veckan som gått

MÅNDAG

paus under solen, bok i knät, musik i örat

TISDAG

spontan promenad längs floden Arno



besök hos frisörn - not that blonde anymore!!

ONSDAG

slutade tidigt, så det blev en liten ölbreak med kompis

en öl blev två...

klockan 17.00 blev klockan 20.00

och kvällen slutade med resten av kollegorna på en pub

FREDAG, LÖRDAG & SÖNDAG

30% off on everything...

hela världen vaknade plötligt upp och fick lust att shoppa

fullt upp för oss!

SÖNDAG

galen spontan söndagsnatt på stan...

just one of my favorit songs..

very clever

påskhelg

* jag har umgåts alldeles för mycket
* jag har pratat alldeles för mycket
* jag har skrattat alldeles för mycket
* jag har flirtat alldeles för mycket
* jag har ätit alldeles för mycket
* jag har druckit alldeles för mycket
* jag har spenderat alldeles för mycket
* jag har cyklat alldeles för mycket
* jag har sovit alldeles för lite

Men vem har sagt att för mycket alltid ska vara negativt?

Glad Påsk till alla!

en liten påskhälsning från mina galna kollegor... ;D

tystnad

Klockan slog 11.oo. Och allt stannade upp.

I affären stängde vi av musiken, byggarbetarna och deras borrande tystnade. Det enda som hördes var människorna, turisterna, som vandrade längs gatorna.

Italien stannade upp i en timma för att hedra alla som omkommit i jordbävningarna de senaste dagara. Begravningen pågår i denna stund då jag skriver. Är på jobbet och väntar på att nästa kund ska titta in.

Snart slår klockan 12 och vardagen fortsätter. Med musik och rörelse på gatorna. Men med tankarna hos dem som förlorat sina nära och kära.

nu hände det igen...

...ett nytt skalv.

För bara en halvtimma sen utbröt ännu ett skalv. De säger på tv att det var kraftigt men de har ännu inte någon officiell siffra på richterskalan...

det här är obehagligt...

just a quote

life is to short to be anything but happy

love deeply, forgive quickly, take chances

give everything, and live with no regrets.

forget the past

with the exception of what you have learned from it

and remember

everything happens for a reason

Ett samlat Italien

Ibland kan man tycka att italienarna är ganska ignoranta, och oförskämda när det gäller service och uppträdande bland folk. Men när det kommer till stora katastrofer och eller orättvisor, då kommer modet och hjälpsamheten fram hos dem. Då blir Italien ett och alla hjälps åt no matter what.

Som nu efter katastrofen i Abruzzo och Rom. Värmen och omtanken hos människorna syns plötsligt. Vissa gråter åt de drabbade, oavsett om de har någon anhörig, vissa åker självmant dit för att hjälpa till.

*

Otroligt många volontärer är på plats för att ta hand om människorna som nu lämnats utan hem, och alla hjälps åt tillsammans. Mat, kläder, leksaker ges ut. Och ibland räcker det bara att vara där och ge tröst och sällskap till de som förlorat någon.

*

Och det är, enligt mig, en utav de härliga sakerna om italienarna... när det verkligen gäller, när det handlar om liv, kärlek, död; då är de där. Oavsett vad, de kommer med all hjälp de kan bidra med. Italien blir ett. Och kärleken till livet och sina medmänniskor lyser igenom.

Imorgon kommer många affärer stängas, andra (som vi) kommer att ha en timmes tystnad (a.k.a. no music), för att hedra de hittills 281 döda...

bilder tagna från tgcom.it

virr varr..helt tokig!

Nu bòrjar jag snart tro att det verkligen ligger en fòrbannelse òver mig. Allt jag gòr gàr rent utsagt àt *piiiiiiiip*. Steg upp tidigare àn vanligt fòr att gà till min estetista fòr lite kvinnliga skònhetsfix. Sà, redo och i tid - àndà lyckas jag inte hitta nycklarna, och fàr springa ner till cykeln som vàntar fòr att sedan ila ivàg pà en just idag otrolig trafikerad gata med bàde bilar och turister som vàgrar fòrstà en gammal hederlig ringklocka som snàllt ber dem ATT FLYTTA Pà SIG!!!

Ok, lugnt. Jag lyckades komma i tid, och vi lyckades àven bli klara tidigare sà jag fick tid till att gà till att ta en kaffe, ta ut pengarna till mitt làkarbesòk senare pà eftermiddagen, och dessutom fixa med den sista delen av vàr jobb-outfit. Nàhà. Det gick inte heller. Fòr 1; ingen utav mina chefer var pà plats som kunde godkànna klàderna, sà dàr blev inget gjort, 2; sjàlvklart hade jag glòmt det svenska bankkortet hemma fòr att ta ut de viktiga pengarna (ok, tànker jag, jag cyklar hem pà pausen och hàmtar - no problem...vànta bara!). 3; efter en làng frukost paus och làsning av dagstidiningen under solen, fick vi sen vànta lite fòr lànge fòr att bli inslàppta, fòr att sen stressa att byta om och nàstan òppna fòr sent. Jag, som fòr en gàng skull var pà plats hela 30 min tidigare...

Paus. Breathe.

Ok, lunchpaus. Ska ta min cykel. Dà hade ju sjàlvklart en annan smart cyklist parkerat precis framfòr min, fòr att inte tala om den gigantiska taxin som hittat sin perfekta parkeringsplats framfòr vàra cyklar, lagom omringade. Pust. Det tog mig 10 min fòr att fà bort min cykel och fòr att àn en gàng ila hem. Framme, tar kort, kàkar, och sen back to work. Dà kommer bomben. Svart.

