Ny lägenhet och en resa söderut

En resa var verkligen det jag behövde efter de kaotiska dagarna jag haft senaste veckorna. Det räckte inte med att mobilen skulle bli stulen här i Florens, jag skulle även börja bråka så pass mycket med min roomie att jag skulle få flytta till en annan lägenhet.

Flytten är nu klar och jag trivs bättre än någonsin. Den är en aning mindre, men mycket hemtrevligare och istället för ett större kök har jag ett större rum och vem skulle klaga på det?! Min nya roomie är runt 30 (högst!) och är hur gullig och pratglad som helst.

Men trots att bytet skett har inte relationen eller bråken mellan mig och Mr. ex-roomie blivit bättre. Eller, muntligt slutade det igårkväll, då han bestämde sig för att aldrig mer prata med mig, men det visar ju bara att det inte är över. Det värsta är bara att han får det att låta som om allt är mitt fel, som om jag är the bad guy som flyttar. Han verkar verkligen inte förstå vad han gjort, hur han betett sig. Hur jag som tjej känner att bo med honom. Visst, han förstod sista dagen att jag på riktigt inte var intresserad, och hans beteende kunde kanske ändras så småningom, men av tidigare erfarenhet vet jag han antagligen inte kommer att ändras eller så kommer vi ha en otrolig spänd relation där vi undviker varandra men ändå kontrollerar varandra (läs han). Och så vill jag inte bo. Jag flyttar för min skull. Jag litar inte på honom. Och ska jag flytta så ska jag flytta nu. Jag ska ju trots allt bo här i Florens ett bra tag. Och jag bryr mig inte ett skit att han är arg på mig. Det ska egentligen vara tvärt om men han är ju en omogen snorunge som inte fattat ett skit. Det är han som ska be om förlåtelse – inte jag!

Så, resan var en nödvändig paus från allt. Efter 10 timmars tågresa ner till Messina blev jag upplockad av F. som körde hem mig för att lämna mina grejer för att sen fortsätta ut i staden där resten väntade! Jag var dödstrött men hade hur kul som helst. Och jag var så lycklig att vara där. Trots att själva staden inte är så speciell i sig så har den minnen, det är en plats som betyder mycket för mig och som gör mig glad bara att vara där.

Jag hade fyra underbara dagar. Varje dag med kompisar, några mer än andra. Som V, som jag inte träffat eller umgåtts mycket med alls de senaste åren men som jag, de få gånger vi setts, trivs jättebra med. Så vi passade på att träffas nu, och det gjorde vi tre dagar i rad sen jag kom. Och hade så himla kul. Det är skönt att kunna umgås med en kille som man verkligen kan snacka och ha kul med utan att det skulle betyda något mer. Vi kom underfund med att vi har mycket gemensamt och tänker på samma sätt. Vi har båda mognat och ändrats mycket sen vi träffades första gången 2001 men lite sitter trots allt kvar. Vi pratade minnen, och lite grejer avslöjades. Är så glad att vi hann ha den här tiden tillsammans, för nu vet man inte längre vilka man kommer att hinna eller kunna träffa i framtiden. Många har flyttat, kommer att flytta eller åker bort när jag kommer nästa sommar, och han är en utav dem. Men efter dessa tre dagar vet jag att jag åtminstone inte kommer att förlora honom. Eller det hoppas jag.

Fyra dagar gick fort, men jag hann trots allt vara med kompisar, ha kuddkrig, plocka kastanjer uppe i bergen (där man såg ut över hela Sicilien – går inte att beskriva hur vackert det var!), gå på bio och se en konstig siciliansk film, få tillbaka kontakten med en killkompis jag inte hört av på tre år(!), dricka vin och laga spaghetti klockan tre på natten med kompisar, och upptäcka Messina by night in höst/vintertid.

För att sen åka tillbaka upp till Florens med tåg i 10 timmar, komma hem klockan 06.00 på morgonen för att sedan börja jobba kl 07.00. Men det var det värt.