Home - Sweet Home

Jag är hemma! Sitter i vårt julpyntade vardagsrum med en kopp te i handen och bara myser. Äntligen får jag den där riktiga julkänslan som jag saknat i Florens. Visst, julsånger hade börjat spelas i affärerna, gatorna hade sakta men säkert börat pyntas - men jag kände fortfarande ingenting. Kanske för att det inte var tillräckligt kallt, kanske för att höstlöven fortfarande låg på marken - kanske för att jag inte var i Sverige. Hemma.

De sista dagarna i Florens gick ut på att packa, städa och ta farväl till alla. Söndag eftermiddag tog jag mig in mot il centro för att möta upp sardinerna som precis slutat jobba. Vi tog en liten runda på stan för att sen sluta upp hemma hos dem för att laga hemmagjord (!) pizza, och jag kom underfund med att det var första pizzan i Italien sedan jag kommit hit under dessa två månaderna! Italien och ingen pizza....?!

På måndagen hade jag min sista arbetsdag och alla begged and blead att jag skulle komma tillbaka så snart som möjligt. Mycket för att de behöver min hjälp men även för att de kommer att sakna mig...eller det hoppas jag iaf! :P

Sedan skulle det fixas lite ärenden på stan för att senare på kvällen ta sig till F för att [som vi sa] inte säga farväl utan bara arrivederci....

Jag kommer att sakna dem alla men är så glad att vara hemma. Jag bara njöt när vi började närma oss stockholm city med flygbussen och såg essingeöarna och resten av staden. Nu gäller det bara att ta kontakt med alla. Men jag har en månad på mig. Här i Sverige!

Söndag - riposo!

Sen jag flyttat har jag fått fixa och dona för att göra det hemtrevligt i mitt rum. Det är vissa saker som saknas, som gardinstänger, men med lite fantasi har jag lyckats sätta upp gardiner på mitt eget sätt - här gäller det att vara finurlig och pysslig! Nu ska jag bara köpa in lite växter så är allt gjort...

Det enda som är synd är att jag inte har någon tv. Och innan jag hann tänka tanken att fråga om att få låna en från hemmet, tog jag pappas idé om tv på datorn och gick och köpte en "usb-tv" - som inte funkade!! Eller jo, den funkar men får inte in alla kanaler och efter att ha testat med min coinquilina's antenn, upptäckte vi att felet inte låg hos "manicken" utan på mitt väggantenn.... Så, oavsett vanlig tv eller data-tv så kommer jag inte kunna se ordentligt bra.

som om det inte var nog med att min mobil blev stulen, att min ex coinquilino blev galen och jag blev tvungen att flytta....!

Men, vi ska lösa det på något sätt. Tv är bra eftersom jag då ständigt är i kontakt med det italienska språket och kan följa nyheterna på italienska. Sen mer än det känner jag inte att jag har behov av tv:n....för jag kan inte precis påstå att det italienska utbudet av program är särskilt bra... ni som sett italiensk tv - ni förstår!

Helst av allt vill jag ha internet hemma, för det börjar bli riktigt obekvämt att ständigt ta sig till jobbet för att gå in på internet....som om jag inte är här tillräckligt! Jag känner mig ivägen och samtidigt störd. Försöker hitta nåt bra ekonomiskt trådlöst-portabelt internetpaket. Som passar för en 6månaders vistelse.... nån som vet?

Ny lägenhet och en resa söderut

En resa var verkligen det jag behövde efter de kaotiska dagarna jag haft senaste veckorna. Det räckte inte med att mobilen skulle bli stulen här i Florens, jag skulle även börja bråka så pass mycket med min roomie att jag skulle få flytta till en annan lägenhet.

Flytten är nu klar och jag trivs bättre än någonsin. Den är en aning mindre, men mycket hemtrevligare och istället för ett större kök har jag ett större rum och vem skulle klaga på det?! Min nya roomie är runt 30 (högst!) och är hur gullig och pratglad som helst.

Men trots att bytet skett har inte relationen eller bråken mellan mig och Mr. ex-roomie blivit bättre. Eller, muntligt slutade det igårkväll, då han bestämde sig för att aldrig mer prata med mig, men det visar ju bara att det inte är över. Det värsta är bara att han får det att låta som om allt är mitt fel, som om jag är the bad guy som flyttar. Han verkar verkligen inte förstå vad han gjort, hur han betett sig. Hur jag som tjej känner att bo med honom. Visst, han förstod sista dagen att jag på riktigt inte var intresserad, och hans beteende kunde kanske ändras så småningom, men av tidigare erfarenhet vet jag han antagligen inte kommer att ändras eller så kommer vi ha en otrolig spänd relation där vi undviker varandra men ändå kontrollerar varandra (läs han). Och så vill jag inte bo. Jag flyttar för min skull. Jag litar inte på honom. Och ska jag flytta så ska jag flytta nu. Jag ska ju trots allt bo här i Florens ett bra tag. Och jag bryr mig inte ett skit att han är arg på mig. Det ska egentligen vara tvärt om men han är ju en omogen snorunge som inte fattat ett skit. Det är han som ska be om förlåtelse – inte jag!

Så, resan var en nödvändig paus från allt. Efter 10 timmars tågresa ner till Messina blev jag upplockad av F. som körde hem mig för att lämna mina grejer för att sen fortsätta ut i staden där resten väntade! Jag var dödstrött men hade hur kul som helst. Och jag var så lycklig att vara där. Trots att själva staden inte är så speciell i sig så har den minnen, det är en plats som betyder mycket för mig och som gör mig glad bara att vara där.

Jag hade fyra underbara dagar. Varje dag med kompisar, några mer än andra. Som V, som jag inte träffat eller umgåtts mycket med alls de senaste åren men som jag, de få gånger vi setts, trivs jättebra med. Så vi passade på att träffas nu, och det gjorde vi tre dagar i rad sen jag kom. Och hade så himla kul. Det är skönt att kunna umgås med en kille som man verkligen kan snacka och ha kul med utan att det skulle betyda något mer. Vi kom underfund med att vi har mycket gemensamt och tänker på samma sätt. Vi har båda mognat och ändrats mycket sen vi träffades första gången 2001 men lite sitter trots allt kvar. Vi pratade minnen, och lite grejer avslöjades. Är så glad att vi hann ha den här tiden tillsammans, för nu vet man inte längre vilka man kommer att hinna eller kunna träffa i framtiden. Många har flyttat, kommer att flytta eller åker bort när jag kommer nästa sommar, och han är en utav dem. Men efter dessa tre dagar vet jag att jag åtminstone inte kommer att förlora honom. Eller det hoppas jag.

Fyra dagar gick fort, men jag hann trots allt vara med kompisar, ha kuddkrig, plocka kastanjer uppe i bergen (där man såg ut över hela Sicilien – går inte att beskriva hur vackert det var!), gå på bio och se en konstig siciliansk film, få tillbaka kontakten med en killkompis jag inte hört av på tre år(!), dricka vin och laga spaghetti klockan tre på natten med kompisar, och upptäcka Messina by night in höst/vintertid.

För att sen åka tillbaka upp till Florens med tåg i 10 timmar, komma hem klockan 06.00 på morgonen för att sedan börja jobba kl 07.00. Men det var det värt.