vägen hem från jobbet...

(en liten omväg till Ponte Vecchio men det var det värt!)

musiker på Piazza Repubblica

den gigantiska duomon

väl hemma in the neighbourhood

Buongiorno!

Godmorgon från Florens. Klockan är 11 och jag hade gärna sovit några timmar till, trots att jag redan fått 10 timmars sömn.

Men nej, dags att gå upp för om tre timmar ska jag vara på jobbet och innan dess ska jag hinna duscha, tvätta kläder, städa lägenheten och hinna äta en ordentlig lunch! Puh...

För en kvart sen var det skinande sol men nu börjar molnen komma fram så av egoistiska själ hoppas jag på ett molnigare väder eftersom jag kommer att få spendera hela dagen inomhus.

Hehe. Så dags att jobba - innan jobbet.

långt borta

tydligen är det europeiska melodifestivalen ikväll...

hah. det hade jag ingen aning om.

så långt borta hemifrån är jag alltså. och så lite koll har jag över vad som händer där hemma. måste nog börja kolla svenska tidningarna på nätet nu för att hålla igång updates från svea. för trots att det är european song contest och italien tillhör europa vi vet ju alla att italien inte deltagit sedan x antal år tillbaka. och att de inte ens är intresserade av att göra det. de har sin egen lilla sanremo och nöjer sig med det.

jag har aldrig riktigt varit ett fan av melodifestivalen - och allt mindre sen hela den här uppdelningen av tävlingen - veckovis - började. räckte det inte med en tävling, istället för att ha 10 tävlingar och behöva höra massa dåliga bidrag på vägen till finalen?

melodifestivalen blev till sist bara en grej som man skulle se varje år och blev för mig mer en humor tävling där poängen mer tilldelades efter hur unikt och skrattretande bidragen/kläderna var. och det känns faktiskt skönt att slippa vara med om allt snack, gossip och kaos om melodifestivalen. vann rätt låt? kommer sverige att vinna? som om allt vore på liv eller död.

men schlager är schlager och schlager är Sverige (även fast jag nu efter dessa år inte skulle kalla det för schlager längre). och kanske bör man kolla nyheterna online imorgon bara för att se vem som vann och möjligtvis lyssna på låten.

bara för att update:a mig själv. bara för att komma närmare sverige.

ora basta!

Jag kände den komma smygande. Tröttheten.

Fram till idag har jag jobbat på ålderdomshemmet som volontär...och nu sedam två månader tillbaka även på Diesel - två jobb, från det ena till det andra. Bara för att få behålla boendet gratis. Men nu får det vara nog. Ora basta! Min kropp börjar säga emot. Den orkar inte gå upp och jobba 7 på morgonen för att sen vara inne i stan 10.30 för att jobba 8 timmar... Det funkade ibörjan när man ännu var speedad och optimistisk. Men nu två månader senare börjar det visa sina spår... Höll nästan på att svimma häromdagen på jobbet så en kollega fick springa och köpa lite kakor för att få upp mitt blodsocker. Och nej, det var inte för kakornas skull som jag blev all dissy. Och idag bröt jag ihop på jobbet av tröttheten. Hm, nåt är inte ok.

Kanske är det en blanding av alla känslor jag har inom mig just nu. Egentligen har jag inget att vara ledsen över. Anzi, jag mår bättre än nånsin i överlag! Men kanske är det just det att jag plötsligt även insett att jag är här och kommer att förbli här ett bra tag till (vilket är det jag vill), men att jag på grund av det inte kommer att få träffa alla där hemma i sverige på länge. Och att jag verkligen inser hur mycket jag saknar dem. Det var just den här månaden - maj - som jag sagt att jag skulle återvända hem. Men se hur saker och ting kan ändras fort. Hur livet kan ta sina svängar och hur det aldrig riktigt blir som man tänkt sig. Men det är inte så pjåkigt det heller. Och just nu kan jag inte ens se mig själv lämna allt det jag har skapat och fått här. En resa hem för att hälsa på och catch up some time skulle inte vara så farligt, men att flytta tillbaka kan jag inte ens tänka mig. Och det är det som får mig att förstå varför jag vill stanna.

Så. Nu är jag sedan några dagar tillbaka på jakt efter ny lägenhet eller rum. Fast jag tycker det kommer bli otroligt sorgligt att lämna min bostad nu med min underbara coinquilina (samboende). But that's life... Kanske får jag stanna ännu ett tag innan jag hittar nåt nytt för en liten summa...får se vad chefen säger.

Men iallafall. Förändringar håller på att ske. Och trots att det är tungt att jobba och samtidigt leta lägenhet är det sånt man får ta. För det är inte värt att "gå in i väggen" bara för att få en gratis lägenhet.

