tiden går fort när man har roligt

jaha.
då har redan en månad passerat här i Sverige. och jag som trodde att jag skulle fortsätta blogga trots att jag var hemma - men nehej, det hade jag varken tid eller lust med. men, så blir det ju när man kommer hem till familj och vänner. man ska vara överallt direkt och vara tillgänglig hela tiden. och det första som händer när man landat är att dra igång med det stora jobbuppdraget som låg framför mig den första veckan --> Nobel-fredsprisgalan i Oslo slash big-big-conference-for-very-important-buisnesspeople. och myself som flowergirl/värdinna. orkar inte förklara - ni som vet ni vet. grymt kul var det iallafall. mötte Al Gore i trappen i Oslo - så det var ju nåt iaf.

hur som helst.
tiden har gått fort och har spenderats med kompisar och med familj. julen i Finland med moster och kusin, och nu nyår [imorn!] med alla kära vänner hemma hos Jennifer. för en gångs skull känns det som att nyår kommer bli bra - vi vet åtminstone vart vi ska vara och är någorlunda planerade!

sen den 12 januari bär det av igen. då återvänder jag till kära Florens och det känns bra. självklart kommer jag sakna alla här men nu har jag ju fått min tid med er - och vi är ju alla busy ändå - så det är nog time for me to go back!

får se om jag fortsätter skriva nu under dessa två sista veckor i Sverige eller om det kommer igång först på plats i Italien. non si sà!

gott nytt år på er alla iallafall! får se vad 2008 har att komma med....

Home - Sweet Home

Jag är hemma! Sitter i vårt julpyntade vardagsrum med en kopp te i handen och bara myser. Äntligen får jag den där riktiga julkänslan som jag saknat i Florens. Visst, julsånger hade börjat spelas i affärerna, gatorna hade sakta men säkert börat pyntas - men jag kände fortfarande ingenting. Kanske för att det inte var tillräckligt kallt, kanske för att höstlöven fortfarande låg på marken - kanske för att jag inte var i Sverige. Hemma.

De sista dagarna i Florens gick ut på att packa, städa och ta farväl till alla. Söndag eftermiddag tog jag mig in mot il centro för att möta upp sardinerna som precis slutat jobba. Vi tog en liten runda på stan för att sen sluta upp hemma hos dem för att laga hemmagjord (!) pizza, och jag kom underfund med att det var första pizzan i Italien sedan jag kommit hit under dessa två månaderna! Italien och ingen pizza....?!

På måndagen hade jag min sista arbetsdag och alla begged and blead att jag skulle komma tillbaka så snart som möjligt. Mycket för att de behöver min hjälp men även för att de kommer att sakna mig...eller det hoppas jag iaf! :P

Sedan skulle det fixas lite ärenden på stan för att senare på kvällen ta sig till F för att [som vi sa] inte säga farväl utan bara arrivederci....

Jag kommer att sakna dem alla men är så glad att vara hemma. Jag bara njöt när vi började närma oss stockholm city med flygbussen och såg essingeöarna och resten av staden. Nu gäller det bara att ta kontakt med alla. Men jag har en månad på mig. Här i Sverige!

fajitas, ribs och en grek's födelsedag

Min amerikanska tjejkompis Judy hade igårkväll [lördag] bjudit hem mig på middag tillsammans med hennes andra vänner. De går alla en kurs i matlagning la cuscina italiana och går alla i masterklassen, så de är väldigt duktiga. Denna kväll stod det fajitas och ribs på menyn och vid 20.30 satt vi alla runt bordet och smaskade. Mmmm....

De var alla amerikaner och ibland kändes det som jag befann mig i Amerika och inte Italien. När vi sen gick av och an ut till Irish Pub för att ta oss en specialare [som jag inte minns vad namnet på] som bestod av en Guinnes, med lite Jack Daniels och en shot Baileys [allt skulle tas tillsammans] så kom jag på mig själv med att prata engelska med bartendern istället för italienska - bara för att jag var mitt uppe i mitt numera amerikanska liv.

Kvällen fortsatte och vi hade mycket trevligt. En utav deras kompisar - greken [som jag träffade förra helgen] fyllde tydligen år så snart bar det väg hem till honom. Han hade en jättefinlägenhet - stor, ungdomlig, studentig och modern! Och nu fylld med massa ungdomar som pratade, skojade och drack.

Kvällen blev mycket lyckad. Jag träffade många nya människor och vi skrattade mycket åt allas konstiga fyllesnack....hehe! Synd bara att jag inte kommer att få träffa några utav dem längre. Jag åker ju på tisdag och några utav dem slutar sin kurs nu till jul och åker sedan hem till sig. Men jag har ju åtminstone Judy kvar, det är ju trots allt henne jag känner...

03.00 satte jag min fot in till mig och somnade mycket gott efter en lyckad kväll med mina amerikanare.