Just nu ònskar jag...

* ...att jag hade internet hemma, och slapp gà till alla dessa internetcaféer och betala massa jàvla pengar fòr att fà umgàs lite med denna underbara webbvàrld :P men det finns inget att gòra, jag kan ju inte precis kràva att de ska installera internet i vàr làgenhet som inte ens àr vàr. Sà be patient, kunde jag skulle jag uppdatera denna blogg och skriva massa mejl mycket oftare! Fòr det finns heller inte sà mycket att gòra hàr just nu. Eller, okej, det betyder inte att jag har det tràkigt. Hittar alltid nàt att gòra, nu har jag ju àven skaffat mig en italiensk bok av min italienska kompis Gigi, sà nu àr det dags att làsa pà italienska... ska bli intressant. Men àr man var med internet och àr (vad jag nu insett) en datanòrd, sà blir man ganska rastlòs och uttràkad nàr inte internet finns i nàrheten

* ...att min himla fòrkylning kunde fòrsvinna! Det har endast gàtt en vecka och jag àr redan fòrkyld. Och det hàr vàdret gòr det inte precis bàttre. Nàr vàrmen gàr upp och ner beroende om man àr i solen eller inte, och nàr centralvàrmen inte fungerar fòrràn i november àr det ganska svàrt att veta hur man ska skòta om sig. Och att skòta om gamlingar med en rinnande nàsa àr ju inte nàt att rekommendera heller. Jàvla Italien och dess centralvàrme.

* ...att jag hade mer pengar! Sà fort jag gàr runt i stan hittar jag bara fler och fler hàrliga affàrer med underbara klàder! Ska nu skriva en CV sà jag kan bòrja sòka ett extra jobb...har varit och fràgat pà Replay och de verkade ganska intresserade...vi fàr se. Màste bara fixa CV:t pà italienska...kràngligt.

* ...att min làgenhetskompis Denzil, som annars àr hur snàll och underbar som helst, kunde sluta flirta med mig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, ibland beter han sig som en vanlig mànniska och kompis, och dà har vi jàttekul, men sà fort han bòrjar prata om hur mycket han tycker om mig och bla bla bla - aaahhh! Jag blir fòrbannad! Han fattar inte att jag tycker att det àr jobbigt, hur mycket jag àn fòrsòkt fòrklara fòr honom - och sen kommer ett himla meddelande sent pà kvàllen dàr det stàr "fòrlàt". Men sà bòrjas det om dagen efter iallafall. Vad ska jag gòra? Fan, vi ska ju bo tillsammans i minst 6 mànader! Och han àr ju jàvligt skòn annars, som kompis. Helvete, att ha en kille som làgenhetskompis àr inte alltid nàn bra idé.

* ...att nàn hàrlig liten sjàl fràn Sverige vill komma och hàlsa pà mig, fòr jag saknar mina vànner!! Eller òverhuvudtaget hòra av sig...kom igen ni som làser den hàr bloggen - SKRIV!

Efter en intensiv jobbvecka med gamlingar, òversvàmning, elavbrott och brandutrymmningsòvning àr det iallafall helg, och ikvàll ska jag tràffa Gigi och hans kompis fòr att hitta pà nàt, precis som fòrra helgen. Som i sig var ganska intressant...speciellt lòrdagen dà vi hamnade pà en fest lite utanfòr stan, fullt med bohemer/artister som ròkte pà och utfòrde olika typer av performance art med en naken kille (?!) som blev sparkad och nerdrànkt i ròtt vin (del av sjàlva konstverket). Helt stòrt. Jag gick runt och garvade fòr mig sjàlv, fòr jag kunde inte fatta att jag befann mig dàr. Det kàndes som om jag var utanfòr min egen kropp och tittade ner pà mig sjàlv strosa runt dàr med tvà italienska killar som jag egentligen inte kànde sàrkilt bra, nànstans i Florens, efter bara 4 dagar dàr.

Men vi fick oss trots allt ett gott skratt den kvàllen och jag hade jàttetrevligt med dem. De àr bra killar, iallafall Gigi som jag kànner lite mer. Sà ikvàll àr det tànkt att vi ska ses igen, sprang faktiskt pà honom just precis.

Imorgon kvàll dàremot har jag lovat Denzil att gà ut och àta middag med honom, hur nu det ska gà...men stackarn, han verkar vara ganska ensam hàr. Hans kompisar (som àven de jobbade pà hemmet) har flyttat bort och nu àr han kvar ensam hàr. Jag àr den enda han har just nu. Attans.