KAOS

Bägaren har vält. Ord har talats och såren är vidöppna. Igår small det. Allt jag hade inom mig, alla känslor, alla tankar – allt kom ut! Problemen med D har inte precis blivit bättre senaste tiden och mrs. roomie (kvinnan a.k.a. ”mamman” i huset) tog mig åtsidan under morgonpasset och frågade hur det stod till mellan oss eftersom hon märkt att vi bråkat. Och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag berättade hur det var, hur han betedde sig trots att jag förklarat att det känns obehagligt. Hur han ber mig komma in till hans rum – få det att låta oskyldig men sen ändå försöka sig på (men han har thank god aldrig försökt fysiskt). Hur han köper mig saker och skickar meddelanden på nätterna. Hur kontrollerande och svartsjuk han är. Han klarar inte av det när jag är ute, han börjar tänka på vad jag gör och inte gör… att jag antagligen är med G, som han knappt klarar av att höra namnet av.

Och hon förstod allt. Detta har tydligen hänt tidigare och han har tydligen stora problem med detta, hur bete sig med tjejer och överhuvudtaget respektera andras åsikter. Hon sa att detta inte kan fortsätta, jag måste sätta ner min fot, visa att jag är en tjej with dignity som han måste respektera. Och att jag ska prata med de ansvariga och se till att jag får flytta till den andra lägenheten (dit jag egentligen skulle ha flyttat från början om inte hon som också bor där varit på semester just då) så att jag inte behöver känna mig orolig eller illa till mods av att bo med honom. Speciellt nu när hon åker bort på semester i 12 dagar och vi är ensamma.

Och det är det vi är nu. Och I-gårkväll small det. Han hade köpt en flaska vin till oss – vilket jag direkt avfärdade. Vi käkade lite medan vi såg på tv, och jag försökte hålla allt casual. Och han fortsatte att dricka (vilket han iofs alltid gör – han dricker och röker/röker på) och till sist kom frågorna (alltid på sms) om varför han inte skulle få drömma om mig och jag konfronterade honom. Det blev en lång diskussion – jag var pissirriterad, jag hade ju redan blivit uppvärmd innan när jag pratat med Mrs roomie och förstått hur det hela egentligen låg till, hur jag egentligen kände. Och till sist kom det fram att han verkligen inte förstått att jag inte gillade honom. Och jag fick rent ut sagt säga till honom ”du har ingen som helst chans eller möjlighet att få mig” – ”JAG ÄR INTE INTRESSERAD!”. Han hade tydligen fått för sig att bara för att jag klappat honom lite på ryggen nån dag (vilket jag gör med alla – vilket alla gör med alla) så trodde han att det kanske fanns nåt där. Åååååååh!

Hur som helst, han blev helt knäckt och när jag tillsist gick och la mig hörde jag hur han öppnade kylskåpet, tog nån flaska (säkert både vinet och limoncellon) och gick ut. Han kom hem kanske en halvtimma senare – stupfull – och vinglade runt i lägenheten och sjöng. Klockan var 01.00 på en måndag. Och jag som inte hade lyckats somna överhuvudtaget, gick upp och började packa mina grejer. Det finns ingen chans att jag stannar i den här lägenheten. Det går inte. När han sen runt 01.30 däckade lyckades jag äntligen somna.

Men kaoset slutade inte där. 02.30 ringer G och frågar vad jag gör(!) – på en måndag mitt i natten! Han var ute med hans killkompis (som jag träffat en gång tidigare) och ville se om även jag var ute (?????) och att de ville träffa mig och sa att det kunde komma och hämta mig med en taxi….än en gång – vaaaa????? Detta var iofs lite komiskt och blev på ett bisarrt sätt ett ”bra” sätt att sluta kaoset med. Fick mig ett litet skratt efter denna hysteriska kväll.

Iaf, så snart det finns möjlighet ska jag flytta till andra lägenheten och få min frihet!