Gatukonst

Där sitter de.

I mitten av Florens största shoppinggator, med sina små kritor och tillbehör. Och skapar konstverk. Kända porträtt som de "kopierar" och målar/ritar.

För att få sig en liten slant för dagen.

Eller bara för att få göra det de älskar - skapa konst.

Tyvärr håller dessa "tavlor" endast några timmar eller någon dag. För snart sopas och tvättas allt bort, för att sen dagen efter återigen komma med nya porträtt!

Söndagspromenad

Söndagar har blivit min nya happy-day. Jag vet inte varför men de senaste söndagarna har jag alltid vaknat med glatt humör och just idag fick jag en otrolig längtan till att ta en promenad. Kanske berodde det på det fina vädret och värmen som äntligen kommit, men hur som helst så var det dags för lite movement så tog jag på mig mina sneakers och skinnjackan och gav mig iväg.

5 min till floden Arno och jag var redan svettig. Jag plågade mig själv några minuter till men det var för varmt. Av med jackan och kvar hade jag en röd t-shirt och svarta "handledsvärmare" (låt oss säga vantar utan fingrar) och folk började titta lite snopet som om jag var galen som gick så avklätt i februari.

Men jag bryr mig inte. Ni får kalla det vad ni vill men nu är det fanimej VÅR och då får man gå runt i t-shirt! Så jag gick - i två timmar, med en liten telefonpaus i en park - och njöt i vårvärmen, i min röda t-shirt.

En typisk onsdag i Florens

Sol och behagligt väder – och efter två dagars lugn på gatorna och piazzorna har staden återigen bombarderats av både nationella och internationella turister.

Under min lilla vandring runt shoppinggatorna med CV:n i hand, stötte jag vid varje gatuhörn eller gränd olika grupper av människor med en guide med mikrofon och pinne/blomma/borste (?!) som en ”följ-mig-så-ni-inte-tappar-bort-er”-skylt. Turister som tittar fascinerande på de fantastiska och historiska byggnaderna. Så upptagna med att ta kort (tänk er kineser) och peka, att de faktiskt skulle kunna tappa bort sina kamrater som redan fortsatt sin lilla vandring till nästa gränd!

Jag minns när jag först kom till Florens, hur även jag en gång varit turist – men ändå inte då jag faktiskt kom för att stanna och bo här. Och det slog mig hur hemma jag faktiskt känner mig här nu, efter tre-fyra månader. Hur jag småler för mig själv när jag ser alla turister som kommer och går – medan jag får stanna och verkligen uppleva denna stad. Men trots att jag inte längre är turist så kan jag inte få bort känslan att ändå vara det varje gång jag tar upp kameran eller mobilen för att fotografera nån bit av vackra Florens. För jag ser ju ut som en turist – eller utlänning – med mitt ”blonda” hår och blågröna ögon, och jag vet inte hur många gånger försäljare, servitörer eller konduktörer börjat tilltala mig på engelska. Och hur jag varje gång får se deras förvånade miner när jag svarar dem på flytande italienska.

Jag har bara den här veckan (det har passerat tre dar) fått höra frågan om jag är amerikana? Dal nord europa? russa? Slovakia? (hmm…förvånad över de två sista). Men samtidigt fått folk att tvivla, när jag börjat prata, och de då kommit fram till att jag nog trots allt är från Italien. Vilket känns ganska smickrande – eftersom jag egentligen inte är en "riktig" italienska. och med riktig menar jag att trots att jag har italienskt blod har jag dock inte växt upp i Italien.


Men il desiderio att vara riktig italiensk - och prata riktig, korrekt italienska - som en italienska - har alltid funnits där. Drömmen om italien och allt vad landet har att komma med - maten, kulturen, språket, fotbollen, modet, klimatet - allt!

Och det är därför jag är här. För att uppleva det riktiga Italien.

De senaste intensiva dagarna...

