A Big Fat QUESTIONMARK

Mina senaste dagar sedan jag kommit fram till vad jag vill plugga har spenderats av ett nonstop funderande över hur och var jag vill spendera dessa år av studier. Tankar har flugit hit och dit. Steken har vänts och bränts. Åsikter från hörn och kanter – nära och kära som alla säger olika. Och till sist är det ju trots allt bara jag som kan bestämma.

Hjärtat säger stanna. Du får din utbildning här, du får landet och staden – du får språket. Men sen då? Är det här jag vill stanna resten av mitt liv? Är det i Italien jag vill leva? Egentligen ja, Italien har alltid haft en stor inverkan på mig – jag har alltid känt att Italien är hemma, men i detta kritiska tillstånd landet befinner sig i just nu är det nog smart att tänka en extra gång.

I Sverige är det enklare. Du kan språket, du vet hur allt går till. Det är pedagogiskt, det är praktiskt, det är enkelt – nästan för enkelt. Det är gratis. Och möjligheten till jobb finns – med bra lön.
Men. Kommer jag att i slutändan ändå ångra mig? Hur hade det varit om jag stannat? Vilken erfarenhet hade jag då fått? För möjligheten att återvända till Sverige finns ju alltid – om det skiter sig med jobb. Utbildningen har jag – och svenskan finns ju alltid kvar – så något problem med översättning skulle nog aldrig uppstå. Däremot om det var tvärt om. Och jag inte haft de där extra åren med italienskan. Då skulle jag få börja om från början.

Det är en enda stor bergochdalbana. Och jag är ett stort frågetecken.

Snälla kommentera gärna och ge mig era tankar!

Det börjar klarna i mitt lilla huvud

När jag pratar med Silvia kommer vi alltid in på de mest konstiga diskussioner man kan tänka sig, men igår blev det lite mer allvarligt snack. Vi kom in på studier, och hon berättade lite vad alla de olika inriktningar jag är intresserad av innebär och hur det går till i italien, och jag tror att mina intressen börja luta mer åt kommunikation och PR-hållet.

Trots att psykologi är väldigt intressant så har jag börjat känna ett viss tvivel… Mina tankar börjar dra sig mer åt det som jag faktiskt redan innan gymnasiet hade i fokus, men som sen sakta suddades ut pga skolan, inriktning och umgänge – fokusering på andra ämnen. Men allt börjar komma tillbaka nu och det börjar klarna. Ju mer jag tänker på det, ju mer tror jag att det är det jag vill göra. Jobba inom reklam och PR. Som sagt – mina beslut och tankar går ju upp och ner hela tiden, men det börjar luta lite mer åt det ena.

Sedan finns ju fortfarande problemet om jag ska stanna här i Italien och plugga eller återvända till Sverige. Vi diskuterade skillnaden, situationen i Italien som just nu är ett helvete ekonomiskt och jobbmässigt – mafia hit och mafia dit - och denna diskussion övergick till hur det skulle se ut i Europa om tio år. Allt spårade ut och vi kom fram till att hela vår framtid här kommer att krascha och plötsligt kändes allt så eländigt.

Men. I alla fall.
Vi kom fram till att vi nog kommer att klara oss ändå. Jag har ju åtminstone kommit en bit på vägen med mina funderingar...och det är ju en bra början.

Framtida studier?

Sedan jag skrev senaste inlägget - alltså för cirka två timmar sen - har jag suttit och kollat på studentum.se och studera.nu för att få något hum om vad och var jag ska studera i framtiden. Och jag blir bara mer och mer förvirrad. Jag har fortfarande inte bestämt mig vad det är jag vill plugga och nu senaste tiden har mina tankar börjat fara åt Italien. Ska jag kanske stanna här och studera? Och vad innebär det? Jag har ju min svenska (bé numera italienska) studentessa här som informerar mig hur det är men oj vad förvirrad jag blir.

Så, nu har jag suttit och kollat både på svenska universitet och italienska. Tittat på olika program och inriktningar. IIssshhh! Jag känner mig stressad att behöva bestämma mig nu.

[ok, jag har till den 15april(?) när det gäller de svenska studierna och jag kommer väl att söka lite olika, men ujj vad förvirrande allt är ändå!]

Mina tankar växlar mellan:

* psykologi (där jag skulle vilja kombinera det med nutriution)
* ekonomi/marknadsföring/PR
* journalistik (vilket jag aldrig skulle klara av men som trots allt alltid varit en dröm så det får finnas med i bakhuvudet)
* hälsopedagog/nutriutionist (känns lite avlägset nu men det var i mina tankar förut och har lite med psykologiska inriktingen att göra)

Det är mycket varierat och jag har ingen aning om vilket håll jag ska titta åt...