Söndagspromenad

Söndagar har blivit min nya happy-day. Jag vet inte varför men de senaste söndagarna har jag alltid vaknat med glatt humör och just idag fick jag en otrolig längtan till att ta en promenad. Kanske berodde det på det fina vädret och värmen som äntligen kommit, men hur som helst så var det dags för lite movement så tog jag på mig mina sneakers och skinnjackan och gav mig iväg.

5 min till floden Arno och jag var redan svettig. Jag plågade mig själv några minuter till men det var för varmt. Av med jackan och kvar hade jag en röd t-shirt och svarta "handledsvärmare" (låt oss säga vantar utan fingrar) och folk började titta lite snopet som om jag var galen som gick så avklätt i februari.

Men jag bryr mig inte. Ni får kalla det vad ni vill men nu är det fanimej VÅR och då får man gå runt i t-shirt! Så jag gick - i två timmar, med en liten telefonpaus i en park - och njöt i vårvärmen, i min röda t-shirt.

En typisk onsdag i Florens

Sol och behagligt väder – och efter två dagars lugn på gatorna och piazzorna har staden återigen bombarderats av både nationella och internationella turister.

Under min lilla vandring runt shoppinggatorna med CV:n i hand, stötte jag vid varje gatuhörn eller gränd olika grupper av människor med en guide med mikrofon och pinne/blomma/borste (?!) som en ”följ-mig-så-ni-inte-tappar-bort-er”-skylt. Turister som tittar fascinerande på de fantastiska och historiska byggnaderna. Så upptagna med att ta kort (tänk er kineser) och peka, att de faktiskt skulle kunna tappa bort sina kamrater som redan fortsatt sin lilla vandring till nästa gränd!

Jag minns när jag först kom till Florens, hur även jag en gång varit turist – men ändå inte då jag faktiskt kom för att stanna och bo här. Och det slog mig hur hemma jag faktiskt känner mig här nu, efter tre-fyra månader. Hur jag småler för mig själv när jag ser alla turister som kommer och går – medan jag får stanna och verkligen uppleva denna stad. Men trots att jag inte längre är turist så kan jag inte få bort känslan att ändå vara det varje gång jag tar upp kameran eller mobilen för att fotografera nån bit av vackra Florens. För jag ser ju ut som en turist – eller utlänning – med mitt ”blonda” hår och blågröna ögon, och jag vet inte hur många gånger försäljare, servitörer eller konduktörer börjat tilltala mig på engelska. Och hur jag varje gång får se deras förvånade miner när jag svarar dem på flytande italienska.

Jag har bara den här veckan (det har passerat tre dar) fått höra frågan om jag är amerikana? Dal nord europa? russa? Slovakia? (hmm…förvånad över de två sista). Men samtidigt fått folk att tvivla, när jag börjat prata, och de då kommit fram till att jag nog trots allt är från Italien. Vilket känns ganska smickrande – eftersom jag egentligen inte är en "riktig" italienska. och med riktig menar jag att trots att jag har italienskt blod har jag dock inte växt upp i Italien.


Men il desiderio att vara riktig italiensk - och prata riktig, korrekt italienska - som en italienska - har alltid funnits där. Drömmen om italien och allt vad landet har att komma med - maten, kulturen, språket, fotbollen, modet, klimatet - allt!

Och det är därför jag är här. För att uppleva det riktiga Italien.

gott nytt år!

2007 ------->> 2008!

Ett helt nytt år med nya oskrivna blad som bara väntar på att bli nerkladdade. Det ska bli riktigt intressant och spännande att se vad det här året har att komma med för jag har absolut ingen aning om vad eller var jag slutar upp inför nästa nyår! Förut hade man alltid en någorlunda uppfattning; man gick i skolan och hade åtminstone den att gå efter, men nu är det helt upp till sig själv. Jag har alla möjligheter i världen.

Så, den ständiga frågan. Har jag några nyårslöften??

Hade inte tänkt ha det men efter allt det som hänt mig senaste tiden, med mobil-och kamerastölder kom jag inatt (efter att min mobil än en gång blivit stulen - men som denna gång på nåt mystiskt sätt hittades nånstans) fram till att jag måste vara mer försiktig med mina ägodelar, och inte lita på att ställen är säkra bara för att sällskapet är ens kompisar och deras kompisar. Jag har lärt mig en läxa och jag har inte råd att vara så här slarvig, trots att det många gånger inte berodde på mig.

Annars har jag nog inga fler löften - kanske mål, som förra året då mina mål var att ta vara på min sista tid i skolan med kompisarna och att ta mig ner till italien dit jag alltid velat flytta. Till italien kom jag och tagit vara på tiden med kompisarna kan jag definitivt garantera att jag gjort det här året.

2007 var ett underbart år som har gett mig så mycket och jag hoppas bara att det kommer att fortsätta rulla på lika bra - om inte bättre - det här året!

Tack och skål!

Sushinight in Italy!

Onsdag kväll och jag hade möte med Judy kvart i nio vid duomo. Självklart krånglar bussarna så jag kommer lite sent, men som sagt detta händer alltid så ingen tar illa upp. Vi tog en promenad över Ponte Vecchio med färdriktning sushibar! Det är hela två månader sen jag åt sushi sist så det bara vattnades i munnen ju närmare vi kom. Och jag har dessutom aldrig ätit det i Italien, så det kändes lite spännande. Hela idén med att äta sushi i Italien känns lite skum. Men vi är ju trots allt utlänningar som behöver lite annan mat än endast den traditionella italienska varianten.

Vi hade det jättetrevligt, restaurangen var mysig, sushin god, och jag och Judy hade mycket att prata om. Vi känner båda Gigi på samma sätt, och skrattade ofta åt hans små dumma beteenden. Men pratade även om mycket annat, bl.a. om Amerika och livet där jämfört med Europa. Känns kul att ha träffat en ny tjejkompis och framför allt att få prata engelska! Jag har längtat efter att få använda språket på riktigt! Vi bestämde oss för att höras inför helgen för att hitta på något innan jag åker.

Vid 22.30 bar det av hem till Francesco...vi hade lite att reda ut men allt löste sig. Det var sist och slutligen bara en bagatell, men inte visste jag att även killar kunde vara så komplicerade (!) hehe...

Så.

Slutet gott. Allting gott!

La mia stanza...en söndagseftermiddag

Det här, kära vänner, är mitt rum. Det är långt ifrån klart, ska sätta upp lite foton på väggarna, köpa lite växter och kanske nån billig matta... men det är inte så farligt, just nu. Det var värre i andra lägenheten, så med lite pazienza och fantasia ska jag nog få det lite myspys och hemtrevligt. Enjoy...(?!)

Köket

Hallen

Angående bilder

Många har bett om bilder.

Och ja - jag har några bilder som jag fortfarande inte lyckats ladda upp. Men sen har jag (konstigt nog) inte tagit så många fler bilder än bilder på själva Florens. Jag som vanligtvis är gängets paparazzi som fotograferar hela tiden och har kameran med mig vart jag än går - har nu knappt tagit några bilder alls.

Men jag får helt enkelt ta mig i kragen och flasha med kameran i några dagar så blir vi alla glada!

Nu ska jag över till Sardinerna och chilla...och förhoppningsvis ta kort ;)

pussa på er alla!