Jag har haft fullt upp de senaste dagarna, efter jobbet har jag sprungit hit och dit, träffat kompisar ooch fixat det ena efter det andra. Piuuhh!

Min planering i onsdags gick ganska bra, jag blev dock långt ifrån klar men det gör inget. Kommunalhuset hade inte öppet så det sket sig, men det finns fler dagar. Sedan bar det av till Replay och en annan klädaffär där jag lämnade mitt CV och de verkade båda väldigt intresserade (!) men framförallt för att anställa mig heltid. Och det är ju egentligen det jag vill, men då framkommer samtidigt boendeproblemet... mitt volontärjobb ger mig ju gratisboende och gratis mat vilket är perfekt. Men samtidigt är jag så otroligt trött på att jobba där, det är fysiskt tungt och tanken på att göra det ännu fyra månader känns inte så lockande...men vi får väl se lite hur det går med jobbsökandet.

Sedan fixade jag allt med mitt vodafonekontrakt - de hade tydligen fått fel information från min bank/post och jag fick betala mina räkningar på posten. För att sedan dagen efter komma med "kvittot" för att bekräfta min betalning och försäkra att allt är ok. Komplicerat men löst.

Efter alla bestyr bar det av till Judys lägenhet för en trevlig pizza/drink-kväll med Liz (hennes roomie) och J's killkompis som är här över veckan. Vi hade jättekul och jag o Judy delade på en gorgonzola+äppel-pizza(!), låter inte alls så lockande - jag vet - men aaaah det var gott!

Igår var vi alla på museumet Uffizi och tittade på alla fina tavlor och skulpturer. Synd att jag inte hade med mig alla anteckningar från Kulturhistoriakursen på Vrg... Här fanns många tavlor som vi gått igenom men som man glömt historian om...

Idag har jag varit och tittat till Firenzes ena universitet med min svenska kompis här som pluggat i 4 år... Det var lite kul att se hur det såg ut, allt var nytt och modernt och de håller på att bygga upp hela området med parker, studentlägenheter och byggnader. Men, vi befinner ju oss i Italien och detta byggande kommer nog ta väääldigt lång tid innan allt blir klart!

Ikväll skulle jag ha varit på middag hos Judy men den blev inställd, och det var väl lika bra - är helt slut och imorgon ska vi åka till Pisa och utforska den staden så det blir nog en tidig läggdags för mig.

That's my sammanfattning....inte så roligt inlägg kanske men it will do.

Eccomi Firenze!

Jag är tillbaka!
Det har gått en vecka redan och det har varit en del att fixa med så jag har varken haft tid eller lust att uppdatera bloggen. Men nu är jag här och jag ska försöka sammanfatta denna "händelserika" vecka.

Jag anlände till Firenze lördag natt (12/1) och åkte direkt till Silvia som numera bor själv med hunden som tog emot mig med en stor bamsekram. Vi lagade mat pratade pratade och senare kom en utav hennes killkompisar förbi - Roy - och vi gick alla ut och strosade runt i härliga Firenze's gränder. Vi hade jättekul och jag bara njöt av att vara tillbaka.
Dagen efter tog det lite tid innan jag kom hem. Vi blev och snacka hela natten och dagen efter att jag kom till min lägenhet först runt fem på söndagen. Där i sin tur min kära coinquilina Aurora tog emot mig med en liten parfym som välkomstpresent! Jobbet hade tyligen också lämnat en julklapp med lite italienska godsaker och vin som nog ska användas nån kväll med kompisar.

Så. Tillbaka är jag och veckan har mer eller mindre gått ut på att [mer än jobba] - träffa alla vänner som är här. Francesco träffade jag redan på måndag kväll och hade det hur trevligt och mysigt som helst. Gigi har inte kommit än, han hörde av sig i fredags och sa att han kommer i slutet av månaden - han spenderade lite för mycket pengar under julhelgen nere på sardinien att han måste jobba igen allt innan han kommer - så, nu är han där och plockar svamp! Hihi.
Judy kommer hem idag och jag får väl se när jag hinner träffa henne...hon får en kompis hit på tisdag det är planerat att vi alla ska ta en liten sightseeing tour runt i Firenze eftersom inte ens jag och Judy som redan varit här ett tag varit på nåt museum eller liknande. Så det är väl dags!