Non vale la pena.

Magica Firenze

wise men say only fools rush in

but I can't help falling in love with you

shall I stay?

would it be a sin?

if I can't help falling in love with you

like a river flows surely to the sea

darling so it goes

some things are meant to be

take my hand, take my whole life too

for I can't help falling in love with you

for I can't help falling in love with you...

there's something about Italy..

Veckan som kommer kommer att bli lite annorlunda än de andra. Mitt schema på Diesel är upplagt med mindre timmar per dag men däremot endast en ledig dag denna vecka. Men det blir bara skönt - dagarna blir inte lika långa och tunga... Sedan är det tyvärr även sista veckan för min amerikanska kompis Judy. Hon åker hem till New York på lördag för att sen transportera sig själv till Aspen där hon fått sitt drömjobb som kock på ett stort vet-inte-hur-många-stjärnors hotel. Hur stort det än är för henne att få ett sånt toppenjobb är hon så knäckt att behöva lämna Italien. Även hon har italienskt blod, från lite längre håll, men italienskan i henne finns trots allt. Hon är inte en sån där typisk amerikanska, och jag har verkligen trivts jättebra med henne. Blir sorgligt att ta farväl, men vi hoppas att hon lyckas "transportera sig" tillbaka genom hotellet (kedja som tydligen även finns i italien) för att jobba här i Italien. Så vi får se om 6 månader om jag får se henne igen! hmm...

Det är nåt med Italien. Nåt magiskt som får folk att inte vilja återvända hem... Exakt vad det är kan jag inte riktigt sätta fingret på. Atmosfären? Kulturen? Människorna? Överhuvudtaget charmen med Italien. Ett land du inte kan hitta nån annanstans. Det går inte att jämföra med nåt annant.

Italien är en klass för sig. Ibland svårt att förstå sig på, men bor och lever du i landet (eller har blodet i dig som jag) är det lättare att se helheten, förstå varför de beter sig eller gör som de gör. Jag kan gott säga att det krävs en hel del styrka för att lämna ett land som detta när man väl fallit pladask för det. Det är många som lyckas men med brustna hjärtan, men tar sig samman och lever vidare. Men jag är inte en utav dem. Jag föredrar att vara svag för landet och stanna i charmen och lyckan som landet alltid kommer att ge mig.

Det är nåt med Italien... som jag inte lyckas slita mig ifrån.

inget blir som planerat

Dagarna bara flyger iväg och man hinner knappt ta vara på dem. Framför allt de lediga - då inget blir som planerat. Personer man tänkt träffa byts ut till andra och tiderna lyckas alltid flyttas fram två timmar så att nästa sak man skulle göra inte blir av eller kommer i kläm. Men det är inte alltid så farligt det heller. Igår var en sådan dag då allt blev ändrat. Bara det att vakna med regn när det sen på eftermiddagen är soligare än soligt och varmt som attan - när man förberett sig med kofta och sjal och allt.

Men jag fick mig trots allt en liten kaffedejt vid piazza San Marco och efter det leta rätt på mina tjejkompisar som förflyttat sig till en annans lägenhet och spendera några timmar dansandes latinodanser. Här vet man inte längre hur ens dag kan sluta, men så länge man har kul ska man inte klaga. Spontanitet är ibland den bästa lösningen till lycka och skratt.

charmen i Florens..

taxi!

enmansorkester!

konstnärer på gatorna!

Det bästa med söndagar..

...är när man vaknar utan att behöva höra väckarklockan.

...när man sovit ut ordentligt och vaknar just för att kroppen inte har behov av mer sömn.

...när regnet smattrar utanför ditt fönster och du bara kan dra täcket över huvudet - för det är söndag och du är ledig!

workoutfit

så detta är mer eller mindre vad jag har på mig på jobbet...självklart inte exakt i dessa färger och sedan kombinerat på olika sätt. till har jag även Diesel bälte, klocka och en annan tröja som jag inte hittade online..

men ja - kläder kommer jag sist och slutligen ha gott om!

NEWS

Dagen D har kommit. Dagen då mina beslut tas eller i detta fall blir tagna.

Jag blir kvar i Italien. Nu är det bestämt.

De har förnyat mitt kontrakt på Diesel (!!!) - fulltime indeterminato!! Alltså i princip fast anställning, tills jag inte vill vara kvar. Så. Det innebär att jag blir kvar här i Italien..

Vilket även innebär att jag tyvärr inte kommer att ha någon möjlighet att komma hem till Sverige på ett bra tag...Med tanke på att jag är den som jobbat minst av oss kollegor, är jag den som får ledigt sist - och det kommer antagligen bli i september.

