"Är du lycklig??"

En snabb öl med kollega blev till en lång öl med långa djupa diskussioner om allt mellan himmel och jord. Men det mesta handlade väl om mig och mitt liv just nu, alla mina problem som egentligen inte är några problem utan helt vanliga förvirrade tankar - men som på senaste tiden börjar göra mig lite smått nojig och stressad. Men idag fick jag mig lite av en smäll på käften av min kära väninna och kollega, och fick mig att öppna ögonen.

Jag vet inte om det finns någon speciell orsak varför dessa tankar och nervositet flugit över mig så plötsligt dessa dagar - egentligen har de alltid funnits i bakhuvudet men har nu än en gång krypit fram och gett mig denna stress. Det är mycket på gång på jobbet, mycket press, många saker jag i denna stund irriterar mig på - men som i slutändan inte är nåt att bry sig om, men som ändå takes part of my mood. Mitt i denna period då många även frågar mig vad jag gör här, vad jag vill göra, var och när och hur....och det bara kastas frågetecken över mig som jag inte ens själv kan svara på. Räcker det inte med mina egna frågor som cirkulerar i mitt huvud?? Jag behöver inte höra dem av alla andra också. Mina egna stör mig redan tillräckligt!

Idag hade jag ännu en skitdag, men jag kunde ändå inte klaga. Det är så lätt att tycka synd om sig själv. Om små skitsaker, små jobbiga tankar som ploppar upp när man har för mycket tid att tänka (som nu när jag är själv på väskavdelningen), som sen blir onödigt stora och resulterar i panik och formuleras i "what the hell am I doing here??" "what's the meaning of this??" Men så uppstår något eller någon som får mig att komma ihåg att there's actually a meaning. Och idag gick det plötsligt upp för mig hur lyckligt lottad jag är, hur mycket kärlek jag har runtomkring mig, varje dag, både på jobbet och utanför som jag inte ens tänker på. Så många som bryr sig om en. Som man inser när man börjar öppna ögonen. Fick frågan;

"Är du lycklig?"

Ja, Nja eller Nej.

Frågan är som en smäll på käften. Den får mig att stanna upp och verkligen tänka efter. Alternativet Nej, är redan struket. Det står mellan Ja och Nja... Men ett nja, vad är det isåfall som skulle göra mig olycklig? Några små så kallade i-landsproblem kanske - men då får jag ju verkligen slå mig själv på käften och skicka mig själv in quel paese! Skäms!
Så, vad har jag att vara olycklig för? Att jag lever? Att jag har kompisar i jag-vet-inte-hur-många ställen i världen? Att jag bor helt själv och har klarat mig själv i ett land långt borta från mina nära och kära och tryggheten? Att jag själv hittat ett jobb och försörjer mig på egen hand?

Nej, mitt svar på frågan är JA, jag är lycklig. Och gud vad skönt att få säga det.

Grazie...