Igår köpte jag även en italiensk grammatikbok - så nu ska det pluggas lite också! Francesco's chef har erbjudit mig ett jobb hos dem - alltid som säljare i den där bokaffären - men jag får se lite först om jag hittar nåt annat. Francesco har många kontakter och sa att han ska hjälpa mig.

Idag, söndag, har jag chillat, spelat tv-spel med denzil och skurat golvet. My job is done!

Jag och bloggen är tillbaka och igång igen! Arrivederci!

baraförattskrivanågot

eller......

??

Meningslöst skrivande. Har inte precis haft nåt att säga de senaste dagarna och har inte så mycket mer nu heller. Men jag kände ändå att jag ville kladda lite strunt här bara för att skriva något.

Jag har precis kommit underfund (med en viss ångest) att det nu är mindre än en vecka kvar tills jag lämnar det här numera underbara kära Florens. Det har gått lite för fort nu de här senaste veckorna och ska jag vara ärlig känner jag mig inte riktigt redo att komma tillbaka till det jag lämnat och lämna det jag hittat här...

Men vi ska ju trots allt inte glömma att jag kommer tillbaka, och antagligen kommer att skriva ett liknande inlägg dagarna innan jag lämnar kära Sveadala...

Och trots att jag klagat en del på vädret här, så är jag ändå inte riktigt redo att komma till ett minusgradigt-land med snöstorm. När jag fortfarande känner höstkänslan här...som, trots "kylan", är ganska mysig!

Men.
Jag ska passa på att förgylla mina sista dagar här i Florens krokar och kvällen till ära ska spenderas antingen på en sushibar (?!) eller någon annan restaurang tillsammans med mina nyfunna amerikanska vänner! Och mina små italienska pojkar G & F om de orkar haka på.

- En dag på stan -

Det var dags för intervju, så direkt efter jobbet gjorde jag mig iordning för att sedan bege mig in mot stan. Var lite tidig för att inte riskera att komma för sent, och när jag nu hade tid över tog jag tillfället i akt att gå runt lite vid Ponte Vecchio och ta lite bilder. Det har varit en underbar dag med solsken och en ganska skön hösttemperatur.

Eftersom det har varit en ganska stor klimatskillnad för mig mellan Sverige och Italien; luft, temperatur, vattnet, så har min hy, sedan jag kom, reagerat ganska kraftigt. Den blir lätt torr och jag får röda jobbiga märken i ansiktet - vilket INTE är så roligt! Och hur mycket jag än försökt att ta hand om den har jag inte lyckats, och vi har nu kommit fram till att det måste vara det över kalkade vattnet och skillnaden av luften här som gjort att jag fått en sån reaktion. Så när jag såg ett apotek, tittade jag in för att fråga om råd. Och de hjälpte mig direkt, sa att detta var vanligt med tanke på att jag är van vid den lite torrare luften i Sveadala... så jag fick lite produkter att prova på. Så vi får väl hoppas att ni får se en fräsch italiana när jag kommer hem!

Så, till jobbintervjun! Hmm, ja, de verkade väldigt intresserade, men ville göra det klart för sig att detta handlade om en förfrågan efter någon som var redo att jobba i minst ett år, gärna upp till tre. Att han var inte intresserad för någon som endast var här för några månader, ett år.

Så det var kört.

Skulle jag ha ljugit och sagt att jag skulle stanna här i Italien för gott? Och sen komma med att jag bara kunde jobba halvtid, OCH att jag nu åker bort den 4:e för att vara tillgänglig först i januari... Jag vet inte. Kanske är jag en dålig "förhandlare", kanske skulle jag ha kämpat lite mer för jobbet. Men samtidigt, detta var första mötet, jag har många chanser än...no hurry! En bra erfarenhet. Så, inget jobb. But we still have happytime!