Men det känns trots allt skönt att få ett litet hum om vad som kommer att hända den närmsta tiden. Lättare att organisera sig! Och innerst inne känns det som en lättnad. Som om Diesel kontraktet satte punkt på alla mina förvirrade framtidsplaner. Som om det fick mig att till sist inse och bestämma mig över vad jag ville göra. Att stanna eller inte. Och innerst inne visste jag att jag ville stanna. Har bara haft realisten i mig som säger vad jag kanske bör göra, vad som är smartast. Men om hjärtat i slutändan inte är överens med hjärnan blir man förvirrad. Många säger att man ibland måste gå emot hjärtat, hur ont det än gör, för att ta den rätta vägen. Men i det här fallet handlar det inte om liv och död. Det handlar bara om var jag ska tillbringa mina närmsta år eller månader (även fast jag tror att det i det här fallet kommer att handla om år). Jag menar att plugga kan man i slutändan göra var man än vill - så länge man studerar. För varje land har nåt att komma med. Alltid lär man sig något. Och klarar sig folk i Italien klarar även jag mig. Sedan finns ju alltid Sverige kvar. Möjligheten att återvända finns alltid där. Och skiter det sig här i Italien är det bara att ta det som det är - en erfarenhet - och gå vidare. Men nu ska vi inte vara pessimistiska.

Jag känner mig i alla fall så mycket mer avslappnad och lugn inför framtiden. Jag vet nu att jag vill stanna, jag vet att jag har ett jobb och att jag klarar mig. Jag vet mer eller mindre vad jag vill studera och att jag kan göra det här. Och jag tror att ni som känner mig väl innerst inne inte är förvånade över mina beslut. Kanske hade ni hoppats på att jag skulle byta idé. Ta mig samman. Men this is me, det är Italien som gäller för mig. Hur osäkert folk än säger att det är. Men problem finns i hela världen och som jag sa innan, skiter det sig finns allid Sverige kvar. Sverige kommer alltid vara hemma för mig. Liksom Italien också känns hemma. Det gäller bara att välja vad som känns bäst innerst inne. Vart jag trivs bättre. Och det är här.

Det känns dock tungt att veta att jag inte kommer att få träffa er i Sverige på ett bra tag, och att jag inte har samma möjligheter som tidigare att ta flyget hem över helgen. Tyvärr är det nu upp till er att komma och hälsa på mig. Tills jag får min ledighet. Men vem säger nej till en liten weekend i Florens?? Ego som jag är. Kom hit, kom hit!

Det var allt jag hade att säga angående mina beslut just nu. Jag tar en dag i taget. Med lugnare steg nu när jag vet att jag ännu inte behöver ta några viktiga beslut. Och att jag isåfall har ett någorlunda hum om vad jag vill. Jag blir kvar i Italien och det var det jag ville från början. Nu vågar jag bara säga det.

Punkt.

Onsdag morgon

från mitt köksfönster

magisk solbränd dag

Jag hade fel angående vädret imorse...det har varit en helt underbar dag men strålande (brännande) sol. Och dagen blev helt perfekt. På en kollegas terass satt vi 6 Diesel kollegor och lunchade/solade. Från 15-20! Och jag som blek fick mig en rejäl dos av sol på mig och trots att jag med jämna mellanrum satte mig i skuggan (den lilla skugga jag kunde hitta) blev jag ändå lite röd! Men trevligt var det.

Kvällen slutade med en liten promenad mot Santa Croce, som hade en magisk himmel bakom sig, och sedan vidare till min busshållplats där vi alla slutligen gick åt varsitt håll.

En härlig magisk 1 maj, med härligt sällskap. Annorlunda än mina tidigare valborgare, men definitivt inte sämre!

Nostalgi...

Hade jag varit på hemmaplan hade jag vid det här laget stigit i land på vår underbara, mysiga ö ute i Finlands skärgård....

och nu är jag så avis på mina föräldrar som får spendera denna långhelg där...men, jag ska väl inte klaga när jag får vara här i Florens...men det hade varit otroligt skönt med en break på landstället där inga bilar eller avgaser når dig...aaah!

jag får nöja mig med bilder....

1:a Maj - LEDIG

Hade turen att få två lediga dagar i streck - och hade hoppats på lite solsken så man kunde få sig lite färg - men vaknade av regnet smattrande mot mitt fönster. Så det var bara att dra täcket över huvudet igen och sova några timmar till...

Men helt kört är det inte. Ska snart bege mig på lunch med the Diesel crew och hänga lite på vår lediga tid. Som om vi inte får nog av varandra på jobbet - haha.

I'll be back!