större rum och vem skulle klaga på det?! Min nya roomie är runt 30 (högst!) och är hur gullig och pratglad som helst.

Men trots att bytet skett har inte relationen eller bråken mellan mig och Mr. ex-roomie blivit bättre. Eller, muntligt slutade det igårkväll, då han bestämde sig för att aldrig mer prata med mig, men det visar ju bara att det inte är över. Det värsta är bara att han får det att låta som om allt är mitt fel, som om jag är the bad guy som flyttar. Han verkar verkligen inte förstå vad han gjort, hur han betett sig. Hur jag som tjej känner att bo med honom. Visst, han förstod sista dagen att jag på riktigt inte var intresserad, och hans beteende kunde kanske ändras så småningom, men av tidigare erfarenhet vet jag han antagligen inte kommer att ändras eller så kommer vi ha en otrolig spänd relation där vi undviker varandra men ändå kontrollerar varandra (läs han). Och så vill jag inte bo. Jag flyttar för min skull. Jag litar inte på honom. Och ska jag flytta så ska jag flytta nu. Jag ska ju trots allt bo här i Florens ett bra tag. Och jag bryr mig inte ett skit att han är arg på mig. Det ska egentligen vara tvärt om men han är ju en omogen snorunge som inte fattat ett skit. Det är han som ska be om förlåtelse – inte jag!

Så, resan var en nödvändig paus från allt. Efter 10 timmars tågresa ner till Messina blev jag upplockad av F. som körde hem mig för att lämna mina grejer för att sen fortsätta ut i staden där resten väntade! Jag var dödstrött men hade hur kul som helst. Och jag var så lycklig att vara där. Trots att själva staden inte är så speciell i sig så har den minnen, det är en plats som betyder mycket för mig och som gör mig glad bara att vara där.

Jag hade fyra underbara dagar. Varje dag med kompisar, några mer än andra. Som V, som jag inte träffat eller umgåtts mycket med alls de senaste åren men som jag, de få gånger vi setts, trivs jättebra med. Så vi passade på att träffas nu, och det gjorde vi tre dagar i rad sen jag kom. Och hade så himla kul. Det är skönt att kunna umgås med en kille som man verkligen kan snacka och ha kul med utan att det skulle betyda något mer. Vi kom underfund med att vi har mycket gemensamt och tänker på samma sätt. Vi har båda mognat och ändrats mycket sen vi träffades första gången 2001 men lite sitter trots allt kvar. Vi pratade minnen, och lite grejer avslöjades. Är så glad att vi hann ha den här tiden tillsammans, för nu vet man inte längre vilka man kommer att hinna eller kunna träffa i framtiden. Många har flyttat, kommer att flytta eller åker bort när jag kommer nästa sommar, och han är en utav dem. Men efter dessa tre dagar vet jag att jag åtminstone inte kommer att förlora honom. Eller det hoppas jag.

Fyra dagar gick fort, men jag hann trots allt vara med kompisar, ha kuddkrig, plocka kastanjer uppe i bergen (där man såg ut över hela Sicilien – går inte att beskriva hur vackert det var!), gå på bio och se en konstig siciliansk film, få tillbaka kontakten med en killkompis jag inte hört av på tre år(!), dricka vin och laga spaghetti klockan tre på natten med kompisar, och upptäcka Messina by night in höst/vintertid.

För att sen åka tillbaka upp till Florens med tåg i 10 timmar, komma hem klockan 06.00 på morgonen för att sedan börja jobba kl 07.00. Men det var det värt.