När jag ändå var i stan gjorde jag lite ärenden på posten, köpte en nödvändig polotröja för dessa kalla italienska vindar, och tog sedan en sväng förbi piazza san Lorenzo för att säga hej till my homies. Det visade sig att truppen av säljare har blivit större - nu jobbar även kusinen där så det blev många kramar (läs pussar - det är ju så man hälsar här, hehe) hit och dit. De sa att jag skulle komma förbi på torsdag, så nu har jag fullt schema för denna vecka.

Nu ska jag titta förbi min ex-coinquilino, som det by the way är lugnt med...vi har pratat ut, och jag ska käka middag där ikväll (...eller NU). Jag har blivit hans private problem-lösare. Killen har många problem och han har fattat att han behöver min hjälp. Och trust me, jag vet vad jag gör. Det är annorlunda nu.

Imorgon blir det utgång med F, sen torsdag hos Sardinerna (de kommer från Sardinien) och sen är det tänkt att jag ska spendera helgen i Rom (!) och träffa Issa(!) som är på besök!

Så, veckan ser bra ut!

A dopo..

Lite bilder från Florens...

Ponte Vecchio by night..

Il duomo (storkyrkan)

En plats jag upptäckte när jag gick på promenad där jag bor..

Floden Arno och en utav de många broarna

Just nu ònskar jag...

* ...att jag hade internet hemma, och slapp gà till alla dessa internetcaféer och betala massa jàvla pengar fòr att fà umgàs lite med denna underbara webbvàrld :P men det finns inget att gòra, jag kan ju inte precis kràva att de ska installera internet i vàr làgenhet som inte ens àr vàr. Sà be patient, kunde jag skulle jag uppdatera denna blogg och skriva massa mejl mycket oftare! Fòr det finns heller inte sà mycket att gòra hàr just nu. Eller, okej, det betyder inte att jag har det tràkigt. Hittar alltid nàt att gòra, nu har jag ju àven skaffat mig en italiensk bok av min italienska kompis Gigi, sà nu àr det dags att làsa pà italienska... ska bli intressant. Men àr man var med internet och àr (vad jag nu insett) en datanòrd, sà blir man ganska rastlòs och uttràkad nàr inte internet finns i nàrheten

* ...att min himla fòrkylning kunde fòrsvinna! Det har endast gàtt en vecka och jag àr redan fòrkyld. Och det hàr vàdret gòr det inte precis bàttre. Nàr vàrmen gàr upp och ner beroende om man àr i solen eller inte, och nàr centralvàrmen inte fungerar fòrràn i november àr det ganska svàrt att veta hur man ska skòta om sig. Och att skòta om gamlingar med en rinnande nàsa àr ju inte nàt att rekommendera heller. Jàvla Italien och dess centralvàrme.

* ...att jag hade mer pengar! Sà fort jag gàr runt i stan hittar jag bara fler och fler hàrliga affàrer med underbara klàder! Ska nu skriva en CV sà jag kan bòrja sòka ett extra jobb...har varit och fràgat pà Replay och de verkade ganska intresserade...vi fàr se. Màste bara fixa CV:t pà italienska...kràngligt.

* ...att min làgenhetskompis Denzil, som annars àr hur snàll och underbar som helst, kunde sluta flirta med mig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, ibland beter han sig som en vanlig mànniska och kompis, och dà har vi jàttekul, men sà fort han bòrjar prata om hur mycket han tycker om mig och bla bla bla - aaahhh! Jag blir fòrbannad! Han fattar inte att jag tycker att det àr jobbigt, hur mycket jag àn fòrsòkt fòrklara fòr honom - och sen kommer ett himla meddelande sent pà kvàllen dàr det stàr "fòrlàt". Men sà bòrjas det om dagen efter iallafall. Vad ska jag gòra? Fan, vi ska ju bo tillsammans i minst 6 mànader! Och han àr ju jàvligt skòn annars, som kompis. Helvete, att ha en kille som làgenhetskompis àr inte alltid nàn bra idé.