Jag har glòmt koden till kortet. Jag har helt utsagt fàtt en rejàl BLACKOUT. Jag anvànder ju aldrig det svenska kortet, och det ju som sagt ganska nytt. Men jag hade det ju hela veckan i Sverige och kom ihàg kortet, sà varfòr blev det sà tomt nu?! Och just nu dà jag behòvde det som mest!! Paniiik. Efter jobbet, springer jag snabbt till en bankomat, testar den kod som verkar mest relevant i med mitt minne... NEJ. Koncentrerar mig. Fòrsòk nummer tvà. Attans. Vàgar inte fòrsòka igen med risk fòr spàrrning. Nehe, dà var det bara att àka ivàg och fòrklara mina olyckor fòr receptionisten och làkaren. Men àtminstone de var pà min sida idag. Jag fàr betala tillbaka allt nàr jag fàtt iordning kortet.

Vàl hemma, efter en aperitivo med vànner, bòrjade jag leta, och leta, och leta (efter koden som jag klyftigt nog skrivit upp pà ett papper, men som jag tydligen gòmt lite fòr bra)... och efter cirka en timma hittar jag koden, i en tidning...som jag inte ens kom ihàg att jag lagt den i. Nu bòrjar lilla grazzi bli tròtt pà sig sjàlv. Bli tròtt pà denna virriga och numera oorganiserade person. Vad har hànt med mig?!

Jaja, det slutade ju iaf gott. Nu àr klockan 01.00 och jag har fortfarande inte tittat igenom japanska-fraserna vi har till imorgon... Det fàr vara fòr denna gàng.

Tack fòr att jag fick skriva av mig lite... det behòvdes.

Landssorg...

Dödsiffran ökar och nu är vi uppe i över 150 döda, 1500 skadade och 70 000 människor utan tak över huvudet. Alla försöker hjälpas åt med mat, kläder, sovplatser och framförallt donationer av blod - till dem som blivit drabbade.

Det är landssorg i Italien.


bilder hittar ni här

What's wrong with me??

Jag måste ha nåt fel. Nåt psykiskt, nån störning, nån panikartad sjukdom. För detta upprepar sig varje gång jag har en ledig dag. Eller lång tid på mig att utföra det jag nu har att göra.


Som idag. Det är måndag och jag är ledig. Jag visste precis vad jag hade att göra, vilka ärenden jag skulle gå och hur mycket tid jag hade på mig. Ändå lyckades jag inte gå hemifrån i tid, när jag väl var ute blev jag förvirrad över vart jag skulle ta vägen, vilken ordning, och jag fick plocka fram min lilla att-göra-lista pinsamt många gånger för att fortsätta på rätta spåret. Det är otroligt obehagligt att känna så. Att ha, som man säger i Italien; la testa tra le nuvole (direkt översättning: huvudet bland molnen). Att känna sig lat, ofrivilligt - kroppen vill bara inte lyda. Som de senaste veckornas mornar; jag klarar helt enkelt inte att gå upp de där 20 minuterna tidigare. Min kropp vill bara inte stiga upp. Och bara det att ringa ett litet samtal för att boka tid för till din estetista blir en pers. Så. What's wrong with me??

Nu fick jag ju trots allt nästan allting gjort. Hemma var allt redan städat, räckte med att kasta in tvätten i tvättmaskinen och diska lite. Sedan bar det av ut i solen - och jag har väl ännu inte riktigt hängt med att våren är här - så jag nästan led av hettan och den starka, varma solen som sken på mig med tunn tröja och läderjacka på. Svett.

Jag hittade inte skolan IED, dit jag; efter många om & men, och vaddå-finns-den-i-Florens?!?, ville få lite information om intagningar och kostnader, så det får bli nån lunchpaus som går åt till det när jag väl hittat stället. Även fastighetsmäklaren som skulle ordna med våra kontrakt för lägenheten saknades så inget av det blev gjort. Däremot hittade jag ett litet gym/yoga/pilates studio där jag antagligen ska skriva in mig... skadar inte att träna lite när man har möjlighet!

Mötte upp en kompis, tog oss en liten promenad, stannade upp vid en liten cykelreparatör för lite information om de sålde begagnade cyklar för bra pris och vips tre minuter senare stod jag där med en ny (well, begagnad) fin fin cykel för endast 50€!!

Så, nu har verkligen våren kommit. Ny cykel, och dags att ta fram ballerinaskorna...

jordbävning?

Vaknade imorse av ett sms skickat av min kära mamma. Kände ni av jordbävningen även i Florens? Hmm, jordbävning? På med datorn, och klick till nyheterna online.

Jodå, runt klockan tre inatt uppstod en kraftig jordbävning i Abruzzo regionen, och kändes av även i Rom och upp till Bologna. Mer än ett 20 tals personer har dött och många är skadade, då många låg och sov när det hände. Skalvet mätte 6,3 på richterskalan och är den allvarligaste jordbävningen detta millenium i Italien.

Jag kände ingenting, och det har inte sagts nåt om att det skulle ha nått Florens. Men det är ju självklart lite obehagligt när sådana naturkatastrofer händer såpass nära och att det inte är något du kan kontrollera.

Det är min ledig dag idag, och eftersom jag kom upp lite tidigare än väntat, tänkte jag ta mig en lång lugn frukost med té och titta lite på Vänner.