Everytime you come around...

Det finns personer som alltid kommer att finnas kvar inom oss. Oavsett om vi vill eller inte. Personer som aldrig riktigt försvinner från näthinnan. Trots att du lyckats glömma eller undvika, hittar de alltid på något sätt tillbaka till en. Eller så hittar du själv det där fotot eller meddelandet som du inte borde ha hittat. Och så börjar tankarna cirkulera och du är tillbaka på ruta ett. Och inser att det aldrig kommer att gå över. Du kommer aldrig att kunna radera en person från ditt liv, det enda du kan göra är att se till att personen endast kommer att tillhöra ditt förflutna. Men det är svårt, speciellt när personen i fråga söker dig.

Du hoppas att personen kanske har förändrats, men vet att det inte är så troligt. Du vet vad som döljer sig bakom den hårda ytan och vet att den personen du en gång kände faktiskt finns där, men att för många saker har hänt för att denna ska kunna öppna sig. Och du kan inte göra nåt, det är inte längre upp till dig. Personen är för rädd. Vill, men vågar inte. Går alltid halvvägs. Och sen stop. Och för dig finns det till sist inte så mycket kvar att göra. Mer än att försöka lägga allt bakom dig, för din egen skull. Men det är svårt. När det med jämna mellanrum knackar på dörren….