* ...att nàn hàrlig liten sjàl fràn Sverige vill komma och hàlsa pà mig, fòr jag saknar mina vànner!! Eller òverhuvudtaget hòra av sig...kom igen ni som làser den hàr bloggen - SKRIV!

Efter en intensiv jobbvecka med gamlingar, òversvàmning, elavbrott och brandutrymmningsòvning àr det iallafall helg, och ikvàll ska jag tràffa Gigi och hans kompis fòr att hitta pà nàt, precis som fòrra helgen. Som i sig var ganska intressant...speciellt lòrdagen dà vi hamnade pà en fest lite utanfòr stan, fullt med bohemer/artister som ròkte pà och utfòrde olika typer av performance art med en naken kille (?!) som blev sparkad och nerdrànkt i ròtt vin (del av sjàlva konstverket). Helt stòrt. Jag gick runt och garvade fòr mig sjàlv, fòr jag kunde inte fatta att jag befann mig dàr. Det kàndes som om jag var utanfòr min egen kropp och tittade ner pà mig sjàlv strosa runt dàr med tvà italienska killar som jag egentligen inte kànde sàrkilt bra, nànstans i Florens, efter bara 4 dagar dàr.

Men vi fick oss trots allt ett gott skratt den kvàllen och jag hade jàttetrevligt med dem. De àr bra killar, iallafall Gigi som jag kànner lite mer. Sà ikvàll àr det tànkt att vi ska ses igen, sprang faktiskt pà honom just precis.

Imorgon kvàll dàremot har jag lovat Denzil att gà ut och àta middag med honom, hur nu det ska gà...men stackarn, han verkar vara ganska ensam hàr. Hans kompisar (som àven de jobbade pà hemmet) har flyttat bort och nu àr han kvar ensam hàr. Jag àr den enda han har just nu. Attans.

FLORENS!!

Jag har àntilgen anlànt. Kom igàr kvàll och jag har varit med om sà mycket redan under dessa 24 timmar att jag inte kommer att ha nàgon chans just nu att beràtta.

Hur som helst, jag bor med tvà jàttetrevliga italienare; en kille som heter Denzil, 21 àr och jobbar àven han som volontàr. Han àr jattegullig och vi har redan fàtt bra kontakt med varandra (men absolut ingen jag skulle kunna bli intresserad av). Sedan har vi en kvinna som àr the head nurse och àr runt 40-50 kan jag gissa. Jag har inte hunnit tràffa henne sà mycket av men det lilla intryck jag fàtt av vàra smà korta mòten sà verkar hon jàttegullig. Sà det hàr ska nog gà bra!

Sedan hade jag min fòrsta dag pà jobbet idag. Mycket information direkt, och hela stàllet kànns som en labyrint just nu, men det àr ett vàldigt fint hem fòr de àldre och de verkar trivas - àtminstonde de som fattar att var de befinner sig (!). Alla tog vàl hand om mig nàr jag kom, och det kànns bra hittills med jobbet. Jag kommer mer elle mindre vara en assistent till gamlingar som helt enkelt àr gamla och inte riktigt klarar att àta sjàlva, behòver hjàlp nàr de ska gà nàgonstans osv. Och sà kommer jag kanske fà hoppa in lite i avdelningen dàr de som àr dementa och har alzheimer bor - vilket kommer bli intressant men tungt. Fàr vàl se hur det gàr med allt...det var ju trots allt fòrsta dagen idag.

Florens i sig àr helt otroligt vackert! Nàr jag satt pà tàget fràn Rom till Florens blev jag helt fòràlskad...! Jag har trots allt inte hunnit gà runt i stan sà mycket, men jag kommer ha tid...jobbar just nu fràn 07.00 till 14.00 och àr ledig resten av tiden. Och bara nu efter en kvart i stan blev jag bekant med en kille pà bussen, och nàgra minuter efter vàrt lilla samtal och kaffepaus, blev jag stoppad av en annan som var sàljare och lyckades sàlja bòcker till mig fòr ett mycket bra pris (och jag behòver làsa italienska bòcker sà det vara bara bra) och han hade tydligen en finsk tjejkompis som kunde svenska, och àven vi bestàmde att vi skulle ta och tràffas nàgon dag. Sà inom en kvart i stan fick jag redan tvà kontakter. Helt stòrt.

Men, jag kan ju inte undgà att nàmna att jag trots allt saknar er alla dàr hemma i Sverige. Ni som làser - kom ihàg att kommentera/hàlsa/eller òverhuvudtaget skriva nàt!

à presto!

Lite mer info...

Har precis fått lite svar från Florens och har nu fått reda på att jag kommer att jobba som "handledare" eller s.k. assistent till de äldre. Vara lite alltiallo och hjälpa dem, ta ut dem på promenader, hjälpa dem med kläder, ätande, ja, vara till hands helt enkelt. Det kommer nog bli ganska tufft men lärorikt och en bra merit i framtiden.

Har även fått reda på att jag kommer att bo i samma lägenhet som en utav deras sjuksköterskor som jobbar på hemmet. Hoppas bara att hon är relativt ung och lätt att bo med. Orkar inte med en vuxen, kontrollerande person.. Det är ju det jag vill bort från.

Jag kommer inte att ha någon telefon i lägenheten vilket trots allt är ganska rimligt med tanke på att det är deras lägenhet som vi bor i och skulle vi ha en telefon så skulle det väl bli otroliga kostnader...men vi får använda deras telefon på kontoret. Så det känns skönt. Sen tror jag att jag kommer spendera mer tid på internetcafèer och hålla kontakten mer per mejl och msn än per telefon. Så så farligt är det ju inte. Har ju mobil också.

Men men, that's the new news...och mer får jag nog inte veta förrän jag är där.

One week to go. Det börjar bli dags. Efter fem år av prat ska jag äntligen upfylla min dröm - Flytta till Italien. Närmare bestämt Florens.

Det är trots allt inget nytt land för mig. Med en pappa från Italien, rättare sagt Sicilien (ja, jag vet - mafioso - men nej, långt ifrån alla har nåt med maffian att göra, mycket är bara snack) har jag varje sommar spenderat mina lov nere i medelhavet med min farmor och fått under årens lopp alltfler kompisar. Och varje år jag åker, eller ska jag säga lämnar Italien kommer känslan att det är här jag hör hemma. Just därför har jag sedan åtminstone fem år tillbaka sagt att jag efter gymnasiet ska flytta ner för att plugga italienska och överhuvudtaget vara där. Visst var det lättare sagt än gjort, jag har haft många hinder, tjafs och ångest. Men jag gav mig inte. För jag visste att det var hit jag ville och jag skulle inte ge mig så lätt. Så, nu är jag snart på väg. Den 10:e oktober kl. 07:00 åker flyget.

Vad ska jag göra i Italien nu då? Det var väldigt svårt att bestämma mig. Jag ville från början bara hitta ett jobb och bostad, och bara va'. Men det var inte så lätt när man befinner sig i Sverige mitt uppe i studentperioden. så jag fick ta och se mig om för andra förslag, som aupair eller volontär. Och till sist blev det det sistnämnda. Jag ska jobba som volontär på ett äldreboende i Florens, och de ger mig både mat och boende vilket är perfekt som start. Sedan får vi se hur jag trivs, jag är inte bunden till nåt och kan om jag vill byta till nåt annat. Allt blir ju lättare när man är på plats.

Läskigt är det, men otroligt spännande...

Jag har tagit tag i mitt liv och är på väg. Själv - on my own.